Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

16. Dunder och brak i ensamheten

Albus satt vid köksbordet och darrade. Han kände hur tårarna rann men var för lamslagen för att kunna torka bort dem. Han kunde inte begripa att Scorpius var borta. Han blev mer och mer desperat att få veta vart den där virveln ledde. Han önskade att han själv hade blivit bortförd istället, då Scorpius var mer erfaren om vart man skulle leta först. Han försökte tänka sig situationen ur Scorpius synvinkel. Vad hade han gjort? Böcker, tänkte Albus. Men vilken bok skulle han börja leta i?

Han gick till Scorpius gamla barndomsrum och tog en titt på hans bokhylla. Samlingen var välplacerad, som ett eget system, att Albus inte vågade röra den. Men han var tvungen. Det var för Scorpius han gjorde det här.

Första raden av bokhyllan, samt hälften av andra, gissade han var endast sagoböcker, där han bland annat fick syn på Trollkarlen och mugglarpojken. Det hade blivit hans nya favoritberättelse efter att Scorpius läste den för honom. Han drog ut boken försiktigt ur hyllan och slog upp den och läste några rader tyst för sig själv. Allt han kunde tänka var att orden lästes av Scorpius avslappnande röst.

Innan han hann tänka själv hade han hunnit läsa fram till slutet. Kunde Scorpius möjligen ha förts till någon sorts underjord, som mugglaren? Kunde det då finnas en magisk brunn han skulle ta sig upp ur? Albus skakade på huvudet och lade tillbaka boken i hyllan, där den stod.

Han tittade på klockan och insåg att han borde lägga sig, men visste att han inte skulle sova en blund förrän Scorpius var i säkerhet. Dessutom skulle den enorma sängen kännas tom utan honom. Och hur skulle det kännas att vakna och upptäcka att det inte stod någon Scorpius i köket och lagade frukost?

Hela natten spenderades framför brasan med en kopp te. Han funderade på ifall han skulle kontakta Lily och berätta vad som hade hänt, men hon sov väl förmodligen vid det här laget.

* * * * *

Efter den sömnlösa natten satt Albus, under förmiddagen och bläddrade igenom några faktaböcker. Ingen upphittad information ännu. Han slog igen en bok och tog upp en annan, och började läsa i ansträngning att hålla ögonen öppna. Tillslut ville han ge upp. Det var som att han önskade att någon skulle komma så han också kunde föras bort, bara för att få veta vart Scorpius var.

Efter en stund sköts hans huvud upp. Han hade somnat med ansiktet nertryckt mot den uppslagna boken. Det hade redan blivit kväll igen. Albus bestämde sig för att gå till sovrummet och försöka sova.

Efter att ha slutit ögonen hördes ett brak. Albus klev upp ur sängen och drog på sig sin morgonrock. Med tysta steg smög han sig ner för trappan. Han sneglade in i vardagsrummet och framför öppna spisen fick han syn på ingen mindre än...

S N Ä L L A, SÄG ATT DET R SCORPI!!!!! ♥♥♥♥♥♥

HOPPAS DET R SCORP ELLER LILY!

DET ÄR MOLDYSHORT!

Snälla sig att set är Scorpius!!!!

Njae ni så enkelt kommer Scorpius tyvärr inte tillbaka
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

17. Ett oväntat besök

"Lily?"
"Hej, Albus."
Albus gick raskt fram till Lily.
"Åk tillbaka, det är för farligt här," sa han.
"Jag har fått nog av oro! Från och med nu tänker jag hjälpa till tills vi lyckas stoppa allt det här."
"Lily, lyssna-"
"Nej, du lyssnar!" avbröt Lily. "Det här är tredje gången du försvinner, med alla gånger från första gången inräknat i ett, och jag tvingas sitta ensam och bekymra mig. Jag tänker vara med den här gången. Även om det så skulle kosta mitt liv."
Hon pausade och tittade ner.
"Och efter det som hände Isac... så kan jag inte släppa dig ur sikte", fortsatte hon.
Albus tänkte efter. Det var när Lily nämnde Isacs död som han förstod hur allvarligt det var. Han tänkte på Scorpius och bröt nästan ihop. Han gick fram till Lily och kramade om henne.
"Okej då. Jag låter dig stanna", sa Albus över hennes axel. "Men på ett villkor isåfall."
Lily släppte taget om kramen halvvägs för att lyssna. Egentligen visste inte Albus vad han skulle säga så han kom med sitt enklaste svar.
"Var försiktig."
Lily nickade och gick och satte sig i soffan.
"Sover Scorpius?" frågade hon.
Albus stelnade till. Han hade glömt att Lily inte visste något.
"Åh..." sa han och satte sig i soffan bredvid henne. "Scorpius... han... alltså..."

