En mugglare i Slytherin

Fantastiskt! Du skriver så himla bra, och man levs verkligen in i berättelsen
Vill ha ett nytt kapitel nu! Jaja, du får ha det så bra hos dina kusiner

Tack så mycket!! Dina ord värmer verkligen! ^^

Theo... Jag tror Neville är lite kär i lilla Arts. ♥

Jag skulle skriva en jättelång, smart kommentar, men min hjärna känns lite som potatismos...

Ha så kul på the Exhibition, du kommer inte bli missnöjd!

Ååhh Artemis, stackare!! Vilken tur att underbara Neville dök upp. Och att Nott bara är till hälften en idiot. Fantastiskt kapitel!! Hoppas du har det bra i Norrköping och vet att jag är avundsjuk! Åh, och att jag längtar tills på måndag!

wääää jag vill ha mer!!!! NU!!!!!

btw: ny läsare

Åh, tyckte verklogen om denna på ff.net! ska bevaka dig.

SUPERBRA!!

ÅH, har inte varit inne på några dagar så jag hade lite att läsa ikapp. Och wow - två ASBRA kapitel! Tack!

Okej, ni är seriös de mest fantastiska läsarna en kan ha! Tusen tack för era snälla kommentarer!! ♥ Har suttit med mobilen nere i Norrköping och gottat mig i era kommentarer! Och välkomna hit alla nya läsare!

Jag hade iaf jättetrevligt på utställningen och köpte en mugg där det stod "Dobby is a free elf" ♥

Hade tänkt lägga ut det här kapitlet tidigare idag men blev fast hemma i Gävle och spenderade lite kvalitetstid med min lillasyster som jag inte träffat på två veckor (med att rensa ut hennes garderob, haha). Men nu är jag äntligen tillbaks hemma hos mig och har min dator igen! Så här kommer nästa kapitel, hoppas ni tycker om det! Kram

---

Kapitel 19: Dumbledores kontor

När vi gick genom korridorerna märkte jag hur folk såg på mig och viskade till varandra. Apollon märkte det också och la ena armen om mina axlar.

Vi mötte även några slytherinare ur i sjätte årskursen. ”Smuttsskalle!” ropade de efter mig.

Jag kände hur något rörde vid min arm men när jag vände mig om var den ingen där. Det måste ha varit Theodore.

Vi ignorerade dem och fortsatte. Tillslut kom vi fram till Dumbledores kontor.

”Chokladgrodor”, sade Harry och den fula statyn hoppade åt sidan. Vi klev på trappen som snurrade uppåt. Harry knackade på dörren in till kontoret.

”Kom in”, hördes Dumbledores lugna röst.

Rektorn satt vid sitt skrivbord och läste några papper. Han tittade upp när vi kom in.

”Ah, mr Potter, miss Granger, mr Fox och miss Fox…”, Theodore drog av sig osynlighetsmanteln. Dumbledore såg lätt förvånad ut. ”… och mr Nott. Vad har ni på hjärtat denna lördagsförmiddag?”

Hermione tog några steg framåt. ”Jag vet inte om ni har hört det, professorn, men Artemis har på sätt och vis blivit utstött ur sitt elevhem”

”Nej, det har inte nått mina öron förrän nu”, sade Dumbledore och såg på mig. ”Vad är det som har hänt?”

”Jo, jag är ju mugglarfödd…”, började jag.

”Det är jag medveten om”, sade rektorn vänligt.

”… och nu har det kommit ut i Slytherin”

”Jag förstår”, sade Dumbledore och såg bekymrad ut.

”Jag kan inflika att som det låter i Slytherins uppehållsrum så kommer de inte ens släppa in henne och om hon ändå skulle försöka så kommer de förhäxa henne”, sade Theodore.

Dumbledore såg länge på Theodore, som om han bedömde honom.

”Jag förstår”, sade rektorn igen.

”Du måste göra något!” utbrast Apollon. ”Jag tänker inte ha en massa slytherinare som förhäxar min syster”

Dumbledore reste sig upp och gick runt skrivbordet.

”Det är helt klart ett problem”, höll han med. ”Jag ser gärna att mina elever inte förhäxar varandra. Dock kan jag inte göra något för att förändra de fördomar och tankar som finns bland eleverna, även om jag gärna skulle vilja” Han gjorde en paus och såg på oss alla och stannade med blicken på mig. ”Eftersom du inte kan gå tillbaka till din egen sovsal så…”

”Får hon sova i Gryffindors sovsalar? Jag skulle gärna ha henne nära mig”, avbröt Apollon.

Dumbledore verkade inte arg över att bli avbruten, utan log överseende.

”Tyvärr går det emot skolans regler att sova i någon annans elevhems sovsalar”. Apollon såg snopen ut. ”Men du skulle kunna få ett eget rum? Om du inte vill sova i korridoren”. Rektorns ögon glittrade okynnigt.

