Den oväntade förälskelsen[SV][PG]

Såå ^^

Folk kan ha lite mer att läsa
---

Kapitel 20

[Lily]

Lily dansade glatt med sin älskade Remus. Det var en otrolig kväll tyckte Lily. Hon gillade baler jätte mycket. Hon dansade glatt i sin långa klädning och höga klackar. Hon såg lätt på alla andra som dansade. Hon var så glad och lycklig, det kunde ju inte alls vara bättre en så här eller kunde det. Jo, på hennes och Remus bröllop drömde hon sig bort till i fantasin.

[Remus]

Remus dansade för Lily skull och det var inte helt smärt fritt. Han hade ont i sidan men höll leende upp, det var väl en rätt hyfsad kväll en då. Han såg sig bakom axeln och såg Sirius dansa med Bea. Dom såg rätt söta ut, varför han tyckte det viste han inte han bara gjorde det. Eftersom tiden gick insåg Remus att han kanske borde dra sig tillbaka, men han vill inte förstöra kvällen för Lily. Han tvekade innan han vi en låt paus gick ifrån dans golvet hållandes Lily hand. ”Vart ska vi, vill du inte dansa mer?” hörde han Lilys röst. Han de kom till en liten avskild hörna drog Remus Lily närmare och han kysste henne mjukt. ”Lily, jag… ” han tvekade med orden. ”Ja vadå?” hörde han Lilys röst och han kände hur hon tittade på honom. ”Jag måste gå…” sa han dystert, som om det vore ett nederlag. ”Men varför då? Du behöver väl inte gå någonstans en kvälls om denna” hörde han henne förvånad och sorgsna röst säga. Han förstod att hon var besviken. ”Men jag måste, jag är ledsen, men jag måste lämna ” Han tvekade han visste inte om han ville berätta. Förr eller senare skulle han vara tvungen men han visste inte om nu var rätt stund. Klockan tickade.

[Lily]

Lily förstod ingenting av vad Remus sa. ”Men jag förstår inte, varför?” sa hon ledsamt. Om Remus gick skulle jag hela kvällen vara förstörd. ”Jag måste” hörde hon Remus röst försöka komma undan med. ”MEN VARFÖR?” sa hon och började bli less. ”Därför… Därför att jag måste” hörde hon honom igen. ”KAN DU INTE FÖR EN GÅNGS SKULLE VARA ÄRLIG, OM DU SKA GÅ OCH FÖRSTÖRA MIN KVÄLL SÅ VILL JAG VETA VARFÖR?” sa hon argt. ”Lugna dig Lill, men det är viktigt, har inte tid att berätta nu, jag bara helt enkelt måste” hörde hon Remus mjuka röst säga. ”MEN DET HÄR ÄR VIKTIGT FÖR MIG OCKSÅ, DU HAR VISST TID ATT BERÄTTA, JAG VILL VETA” sa hon argt.

[Remus]

”Ledsen Lill, men jag måste” sa han och kysste henne på pannan innan han skynda de sig iväg ut from skolan. Ner mot skogen och mot spökande stugan. Det var på håret att kom i tid. Han kände det tjocka blodet pulsera i hans ådror och smärtan blev allt på tagligare. Han hade ont och var deppig. Han såg en ganska ovanligt slank och smidig björn hona redan vara där inne, det gav honom lite tröst. Han skulle inte vara ensam, men Lily. Han hade förstört hennes kväll, nu var ju hon ensam. Han ville veta vart hon var, han var rädd att hon skulle ha svårt att förlåta honom nu. Han ville inte behöva gömma sig för omvärlden vid varje fullmåne. Han hatade det mer en något annat. Han såg en svart hund kom in och en kronhjort också till hans förvåning. Men han var tacksam för sällskapet. Smärtan gjorde att han vrålade till men innan vrålet var slut hade det övergått till en ylande. Månen sken stor igenom fönstret in i spökande stugan.

[Lily]

Lily var ledsen, tårar rann ner för hennes kinder. Allt var förstört. Varför kunder Remus bara inte berätta? Hon sprang gråtandes upp för trapporna upp till gryffindor tornet. Hon sjunk ner på golvet framför brasan. Hon ville veta vart han skulle, hon ville veta vad han dolde för henne. Hur kunde han älska henne och samtidigt inte lita på henne att kunna berätta allt? Hon förstod inte. Hon var sårad över vad Remus gjort att bara rusa iväg och att inte berätta vart. Hon kände sig ensam och övergiven. Där satt hon, Lily Evans gråtandes framför brasan i ett tomt sällskapsrum. Patetiskt, hon skulle kunna ha varit balens drottning, nu lämnad där och allt var bara förstört.

