Orden läser HarryPotter och halvblodsprinsen [Sv]

JAAAAAAAA MEEER och Tack allt e Zuuuperbraa Fattade iint heller den där weasly grejsimojsen.... aja men MEEEEEr

MER!

Jaaa more

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer



ps du är inte trögfattad du är smart

aa

Så nu kommer lite mer
Marodörerna kunde inte annat en att hålla med Tonks om det.
Men Hermione ville gå tillbaka till boken snabbast som.
*POFF*
De fyra tjejerna försvann, de som kom från mugglarportalen eller vad det hette...
En till ljudlig smäll och två personer stod nu i rummet.
"Vilka är ni? Förklara er själva" brummade Moody.
"Moody? men du är ju..." Trollkarlen kollade runt sig. "Jag måste blivit tokig" sa Han till den andre trollkarlen.
"Nej, Kingsley du är inte tokig om inte jag är det också" sa den andre.
"Vilka är ni?" frågade Molly vänligt när Moodys brummande svar, tydligen inte fungerat.
"Kingsley Schacklebolt, medlem av den andra fenixorden som återskapades 1995 efter att Voldemort kommit tillbaka." svarade den mycket äldre Kingsley än den som satt i rummet.
"Remus Lupin men det borde ni kunnat gissa eftersom det redan är tre av mig här" svarade den äldre Remus.
"Det är bara två av dig här. Den tredje där är Teddy." sa Sirius och log.
"Sirius!" skrek Remus och kramade om honom som om de inte setts på år.
"Öh... just det jag är ju död nu, i din tid." svarade Sirius som tydligen glömt bort det.
"Earl som nu tydligen lekte häst med Teddy, eftersom han gjorde ett hopplöst försök till att gnägga med Teddy på ryggen.
(Jag kommer använda understrucken stil på den yngsta Remus, fet stil på den lite äldre och vanlig på den äldsta.) "Teddy!" Remus skrek till av glädje och lyfte av pojken från Earl ,som la sig utmattad ner, Remus snurrade runt Teddy ett varv och kramade om honom och gav han en puss på kinden. Sedan gick han fram till Tonks och kysste henne. "REMUS!" Skrek Tonks "Vad f*n tror du att du gör?" Remus såg förskräckt ut medan alla gav till ett skratt, "Men... va eller men... va?" frågade Remus och såg på dem.
"Tonks här kommer från 1995 och du från?" frågade Albus. "1998" svarade Remus lätt "Vi var mitt uppe i striden och så *poof* kom vi hit." sa Remus.
"Då förstår du, Ska vi fortsätta läsa?" frågade Molly vänligt och tog den uppslagna boken och gav den till Minerva som sa att hon ville läsa.
Minerva och Molly kollade snabbt igenom de 3 kommande sidorna. "Erm... eftersom jag känner att detta är lite pinsamt kan vi väl hoppa tre sidor?" frågade Molly alldeles röd i ansiktet. "Och för att visa respekt kan vi göra det" sa Dumbledore och log. Minerva slog upp sidan.
... "God natt, Harry", sa mr Weasley.
Harry såg hur mrs Weasley kastade en blick på klockan i tvättkorgen när de gick ut ur köket. Alla visorna stod återigen på dödlig fara.
Fred och Georges sovrum låg en trappa upp. Mrs Weasley riktade sin trollstav mot en ampa på nattduksbordet. Den tändes omedelbart och fick rummet att bada i ett behagligt guldgult ljus. Trots att en stor vas med blommor placerats på ett skrivbord framför det lilla fönstret, kunde doften från dem inte dölja den kvardröjande ukten av något som Harry misstänkte var krut. "Ja, våra pojkars fantasi är det inget fel på" sa Arthur och kollade på 2 åringarna, som fyllde 3 om ett par månader, som sprang omkring med olika saker.
