Hannahs Historia(första året)
Forum > Fanfiction > Hannahs Historia(första året)
Användare | Inlägg |
---|---|
LunaLovegood:)
Elev |
WOW!!! Gav den aldrig någon riktig chans förut(syr), men nu!! WOW!!!!! Den är till och med bättre än TARTYAWAZHANG!!!
Förresten, förslag till Hufflepuff karaktärer är(Påhittade) : Katie Jacobs Elly Dickman Will Dexters May Cattle Merida och Mellie Villers 30 mar, 2017 17:37 |
theLilyPotter
Elev |
Förlåt
Jag ber verkligen om ursäkt för att det inte har kommit ett kapitel på EVIGHETER! Jag jobbar på ett kapitel, kommer upp idag(hoppas jag)♥ 6 apr, 2017 20:14 |
Ida_Cho
Elev |
Skrivet av theLilyPotter: Förlåt Jag ber verkligen om ursäkt för att det inte har kommit ett kapitel på EVIGHETER! Jag jobbar på ett kapitel, kommer upp idag(hoppas jag)♥ Ta det lugnt Hoppas att det kommer ikväll eller imorgon ♥ Men stressa inte! ViBbKoNtRoLl 6 apr, 2017 20:17 |
theLilyPotter
Elev |
Kapitel 12, Trollet
Där satt jag, alldeles ensam och tuggade på min macka. Jag hade torkade tårar fastklistrade på mina rosiga kinder, och ingen, absolut ingen, som jag kunde prata med. Förut gillade jag att spendera tid med mig själv, att vara ensam. Men jag tror att jag har ändrat åsikter nu. Och Hogwarts gillade jag bara mindre och mindre för varje dag som gick. Jag hade fortfarande inte klurat ut vart nyckeln ledde till, eller hur det där rummet dykt upp. Den här kvällen ville jag inte gå upp till Stora Salen, det gjorde mig bara ledsen att se Susan och Cassandra tillsammans och Pansy sittande pratandes med en kille i Slytherin vid namn Draco Malfoy. Hans efternamn var igenkänt till och med av mig. Familjen Malfoy enligt böcker jag läst varit Slytherin så länge de har funnits. Pansy och Draco verkade komma bra överens, det gjorde mig faktiskt lite glad, att veta att Pansy har det bra. Jag satt istället i uppehållsrummet och skrev en uppsats om formeln Alohomora. Det gick ganska bra, även om jag inte var så duktig på att utföra formeln. Men jag gav inte upp, anledningen till det(eftersom jag nästan alltid gav upp) var att någon faktiskt tagit kontakt med mig under Trollformelläran. Det kanske inte var så snällt, men någon hade i alla fall pratat med mig. Hon sa så här: “Hörru du, du säger det fel. Det är LeviOoosa inte LeviosAaa!”. Men hennes tips hjälpte ganska mycket. Fjärden jag övar på har lyft någon enstaka centimeter över min bänk, förut så rullade den bara lite lätt på ytan av bänken. Och när jag tänker tillbaka på vad jag sa så fattar jag varför hon inte sa något mer efter det. Jag sa ett snabbt “Tack”, och vände tillbaka blicken mot min fjäder. Jag bestämde mig ändå tillslut att gå ner och få i mig lite mat. Med största sannolikhet så var Susan och Cassandra redan påväg tillbaka. Jag klev ut, och började gå mot Stora Salen. Jag hörde ett högljutt klampade ljud. Jag antog att det var någon elev som gick väldigt högljutt eller något liknande och jag fortsatte att gå. Ljudet blev starkare och starkare, och jag kände mig inte lika bekväm som innan. Jag svängde runt ett hörn, där var det stopp. Det enda som fanns där var en kraftig stenvägg. Jag vände mig om och tittade med rädda ögon mot korridoren. Där stod ett fullvuxet troll med ett basebollträ som var större än mig. Han stirrade på mig genom sina olivgröna ögon. “Jag borde gått till Halloween-middagen tidigare” tänkte jag skräckslaget. Trollet kom närmare, och närmare. Det fanns ingen utväg och även inget som låg på marken som jag kunde slå till den med. Och jag är inte duktig med staven och slåss går inte. Trollet höjde sin klubba och just den sekunden klubban skulle krossa mig totalt så stannade trollet. Det var väldigt skumt, trollet stod liksom inte stilla, det var som fastfruset. Jag hade ingen aning om vad jag borde tänka eller tycka. Nu var min hjärna så förvirrad att det nästan sprängdes. “Trollet står där” förklarade jag för mig själv. “Det ser inte ut som att den kan röra sig över huvud taget. Men å andra sidan om jag börjar gå så kanske trollet väcks till liv eller vad jag nu kan säga. Jag tjänar ingenting på att stå här och bara vänta på att den ska börja röra sig” mumlade jag för mig själv. “Fast nu har trollet stått stilla ett tag” klargjorde jag. “Så det borde vara säkert att promenera bort”. Jag rörde fötterna i små tassande steg ut i korridoren. Det var alldeles knäpptyst överallt. Efter många tankar och argument bestämde jag att fortsätta gå till stället jag först skulle gå till, Stora Salen. Jag la fingrarna på det kalla handtaget till Stora Salen och öppnade försiktigt. Jag kunde verkligen inte tro vad jag såg! Fortsättning av kapitlet kommer snart♥ 6 apr, 2017 20:36 |
Lollo16
Elev |
6 apr, 2017 21:12 |
Lilypotter123
Elev |
Verkligen superduper bra! Längtar tills nästa kapitel!!
