Life - Lupple & Medi PRS

"Okej." Han slöt ögonen och luktade.
"Det luktar skit." Han öppnade ögonen och såg oroade på koppen.
"Är det där till mig?"
Olivia nickade.
"De luktar som set smakar tyvär men det kommer göra att du mår bättre jag lovar."

Försiktigt la hon täcket mer över honom, bäddade ned honom och svalde hårt. "Försök att sätta dig upp." Bad hon och såg på honom. "Olivia, hon kan detta." Försäkrade hon varsamt och såg på honom.

Hon bet sig i läpparna. Kunde och kunde var ju en överdrift men hon sa inget.
Mannen suckade och satte sig mödosamt upp och såg på henne.
"Så varför bäddade du ner mig om jag skulle sätta mig upp?" Han flinade svagt och verkade piggare.

Hon såg på honom med glada ögon över att han verkade såpass mycket friskare- piggare. Han pratade ju nu och han satt upp. Hon fnissade till och drog upp sina ben till sin haka och omfamnade sina ben med armarna. " Först så ville jag inte att du skulle frysa och sedan kändes det riktigt dumt ifall du skulle kvävas. " Förklarade hon och log. "Man ska alltid sitta upp när man dricker." Fortsatte hon och studerade honom och sedan Olivia men väldigt snart försvann hennes blick tillbaka på honom.

Han drack upp det sista och lade sig ner igen och såg på Olivia med trött blick.
"Jag kommer sova här. Är för trött."
Han somnade kort därefter och Olivia log bara.
"Han gör som han vill antar jag. Vill du ha något att äta?"

Mistril studerade honom, nickade försiktigt och svalde hårt. "Sov gott. "Viskade hon och rättade varsamt till täcket över honom innan hon omfamnade sina ben igen. Med blicken fortfarande fäst på honom. Olivias ord fick henne att skratta till, hon tittade upp med ett mjukt men lekfullt leende. "Åh Olivia." Flinade hon roat. "Jag tror inte du har något som passar mig i smaken. " Sa hon ärligt och log stort mot henne.

"Tro inte det. Min mormor var en lurig än." Hon suckade.
"Jag har blodpiller. Sätt ner ett i ett glas med vatten, vänta sen har du blod." Hon såg på henne.
"Jag har så att du kan gå."

Hon lyssnade nyfiket på hennes ord, hon hade hört om dessa piller och hon hade till och med, någon gång för längesedan provat det. " Olivia, det är verkligen okej. Jag klarar mig. " Försäkrade hon och log mjukt. " Jag är betydligt äldre än vad jag ser ut, min aptit är hm begränsad. Väldigt liten. " Förklarade hon och log. "Förutom när jag behöver dricka, vid en skada eller liknande då är jag nästan omättlig. " Sa hon med en suck och tittade tillbaka på mannen.

Hon log och nickade.
"Säg till om du behöver något annat. Jag är därnere med de andra." Hon gick ner och satte sig vid bordet igen.
"Jag är så trött."

"Nej säg till du, ifall du behöver något." Bad hon leendes och följde henne med blicken när hon lämnade rummet.

Gabriel hade varit i en intensiv men tyst diskussion angående att han skulle stanna och de andra skulle gå men de vägrade, de hotade till och med att kalla hit resten av flocken ifall han inte nöjde sig med dem två. Gabriel visste att han kunde beordra dem att gå men det var inget som han ville göra så han lät det vara. Vid Olivias ankomst så tittade han upp, på henne med ett leende. " Men då borde du sova." Sa han som förslag och med ett leende på läpparna.