Lupple Och SagaG

- ok, sa han.
- jag måste nog ringa Oskar och bäreta att jag sov här han undrar nog varför jag inte följde med hon, sa hon och tog upp mobilen.

Joshua nickade sakta.
" Gör så." Sa han och reste sig upp och dukade av bordet. Antog att hon hade ätit klart.

Hon gick in bland kontakter och klickade på Oskar.
- hej, sa hon när han svarat.
- hej vad vill du, frågade han.
- Jag ville bara säga att jag har sovit hos en kompis och det var därför jag inte var hiss dig, sa hon.
Sedan hörde hon en anan röst i backrunden som sa.
- sluta prata i tekefon jag vill fortsätta,.
Hon hörde att det var en kvinna.
- vem är det som är med dig, frågade hon.
Hon ville inte tro det som hon misstänkte.

Joshua försökte göra allt för att inte tjuvlyssna på samtalet men han kunde inte hjälpa det för han var så nyfiken. På grund av vad han var så hade han också möjlighet att faktiskt höra.
Hur han svarade gjorde honom något irriterad, han hade ingen rätt att tala så till henne.
Han övervägde att ta telefonen i från henne och skälla ut honom men det blev bara värre med tanke på det hon sa till honom.
Det kunde inte vara sant?
Hans irritation gick ut på glaset som han hade i handen, han kramade det så hårt att det sprack.
Han både kände, hörde och såg hur glassplittret föll mot golvet.
Några fastnade även i hans handflata.
Han flyttade snabbt handen under kranen och startade den och drog ut splittret och sköljde av.
Det skulle ju läka han hoppades bara att hon inte hade märkt med tanke på att hon antagligen var upptagen med sitt samtal.

- bara ersättningen för att du inte följde med, sa han.
Då blev hennes teorier besannade hon hade rätt.
Hon började gråta.
Hon ville inte att Joshua skulle märka det så hon vände sig åt ett annat håll ifal han skulle kolla mot henne.
- Jag tror jag går in till stan i stället, sa hon.
Hon ville inte att någon skulle få veta om detta.

Joshua hörde hans svar och fick ta otroligt många djupa andetag för att inte något mer skulle hända- det var ju otroligt illa.
Han ville trösta henne på något sätt men hade inte riktigt någon aning om hur.
Han harklade sig lite och nickade sakta.
Vände sig tillbaka mot henne när såret hade läkt och studerade hennes ryggtavla.
"Vet du vad jag tror?" Sa han med ett litet leende på läpparna.
" Den där killen du har, du är värd miljoner gånger bättre. " Sa han, det var verkligen vad han tyckte och han var ju inte riktigt den som lindade in saker.

- lyssnade du, frågade hon försiktigt.
Hon ville egentligen bara försvinna men det Joshua hade sagt hade får henne att rodna lite

Joshua drog handen genom håret och bet sig lite nervöst i läppen.
Hur skulle han förklara?
" Det var lite svårt att inte lyssna." Sa han och gick fram och satte sig vid matbordet igen.
" Han är inget och ha. " Sa han och såg på henne.

- allt kanske bara är ett missförstånd, säger hon men hon tror inte på det själv.

Joshua suckade lågt och la huvudet på snedden.
Han hade en väldigt stark känsla över att krama henne men satt kvar.
"Kanske." Sa han och svalde lite.
" Men är du lycklig? Att det ens finns ett tvivel är ju fel." Sa han ärligt.