Mer du är jätte bra

nytt kap kommer i morgon om ni kommenterar så jag kan skicka en ny

JÄTTEBRA!! vill ha MeEeEr!
Os.
Läs gärna min FF james potters första år på hogwarts http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=5833#forum.php?topic=5833

Kapitel 21

[Bea]

Bea låg raklång på sängen i sovsalen. Inte för att hon skulle sova, mer för att hon hade tråkigt. Dagarna efter halloween hade varit hemskt tråkiga. Halloween hade varit bra, balen hade varit rolig, men den hade kunnat vara bättre! Hon saknade Regulus, hon hade inte träffat honom de senaste dagarna. Det hade bara gått typ 2 dagar sen balen och 1 dag med lektioner… Men ändå, hon saknade honom. Hon hade velat dansa med honom, även om hon var hemsk på att dansa. Hon hade velat skratta med honom, retas med honom, speciellt vara i hans trygga famn. Men hon kunde inte begära allt. Hon hade ju själv valt att vara med honom även när hon visste hur det låg till. De fick inte ses tillsammans. Det som hade varit hemskast den natten var efter att de hjälpt Remus. När hon hittad Lily liggandes och gråta i sängen. Bea hade försökt prata med henne. Men Lily hade inte velat lyssna. Hon hade spottat ur sig kommentarer som: ”Remus lämnade mig för att gå till en annan.” ”Remus älskar mig inte, han bara ville plåga mig!” sådana saker som fick nästan fick Bea att ramla baklänges av förvåning. ”Lily” hade hon försökt. ”Lily, jag tror med bestämdhet att han hade en bra anledning! Han kommer säkert berätta för dig när han komma tillbaka!” Men Lily hade inte velat lyssna på det örat. Bea hade förgäves försökt trösta henne. För vad hon än sa, eller vad hon än gjorde blev Lily aldrig på bättre humör, hon slutade inte gråta. Bea hade inte kunnat sova den natten, hon hade varit vaken hela natten i sällskapsrummet.

Bea blev tillbaka bringad till verkligheten av en fluga. ’Förmodligen årets sista’ tänkte hon. Hon tänkte på hur nära hon och Sirius blivit de senaste dagarna, inte närmare än hon och Lily, men nära. De hade mycket gemensamt och Sirius hade ju hjälpt henne få tillbaka självförtroendet efter första sommarn hemma när hon blivit vald till Gryffindor. De var väldigt nära varandra på så sätt.

Men det Bea tänkte på mest, där hon låg, var hur mycket hon faktiskt saknade Regulus. Han hade inte skickat något brev på några dagar och de skrev alltid till varandra. Minst ett brev om dagen brukar de skriva. Bea blev ledsen och lite sårad när han aldrig svarade henne. Hon ville så gärna träffa honom, även om hon inte kunde. Eller kunde hon? Bea kom på en ide och sprang snabbt upp från sängen och hämtade ett skissblock. Där skissade hon snabbt upp en kyss och skrev under ”Du kan få en sådan på riktigt om du möter mig i vid behöv rummet vid midnatt!”, jo det lät kanske bra. Hon vek ihop lappen och lade inte det i ett kuvert. Sedan skrev hon med en skakig handstil Regulus namn. Så hans kompisar skulle tro att det var hans mormor eller farmor. Sedan gjorde hon sig klar för att möta honom. Hon hoppades för allt i världen att han skulle komma.

[Regulus]

Regulus var fortfarande mycket arg och sårad över vad Bea gjort. Varför hade hon svikigt honom så? Fast när han tänkte efter förstod han henne. Bea kunde vara tillsammans med Sirius, han skulle inte dölja det som han gjorde! Han satt surt i sitt rum och gjorde absolut ingenting! Då han plötsligt såg en uggla komma in genom en ventil i taket. Eftersom Slytherins sällskapsrum och sovsalar var i källaren, fanns inga fönster, så de hade några sorters ventiler där ugglorna kunde komma med post. Regulus kände igen ugglan. Det såg precis ut som Beas uggla. Ugglan kom i vilket fall till honom och släppte brevet i hans knä. Regulus tog upp brevet och såg inspekterande på det. En skakig handstil, någon gammal? Tänkte han. Så öppnade han brevet och såg på papperet som låg inuti. Han log lite när han såg vad som stod, men han var fortfarande mycket sårad och orkade inte konfrontera henne idag. Så han kastade brevet ihop knycklat i papperskorgen och lade sig för att sova istället.

[Bea]

Bea såg på klockan, 23 30, perfekt då beger hon sig väl då! Hon gick med snabba steg till vid behov rummet och hoppades innerlig att den inte skulle vara upptagen. Rummet visade sig snart och hon skyndade sig in. Hon såg på soffan, rummet var tomt, det var bara dämpad belysning och en soffa. Hon log, och satte sig för att vänta, efter en lång väntan somnade hon.

Bea vaknade morgonen efter och funderade på var hon var. Hon kände inte igen sig. Då kom hon på vad som hänt dagen innan. Varför hade inte Regulus kommit? Hon kände sig sviken. Bea gick ut ur rummet, och även fast hennes frisyr förmodligen inte var den finaste, gick hon till Stora Salen. Tyvärr för henne så var den låst. Frukosten var slut och hon hade missat den första lektionen idag. Hon gick istället till köket och fick lite mat av alferna.

