Children of Us [SV] [PG]

Jäääääääääääääätte bra! Vill ha mer! VILL HA MER!

fattar inte riktigt är inte Tom slytherins
Arvtagare hur kan Alexix plötsligt vara de?
Och man kan väll inte födas som animagus eller?

Annars är de bra

Alexis är Salazar arvtagare efter Tom, eller ja de är båda två det.

Om jag inte minns fel kommer ni få svar på det i senare kapitel i övrigt, så nej hon föddes inte som Animagus, men blev det som väldigt liten.

Men omg omg omg, fett spännande nu juu!

Spänningen tätnar... Osäkerheten stiger... Vad ska man göra?

---

Kapitel 11
What do I want, daddy?
8 september 1994

Det hade gått en vecka sedan skolan börjar igen och Alexis gick ensam genom en mörk och trång korridor . Hon gick med ryggen struken mot stenväggen, sakta börjar hennes tårar fall ner för kinderna. Hon sjunk ner på golvet och drog knäna upp till hakan.
”Varför måste jag, varför gör du så här mot mig?” viskade hon på parselspråket. En kallkår gick genom ryggraden på henne och hon förstod att han hört henne. Hon satt där i den tomma mörka dystra korridoren i vad som kändes som evigheter när en röst spräckte hennes dvala.
”Alexis, där är du jag har letat över allt efter dig” det var Mandy som hittat sin vän.
”Varför sitter du här? Alexis vad har hänt?” undrade Mandy som insätt att något inte var som det brukade. Alexis reste sig bara upp och utan ett ord sprang hon där ifrån. Mandy bara stod där förvånat tittande efter Alexis, ”Alexis, vad är det med dig?”

Fred satt dyster vid brasan och kollade in i elden.
”Jag fattar inte, hon bara plötsligt slutade svara på mina brev och nu möter hon aldrig min blick och kommer jag i närheten springer hon bara iväg som om hon vore rädd” sa han tungt. Lee Jordan kollade på sin vän och försökte vara uppmuntrande.
”Fred, du ska se att det löser sig, hennes pappa kanske har skrämt upp henne eller något, man vet väl aldrig hur han kan vara”. Fred nickade dystert utan att säga ett ord. Det skar i honom att inte Alexis ville prata med honom längre. Fred tyckte ju så mycket om henne, han kanske rent av älskade henne. Han ville prata med henne, han ville förstå henne och han ville att hon skulle vara hans. Han ville hålla henne i sina armar pussa på henne och bara känna hennes närhet. Fred suckade, aldrig fick han det som han ville. Han funderade lite på vad hans pappa skulle säga om han hade vetat om det? Hur kan man gilla någon man inte borde? Älska det som är förbjudet? Skulle de någonsin kunna bli ett riktigt par? Skulle de någonsin bli accepterat av någon annan än de själva?

Adrian gick upp från fängelsehålan med det tuffa gänget av Slytherin killar. ”Vet ni vad som hände i somras?” sa Adrian och skattade lite hånfullt och var fortfarande mån om att vara tillags och populär. Adrian fortsatte och berätta om något som var till hälften på hittat som hänt under sommaren och sen skrattade de alla sina ironiska hånskratt. Draco gjorde som alla de andra och höll skenet uppe. Han kände hur hans kusin höll på att börja överglänsa honom, ja inte långt ifrån i alla fall. Draco låssades inte om det, det var bäst så, även då han tydligt märkte att Adrian tog för sig mer och de andra gillade honom, även då han var yngst men han var mörkrets herres son, det ingav respekt. De gick runt i korridorerna och om de hittade några första års elever speciellt Gryffindor eller Ravenclaw så retades de extra mycket. Det här var början på ett nytt år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Alexis sprang iväg in till Ravenclaws sällskapsrum och sedan vidare till sovsalen. Hon nästan slängde sig på sängen och tårarna rann. Hon ville vara med Fred, hon ville prata med honom, hon ville förklara och hon ville vara hans. Hon vill vara där i hans trygga armar framför en varm sprakande brasa. Hon förmådde sig bara inte göra det. Rädslan för konsekvensen var för stor. Alexis hatade det hon gjorde och förstod inte hur Fred skulle kunna förlåta henne, Någonsin! Efter en stund kände Alexis en hand stryka hennes kind och hon tittade upp och såg Mandy stå där vid hennes sida.
”Hur är det egentligen?” undrade Mandy.
”Så där” erkände Alexis.
”Berätta, du vet att du kan säga allt till mig” sa Mandy förtroende ingivande.
Alexis nickade och visste inte riktigt vart hon skulle börja, men hon berättade som det var, vad som hänt under sommaren. Hon berättade om kyssen och om allt. Mandy kramade om Alexis och sa;
”Var inte orolig, det löser sig säkert”
”Nej, det kommer det inte” envisades Alexis.
”Jo, om du förklarar för Fred hur det ligger till kanske ni kan vara vänner till en början i alla fall” sa Mandy alltid lika förståndig.
”Far kommer att jaga mig, både när jag är vaken och när jag sover, förstår du inte” sa Alexis lite upprörd.
”Ta det lugnt Alexis, jag sa inte det skulle vara lätt eller smärt fritt, men vill du eller inte?” sa Mandy och kollade med ett höjt ögonbryn på sin vän.
Alexis suckade och nickade, Mandy hade som vanligt rätt, fast ändå tvekade hon.

Fred och de andra killarna gick upp till sovsalen.
”Ska vi spela knallkort innan vi somnar?” föreslog Lee
”Ja, det gör vi” sa George glatt och såg på sin tvilling som verkade vara i sin egna lilla värld så George puttade lite på honom.
”Du, Casanova, vad säger du, knallkort?”
”Aah, visst, det blir bra” sa Fred lite frånvarande. George och Lee kollade på varandra och suckade.

Okej då fattar jag lite bättre

Detta kapitlet var superbra

Shiit, mer!

Meer ^^

Du är jättebra! Meera! ;P

jättebra! Meer!