I skuggan ...

Tack! Och här kommer ett till... Tiokapitelsjubileum!!

Kapitel 10
Sofia ryckte sej ur, och fräste:
- Vad fan håller du på med?!
Manuel flinade fortfarande, och det brände till så mycket i Sofias hand, hon hade så stor lust att slå till honom. Men istället bara vände hon på klacken, och gick snabbt iväg.
Hon var förrvirrad, och helt plötsligt säker på att hon inte skulle berätta detta för sin bror. Och hon bara tänkte, varför, i hela världen kysste han henne?? Hela hennes hjärna gick på virrvarr.
Hon gick ner för trappan, och in till den andra korridoren. Och vad skulle hon säga till de andra?
Skulle hon säga att Manuel kysste henne?
Varför kysste han henne!?? Han hade ju flörtat med Alma lite tidigare på dan.
Hon gick framåt i korridoren, och passerade flera fnissande tolvåringar, och tittade på rumnumren.
- 33, 33,33.. sa Sofia för sej själv för att komma ihåg rumsnumret. Hon kom till dörr 33, stannade, och knackade på.
Den öppnades, och Mirja stack ut sitt huvud.
- Sofia! Hjälp, segis! Kom in!
Sofia gick in i hytten, den var mindre än hennes och Bilyanas, kanske för det vara bara två som sov i denna hytt. Alma, Klara, Bilyana och Laura satt på den gröna heltäckningsmattan med kort(Magiska) och en stor skål fylld med godis, och på det lilla förvarningsbordet vid det runda fönstret stog ett honungsölglas. De andras glas var antingen på golvet bredvid dens ägare eller i handen osv.
- Sofja! Var har du varit?? sa Bilyana högt, som hon brukade göra.
Sofia skrattade lite, och sa:
- Ni verkar redan börjat partyt ser jag..
Hon satte sej med dem, och de frågade var hon hade varit, och hon bestämde sej att inte berätta.. Hon ville ha det lite hemligt. Ett tag. Så hon sa att hon hade träffat Alex, och det hade hon ju gjort.
- Men, var är Jurij? Sa hon efter någon slurk av den söta, goda honungsölen.
Klara gjorde en liten grimas, och sa:
- Den tråkmånsen stack så fort han kom!
- Men han kanske vill vara med några andra.. sa Laura och tog en slurk av honungsölen.
Klara muttrade något otydligt. Jurij brukade vara med tjejerna ofta, och ibland blev han retad för det.
Sen sa hon:
- Han har börjat bli väldigt mer hemlighets fullare nu för tiden, tro mej!
- Jaha... Men nu skiter vi i honom och prövar Bertie Botts! Hon tog fram en stor påse fylld av bönorna i massor av olika färger.
Tjejerna gjorde en sak som de hade gjort jättelänge, de körde sanning eller konka, och när man hade svarat, eller gjort något tog man en böna, vilken som helst. Det var ingen jätteavancerad grej, men de älskade och göra det, ändå om det kunde kännas barnsligt ibland.
- Asså.. Jag kanske är lite efter... Men vart fick ni tag i honungsölen egentligen?? frågade Sofia.
Alma sa:
- Hemlighet! Och blinkade med ena ögat.
Kvällen var jättekul, och tjejerna satt och skrattade och andra saker, de tänkte först trotsa regeln att gå lägga sej efter runt två timmar, men e gjorde det till slut.

Sofia låg i den hängande sängen, lyssnade på båtens alla ljud. Havets svall utanför. Hon försäkrade att de två små flickorna sov, sen så lutade hon sej lite ner, mot Bilyanas säng, och viskade:
- Psst, Billi? Är du vaken?
En Grffmppff ljud kom från Bilyana, sen så såg Sofia, trots mörkret, att hon öppnade ögonen.
- Ja.. Eller jag håller på somna..
- Får jag säga en sak? viskade Sofia.
- Du gör ju redan det.. sa Bilyana sömndrucket.
- Jamen.. Det hände en grej.. Innan jag kom till er.. Du vet blekis?
- Hm?? Bilyana lät mer intresserad nu.
- Han.. Helt plötsligt.. För vi började prata, lite eller han började prata..
- Ey, vad gjorde han eller sa? avbröt Bilyana.
- Öh.. Sofia lutade sej lite längre fram, men inte så långt fram att hon skulle ramla, mer för att viska det så tyst så bara Bilyana hörde. Ifall att de två syskonen var vakna.
- Han kysste mej.
Det blev tyst. Sen sa Bilyana, mer vaket nu:
- Vaad? Kysste? Bara sådär?
- Jepp.
- Varför??
- Ingen aning..
- Han kanske gillar dej? sa Bilyana fnissande.
Sofia tittade nu rakt på Bilyana och sa:
- God natt!, och vände sej upp, och blev tyst.
Egentligen skulle Bilyana velat böna för mer, men det var sent, och de behövde sova, och dessutom så var hon så trött..

Sofia vaknade av solljuset i hennes ögon och de två systrarnas röster.
- Titta! Vi är här!
Hon sträckte på sej i hängmattan, och öppnade långsamt ögonen för ljuset, och tittade ut genom fönstret. Där, i solens starka sken, kunde man se Durmstrang slottet.
Jag är här nu, tänkte Sofia. Ett nytt år på Durmstrang. Jag ska visa dej pappa, jag ska visa att jag också kan jobba hårt.

Braa!

Jättebra!

JätteBra!

GUD VAD NAJSIGT!!!
Snälla, skriv mer!!!♥

Thank u för alla fina kommentarer! Men det kmr nog ta ett tag tills nästa chaptha!

Jättebra! Som vanligt!

SÅ himla bra