[Regulus]

Denna morgon såg inte Regulus Bea vid Gryffindors matbord. Inte för att det gjorde honom så mycket egentligen, han ville ju inte se henne. Men han fick lite skuldkänslor när han tänkte att hon kanske var kvar och väntade på honom. ”Black! Vakna ur dina drömmar va!” sa Snape argt. ”Ehh, va?!” frågade Regulus och kände sig nästan nyvaken. ”Vi ska gå runt och mobba elever idag, minns du?!” fick han till svar.
Regulus ställde sig upp och gick han med. Sucken som ville komma ut kvävde han. Det skulle inte hjälpa honom.

Efter ett tag, när de inte hittat någon, kom de överrens om att dela upp sig och leta på fler ställen samtidig. Men när någon hittat ett mobboffer skulle de ropa på de andra. Regulus vandrade runt i korridorerna. Inget skulle hända trodde han. Tills han såg ett porträtt öppna sig och Bea komma ut. Han gick snabbt fram till henne och sa: ”Bea, skynda dig bort, annars komma det bli som sist du gick runt själv!” Fast han sa det lågt då. ”Men, du kom inte..!” Sa hon, men Regulus avbröt henne. ”Jag hade mina anledningar, gå tillbaka in och kom inte ut förrän lunchen börjar och du vill göra dig själv en tjänst!”
Regulus såg Bea gå in, fast hon såg mycket arg ut och verkade inte göra det för att hon ville, utan för att han bad henne. Varför han bad henne viste han inte? Hon hade ju sårat honom, men han älskade henne fortfarande, så det var väl orsaken.

Kapitel 22

[Lily]

Lily var djupt sårad efter Remus svek på Halloween balen. Hon kunde inte förlåta honom, hon ville inte ens prata med honom. Till saken hörde väl också att Lily grät sig till sömns varje natt. Lily gick ensam genom en korridor bort mot lektionssalen, hon skulle nästan bli sen om hon inte skyndade på stegen så det gjorde hon. Men hon hörde någon ropa på henne i bakgrunden. ”Lill, snälla Lill låt mig förklara”. Men Lily låssades inte höra utan bara fortsatte gå och nästan började springa. Hon hörde steg springa bakom henne.

[Remus]

Remus sprang efter Lily, han ville prata med henne han vill förklara. Han hade dåligt samvete över att han bara sprungit iväg från balen utan att förklara varför även då hon bett honom. Han skyndade efter henne men han inte ikapp innan han såg henne gå in i lektionssalen. Remus suckade och gick in i salen också, han satte sig bredvid Sirius och James men såg inte speciellt glad ut. Han sneglade bort mot Lily nästan hela förvandlingskonstlektionen. Men hon såg aldrig tillbaka emot honom. Remus tyckte lektionen kändes som en evighet innan klockorna ringde och Professorn tillät dem att gå. När såg Lily lämna salen och han skyndade efter, ”Men Lilly, snälla låt mig bara få förklara” men han såg bara hennes söta underbara hår fladdra till och sen var hon borta. Remus suckade förtvivlat, varför ville hon inte prata med honom, varför fick han inte ens förklara.

[Lily]

Lily vill inte ens prata med Remus även då hon visste han ville förklara men det hade han ju kunnat göra få på balen innan han bara sprang iväg. Hon kollade genom sin tunga väska med böcker, ja trolldryckskonst boken var där. Hon gick ner till fängelsehålorna det var inte länge kvar innan trolldryckskonst lektionen började. Hon gillade Professor Slughorn som var lärare just trolldryckskonst dessutom. Hon gick in i fängelsehålan som var lektionssalen. ”Ah, Miss Evans, trevligt att se dig” hörde hon professorn säga när hon kom in i den kyliga hålan. ”Hej, Professorn” sa Lily lätt men inte lika glatt som hon brukade. ”Miss Evans, ni är inte på ert vanliga glada humör, berätta vad är det som tynger er?” sa Professorn. Lily suckade och berättade, ”Det är med Remus, han bara sprang iväg mitt i halloween balen utan att säga varför, han sa bara att han var tvungen”. Professorn nickade, ”Jag förstår, men låt honom förklara kanske han har en bra anledning” förslog Professor Slughorn. ”Jag vet inte, han vill förklara men jag vet inte om jag vill ha någon förklaring” suckade Lily. ”Upp med hakan Miss Evans, ditt ansikte är för sött för att se så sorgsen ut” sa professorn och log mot henne. ”Så lektionen ska börja nu sätt dig på din bänk” fyllde han sedan på. Lily nickade bara och satte sig där hon brukade. Snart kom ett fler talet elever in som läste trolldrycks konst till FUTT - examen.

slutade kapitlet där :o minns inte jag x) Men YEAY ändå!

bra! men skriv mer!!!

Mer:-D