Jag log. ”Jag får väl ta ett eget rum då”

”Bra”, sade Dumbledore. Sedan knäppte han med fingrarna en gång. En husalf dök upp med en liten smäll. ”Kan du vara vänlig att göra i ordning ett rum åt miss Fox och sedan flytta dit hennes saker från hennes sovsal nere i Slytherins uppehållsrum”.
Husalfen bugade och försvann med en smäll. Hermione gjorde en ogillande min.

”Du får en egen sovsal, men tyvärr måste du fortfarande gå på dina lektioner med de andra slytherineleverna. Men då kommer du alltid ha andra elever samt lärare i närheten” sade Dumbledore medan vi väntade på att husalfen skulle komma tillbaka. Jag nickade. ”Och så verkar det som om du fortfarande har mr Nott på sin sida” Han log mot Theodore.

”Hon är fortfarande samma person”, sade Theodore tyst utan att se på rektorn.

”Så sant, så sant. Jag önskar att fler kunde tänka så”, suckade Dumbledore. En smäll hördes och husalfen uppenbarades.

”Ett rum är klart åt flickan”, sade husalfen och bugade igen. En irriterad fnysning hördes från Hermione.

”Toppen”, log Dumbledore. ”Kan du ta mig och miss Fox dit?”

”Jag borde få följa med”, utbrast Apollon.

”Jag skulle vilja tala själv med miss Fox först. Jag antar att hon letar upp er när hon är redo” Rektorn log och la en hand på min axel.

Jag gav mina vänner ett sista hastigt leende innan jag kände ett ryck i magen och rektorns kontor försvann. Ärligt talat var jag lite nervös. Jag hade ingen aning om vad rektorn ville mig och vad som skulle hända nu.

Vi landade i ett tom rum.

”Vi är på sjätte våningen”, informerade Dumbledore mig. ”Jag vet faktiskt inte vad det här rummet har använts till tidigare. Hogwarts har många gömda kammare” Han blinkade åt mig. ”Men nu behöver det i alla fall lite möbler om du ska kunna bo här”.

Jag visste inte om han förväntade sig ett svar så jag nickade bara lite kort. Han tog fram sin trollstav ur någon gömd ficka på sin klädnad och viftade lite med den.

Från tomma intet trollade han fram en likadan säng som den jag hade nere i min sovsal, ett nattduksbord, en öppenspis med en soffa framför och ett skrivbord där jag kunde sitta och plugga. En till dörr dök även upp till höger om min säng.

”Ett eget badrum”, sade Dumbledore när han såg min undrande blick. Jag nickade. För jag visste fortfarande inte vad jag skulle säga. Istället gick jag fram till den gröna sammetssoffan och sjönk ner i den. Hela rummet var som Slytherins uppehållsrum i miniatyr. Jag sparkade av mig skorna och drog upp fötterna under mig.

Dumbledore gick fram till den öppnaspisen och ställde sig framför den. Han såg inte på mig utan stirrade in i elden.

”Jag visste från början att det kunde bli problem med att du hamnade i Slytherin på grund av din bakgrund och de fördomar som sedan länge funnits i elevhemmet. Så jag har hållit ögonen på dig”. Han vände sig om och såg på mig. Jag kände mig chockad. Hade rektorn hållit ögonen på mig?

”Eftersom det gått så bra hittills”, fortsatte han ”så hoppades jag på att din… hemlighet skulle gå förbi obemärkt eller åtminstone att slytherineleverna skulle kunna bortse från sina fördomar nu när de lärt känna dig. Precis som mr Nott. Men nu blev det inte så. Jag ska inte säga att jag vet hur det känns att bli utstött, men du måste visa dig stark. Låt de inte få tillfredsställelsen att knäcka dig”

Jag nickade. Aldrig skulle de få knäcka mig. Rektorn fortsatte. ”Jag ska informera lärarna om vad som hänt så de kan hålla koll på era lektioner så inget händer”

Jag nickade igen. Dumbledore log mot mig. ”Det löser sig”, sade han och hans ögon glittrade som om han visste något som ingen annan visste. ”Vi ses, miss Fox”. Han gav mig ett sista leende innan han gick.

Jag stirrade in i brasan. Ikväll skulle jag få somna utan att få höra ett godnatt från mina rumskamrater. Och imorgon skulle jag vakna själv.

Jag skulle aldrig mer få höra Millicents låga snarkningar eller höra Daphne och Pansy bråka. Jag skulle aldrig mer få höra Blaise ge Daphne sliskiga raggningsrepliker. Och jag skulle aldrig med få höra Draco skratta.

Jag började gråta igen.

---

Lämna gärna en liten kommentar om vad ni tycker, så blir jag gladast i världen :3

Skitbra
Jag älskar hur det beskriver så bra och men lever sig verkligen in i berättelsen.