Innan han hann förklara situationen hördes ännu ett brak, och vid öppna spisen stod en pojke som såg ut att vara i Lilys ålder.
"Roy!" sa Lily. "Så bra! Nu är det bara Bea vi väntar på."
Albus tittade förvirrat på Roy och vände blicken tillbaka till Lily.
"Vad är det här?" sa han.
"Du trodde väl inte att jag skulle komma hit ensam?" sa Lily. "Bea skulle aldrig låta mig ge mig av utan henne, och han där. Det här är hans straff för att han avslöjade er."
"Jag har försökt be om ursäkt. Jag var stressad, okej?" sa Roy.
"Jag förlåter dig inte förrän du visar att du är modig nog att betala för det!" snäste Lily. "Min bror kunde ha dött!"

Dött, upprepade Albus i huvudet. Allt han kunde tänka på var förhoppningen att Scorpius fortfarande var vid liv. Men tankarna avbröts av att Bianca dök upp.
"Okej", sa Albus. "Exakt hur har ni lyckats tagit er hit nu?"
"McGonagalls kontor", förklarade Bianca. "Vi smög oss in dit när alla hade gått och lagt sig."
"Var är Scorpius nu då?" frågade Roy. "Sover han?"
Albus suckade nedstämt.
"Jag tror ni alla bör sätta er", sa han.
Lily satt kvar i soffan, bredvid Albus och Bianca satte sig på andra sidan av honom. Roy satte sig ner på golvet. Albus tog ett djupt andetag medan Bianca höll hans hand.
"Scorpius blev bortförd igår", sa han och kände en klump i halsen. "En flicka kidnappade honom. Jag tror hon är en del av dem."
"Försvann de i en virvel?" frågade Lily samtidigt som hon strök hans axel. Albus nickade.
"Har nån av er koll på vart de där virvlarna leder?" frågade han med skakig röst.
Alla skakade på huvudet. Bianca började gräva i sin väska.
"De här kanske kan hjälpa oss", sa hon och räckte Albus en hög med papper.
Det var alla hotbrev han hade fått.
"Var har du fått tag i de här?" frågade han.
"Jag bad J... Joseph att hämta dem från er sovsal för ett tag sen. Jag tänkte att de kanske kan ge oss någon vägledning", sa Bianca.
"Ursäkta om jag avbryter något viktigt, men vart sover vi? Jag börjar bli trött", sa Roy.
"Du kan få låna Scorpius sovplats tills vi hittar honom", erbjöd Albus.
"Schysst", sa Roy.

Albus ledde honom upp till sovrummet. Han tittade på dubbelsängen och undrade om det verkligen var värt att ersätta Scorpius plats. Men eftersom det förhoppningsvis bara var tillfälligt så gick han med på det.
"Så vilken sida sover jag på nu då?" sa Roy när de stod vid fotändan.
"Den till höger", sa Albus.
Roy gick och satte sig på sängkanten.
"Vill jag ens veta vad ni har haft för er här?" flinade han.
Om det inte vore för den här situationen hade Albus skrattat, men istället blev han arg.
"Vad får dig att tro att det här är rätt läge för såna skämt?!"
"Förlåt", sa Roy och skakade på huvudet.
"Du ska vara glad att jag ens låter dig sova här", sa Albus med armarna i kors. "Jag går ner till Lily och Bea nu. Jag kommer och lägger mig sen."
"Håll dig till din sida då, och tafsa inte på mig!" ropade Roy just när Albus skulle lämna rummet.
"Wow vilken nödvändig info", sa Albus ironiskt och blev nästan ledsen på honom på samma gång.
Hur lågt kunde man sjunka att man börjar dra sexuella skämt inför någon som troligen förlorat sin pojkvän?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Har typ nästan bara varit deppande och händelselösa kapitel nu men snart kommer storyn gå vidare ^^

Jag avskyr Roy.......vill slita honom i stycken

vi kan göra det tillsammmans! Som vi dödade Avery!!

JAAA

Superbra♥♥