Läs gärna min ff: https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=48275 6 apr, 2017 21:24 |
Skyfall
Elev |
6 apr, 2017 23:39 |
Ida_Cho
Elev |
Jättebra! Supertaggad på nästa kapitel! Antingen är det hon ser coolt eller hemskt
ViBbKoNtRoLl 7 apr, 2017 14:03 |
Newt's Niffler
Elev |
Skrivet av theLilyPotter: Kapitel 12, Trollet Där satt jag, alldeles ensam och tuggade på min macka. Jag hade torkade tårar fastklistrade på mina rosiga kinder, och ingen, absolut ingen, som jag kunde prata med. Förut gillade jag att spendera tid med mig själv, att vara ensam. Men jag tror att jag har ändrat åsikter nu. Och Hogwarts gillade jag bara mindre och mindre för varje dag som gick. Jag hade fortfarande inte klurat ut vart nyckeln ledde till, eller hur det där rummet dykt upp. Den här kvällen ville jag inte gå upp till Stora Salen, det gjorde mig bara ledsen att se Susan och Cassandra tillsammans och Pansy sittande pratandes med en kille i Slytherin vid namn Draco Malfoy. Hans efternamn var igenkänt till och med av mig. Familjen Malfoy enligt böcker jag läst varit Slytherin så länge de har funnits. Pansy och Draco verkade komma bra överens, det gjorde mig faktiskt lite glad, att veta att Pansy har det bra. Jag satt istället i uppehållsrummet och skrev en uppsats om formeln Alohomora. Det gick ganska bra, även om jag inte var så duktig på att utföra formeln. Men jag gav inte upp, anledningen till det(eftersom jag nästan alltid gav upp) var att någon faktiskt tagit kontakt med mig under Trollformelläran. Det kanske inte var så snällt, men någon hade i alla fall pratat med mig. Hon sa så här: “Hörru du, du säger det fel. Det är LeviOoosa inte LeviosAaa!”. Men hennes tips hjälpte ganska mycket. Fjärden jag övar på har lyft någon enstaka centimeter över min bänk, förut så rullade den bara lite lätt på ytan av bänken. Och när jag tänker tillbaka på vad jag sa så fattar jag varför hon inte sa något mer efter det. Jag sa ett snabbt “Tack”, och vände tillbaka blicken mot min fjäder. Jag bestämde mig ändå tillslut att gå ner och få i mig lite mat. Med största sannolikhet så var Susan och Cassandra redan påväg tillbaka. Jag klev ut, och började gå mot Stora Salen. Jag hörde ett högljutt klampade ljud. Jag antog att det var någon elev som gick väldigt högljutt eller något liknande och jag fortsatte att gå. Ljudet blev starkare och starkare, och jag kände mig inte lika bekväm som innan. Jag svängde runt ett hörn, där var det stopp. Det enda som fanns där var en kraftig stenvägg. Jag vände mig om och tittade med rädda ögon mot korridoren. Där stod ett fullvuxet troll med ett basebollträ som var större än mig. Han stirrade på mig genom sina olivgröna ögon. “Jag borde gått till Halloween-middagen tidigare” tänkte jag skräckslaget. Trollet kom närmare, och närmare. Det fanns ingen utväg och även inget som låg på marken som jag kunde slå till den med. Och jag är inte duktig med staven och slåss går inte. Trollet höjde sin klubba och just den sekunden klubban skulle krossa mig totalt så stannade trollet. Det var väldigt skumt, trollet stod liksom inte stilla, det var som fastfruset. Jag hade ingen aning om vad jag borde tänka eller tycka. Nu var min hjärna så förvirrad att det nästan sprängdes. “Trollet står där” förklarade jag för mig själv. “Det ser inte ut som att den kan röra sig över huvud taget. Men å andra sidan om jag börjar gå så kanske trollet väcks till liv eller vad jag nu kan säga. Jag tjänar ingenting på att stå här och bara vänta på att den ska börja röra sig” mumlade jag för mig själv. “Fast nu har trollet stått stilla ett tag” klargjorde jag. “Så det borde vara säkert att promenera bort”. Jag rörde fötterna i små tassande steg ut i korridoren. Det var alldeles knäpptyst överallt. Efter många tankar och argument bestämde jag att fortsätta gå till stället jag först skulle gå till, Stora Salen. Jag la fingrarna på det kalla handtaget till Stora Salen och öppnade försiktigt. Jag kunde verkligen inte tro vad jag såg! Fortsättning av kapitlet kommer snart♥ Det var superbra. Jag tror att du blandade ihop 2 trollformler; Wingardium Leviosa och Alohomora... 8 apr, 2017 16:23 |