En avsevärd del av golvet upptogs av ett stort antal omärkta, förseglade pappkartonger, bland vilka Harrys koffert stod. Rummet såg ut som om det användes som ett tillfälligt lager. Hedwig hoade glatt mot Harry från sin upphöjda ställning ovanpå ett stort garderobskåp och flög sedan ut genom fönstret. Harry visste att hon hade väntat på att få se honom innan hon gav sig i väg på jakt. "Vilken trogen uggla, våran lille Harry har fått" sa James med armarna om Lily som höll en sovande bebis med svart hår och gröna ögon, men något ärr syntes inte till.
Han sa god natt till mrs Weasley, satte på sig pyjamasen och kröp ner i en av sängarna. Det var någonting hårt i örngottet. Han trevade inuti det och drog fram en kletig mörkröd och orangefärgad kräkskaramell. Han log för sig själv, vände sig på andra sidan och somnade ögonblickligen. "Era söner är genier!" sa den yngre Sirius och ruskade Fred i håret som kommit rusande nyss.
"Jag vet inte jag" sa Molly med en suck, och ett litet leende som döljdes.
Efter vad som tycktes sm bara några sekunder senare väcktes Harry av något som lät som kanoneld då dörren flög upp. Han satte sig tvärt upp i sängen och hörde frasandet av gardinerna som drogs åt sidan - det bländande solskenet kändes som om det stack honom hårt i båda ögonen. Medan han skuggade dem med ena handen och trevade han hjälplöst efter glasögonen med den andra. "Vaeresomhänder?" Siriusarna fnissade "Ni har verkligen gjort ett bra jobb med er sons tal."
"Vi lärde honom inte att tala!" sa Lily sorgset.
... "Vi visste inte att du redan var här!" sa en hög, upphetsad röst och han fick ett hårt slag över hjässan. "Ron, slå honom inte!" sa flickans röst förbrående. Harry's hand hittade glasögonen som han hastigt satte på sig, men ljuset var så skarpt att han knappt kunde se ändå. En hög skugga darrade ett ögonblick framför honom, han blinkade och med ens såg han tydligt Ron Weasley, som tittade ner på honom med ett brett leende."Hur mår du?"
"Har aldrig mått bätte", sa Harry och gned sig över hjässan medan han sjönk tillbaka mot kuddarna. "Och du då?"
"Ganska hyfsat",sa Ron och drog fram en pappkartong och satte sig på den... Minerva stängde boken och kramade oväntat marodörerna en och en både från nutid och framtid och sa sedan "Ni kan kalla mig Minnie hur mycket ni vill men dö inte nån av er!" sa Hon och gav ifrån en snyftning. "Minnie" sa Sirius med ens brast i gråt. "Jag kan inte heller tänka mig ett liv utan James och Lily!" snyftade han.
"Det är lättare efter ett tag" sa äldre Sirius.
"Förlåt, jag förlorade bara kontrollen." sa Minerva.
"Det händer även de bästa" svarade några samtidigt. McGonagall torkade bort tårarna med en näsduk Sirius gett henne.
"Så, Remus hur vet du vem Teddy är?" frågade den äldre Sirius Remus.
"Tramptass, det är min son, jag har väl känt han ända sen han började komma till." sa Remus och log lite hemlighetsfullt mot Tonks. "Omen Gud!" Skrek Sirius för full hals.
"Vad?" svarade resten av orden omedvetande.
"Teddy är Remus son!" utbrast han.
"Ja, Sirius det vet vi" sa de irriterade.
"Vet ni vem mor hans är då?" frågade Sirius.
Alla utom Remus skakade på huvudet.
"Nymphadora Tonks!" skrek han för full hals.
Tonks såg ut att svimma.
"Wow"var allt Tonks sa "Vi är hans döda föräldrar"
"Döda?" sa Remus "Så vi dog i slutet av striden?"
-----------------------------------------------------------
Sådär ja här kom lite mer Skriver lite mer kommentarer nu istället för att de läser mer och kommenterar mindre

En komentar: MER!

BRAAAAAAAAAAAA

awesooooooooooome

awesome meeeeeeeeeer