theLilyPotter
Elev |
Skrivet av Newt's Niffler: Skrivet av theLilyPotter: Kapitel 12, Trollet Där satt jag, alldeles ensam och tuggade på min macka. Jag hade torkade tårar fastklistrade på mina rosiga kinder, och ingen, absolut ingen, som jag kunde prata med. Förut gillade jag att spendera tid med mig själv, att vara ensam. Men jag tror att jag har ändrat åsikter nu. Och Hogwarts gillade jag bara mindre och mindre för varje dag som gick. Jag hade fortfarande inte klurat ut vart nyckeln ledde till, eller hur det där rummet dykt upp. Den här kvällen ville jag inte gå upp till Stora Salen, det gjorde mig bara ledsen att se Susan och Cassandra tillsammans och Pansy sittande pratandes med en kille i Slytherin vid namn Draco Malfoy. Hans efternamn var igenkänt till och med av mig. Familjen Malfoy enligt böcker jag läst varit Slytherin så länge de har funnits. Pansy och Draco verkade komma bra överens, det gjorde mig faktiskt lite glad, att veta att Pansy har det bra. Jag satt istället i uppehållsrummet och skrev en uppsats om formeln Alohomora. Det gick ganska bra, även om jag inte var så duktig på att utföra formeln. Men jag gav inte upp, anledningen till det(eftersom jag nästan alltid gav upp) var att någon faktiskt tagit kontakt med mig under Trollformelläran. Det kanske inte var så snällt, men någon hade i alla fall pratat med mig. Hon sa så här: “Hörru du, du säger det fel. Det är LeviOoosa inte LeviosAaa!”. Men hennes tips hjälpte ganska mycket. Fjärden jag övar på har lyft någon enstaka centimeter över min bänk, förut så rullade den bara lite lätt på ytan av bänken. Och när jag tänker tillbaka på vad jag sa så fattar jag varför hon inte sa något mer efter det. Jag sa ett snabbt “Tack”, och vände tillbaka blicken mot min fjäder. Jag bestämde mig ändå tillslut att gå ner och få i mig lite mat. Med största sannolikhet så var Susan och Cassandra redan påväg tillbaka. Jag klev ut, och började gå mot Stora Salen. Jag hörde ett högljutt klampade ljud. Jag antog att det var någon elev som gick väldigt högljutt eller något liknande och jag fortsatte att gå. Ljudet blev starkare och starkare, och jag kände mig inte lika bekväm som innan. Jag svängde runt ett hörn, där var det stopp. Det enda som fanns där var en kraftig stenvägg. Jag vände mig om och tittade med rädda ögon mot korridoren. Där stod ett fullvuxet troll med ett basebollträ som var större än mig. Han stirrade på mig genom sina olivgröna ögon. “Jag borde gått till Halloween-middagen tidigare” tänkte jag skräckslaget. Trollet kom närmare, och närmare. Det fanns ingen utväg och även inget som låg på marken som jag kunde slå till den med. Och jag är inte duktig med staven och slåss går inte. Trollet höjde sin klubba och just den sekunden klubban skulle krossa mig totalt så stannade trollet. Det var väldigt skumt, trollet stod liksom inte stilla, det var som fastfruset. Jag hade ingen aning om vad jag borde tänka eller tycka. Nu var min hjärna så förvirrad att det nästan sprängdes. “Trollet står där” förklarade jag för mig själv. “Det ser inte ut som att den kan röra sig över huvud taget. Men å andra sidan om jag börjar gå så kanske trollet väcks till liv eller vad jag nu kan säga. Jag tjänar ingenting på att stå här och bara vänta på att den ska börja röra sig” mumlade jag för mig själv. “Fast nu har trollet stått stilla ett tag” klargjorde jag. “Så det borde vara säkert att promenera bort”. Jag rörde fötterna i små tassande steg ut i korridoren. Det var alldeles knäpptyst överallt. Efter många tankar och argument bestämde jag att fortsätta gå till stället jag först skulle gå till, Stora Salen. Jag la fingrarna på det kalla handtaget till Stora Salen och öppnade försiktigt. Jag kunde verkligen inte tro vad jag såg! Fortsättning av kapitlet kommer snart♥ Det var superbra. Jag tror att du blandade ihop 2 trollformler; Wingardium Leviosa och Alohomora... OJ! Hehe, det råkade jag göra...Sorry 11 apr, 2017 11:10 |
Du får inte svara på den här tråden.