Vad gör vi här?

Sebastian såg först på soppan sedan på vampyren
"det där var onödigt sir" sa han bara enkelt. Han blinkade inte ens när vampyren hotade honom. Han blev inte rädd utan skrattade bara
"du kan inte döda mig så dina hot biter inte" sa han bara leende. Vampyren skulle bara veta vem han just hotat, Sebastian säg kanske inte mycket ut men han var en djävul vilket betydde att han var farligare än någon annan. Han visste inte hur man tog död på vampyrer men han kunde ta reda på det fort och om han tog hans själ så skulle han ändå dö.
"skulle du kunna vara vänlig att inte förstöra min mat" sa Sebastian argt och började med en ny soppa efter att han städat upp

Klaus ställde sig ännu en gång framför killen och knuffade bort honom från vad han höll på med.
"Berätta", beordrade han irriterat. Han ville inte använda sig av sin vampyregenskap och tvinga pojken att göra som han sade, det kunde förorsaka bekymmer för honom senare.
"Du vill inte bli ovän med mig", fortsatte han. "Bara säg vad gubben berättade och så blir varken du eller någon annan dödad."

Sebastian flyttade snabbt på sig och tog upp en träslev
"jag bryr mig inte om hur många du dödar, de blir min mat" sa Sebastian och log " du kan inte få mig att berätta och det är du som inte vill ha mig som fiende" sa han med ett leende och kastade de vassa träslevarna mot vanpyren

Klaus fångade lätt träslevarna innan han bröt itu dem och kastade dem på golvet.
"Träslevar? Verkligen?"sade han hånfullt. Han skakade på huvudet, så originellt att använda något med träslevar. En av slevarna som han kastade lekte Klaus med i handen. "Ifall du vill döda mig så skulle jag föreslå att du använder dig av en annan metod."
Blixtsnabbt tryckte han sleven in i armen på killen. "Så nu, berätta. Vad sade Dumbledore?"

Sebastian log han hade inte räkna med att det skulle funka men han var tvungen att testa. Han suckade och drog ut sleven och säg på det svarta blodet och slickad upp det som kommit på fingrarna och säg såret när det läkte ihop
"nu förstörde du min rock" suckade han och log lätt "en Butler vid Phantomhive avslöjar aldrig något" säger Sebastian allvarligt och ler sedan när katten kommer in. Han tog upp den i famnen och kände på den fluffiga pälsen och log
"du ser herr vampyr. Hur du än gör kommer du inte få dina svar" sa han enkelt

Natasha tittade sig omkring.
Allt var stort.
Hon duckade då en uggla flög mot henne.
Natasha tittade efter ugglan som satt sig på ens axel. Hon suckade och fortsatte att titta sig omkring.

Klaus blängde på pojken, hans nerver var slut. Det var ett under att Klaus inte hade dödat honom än.
"Som du vill", sade Klaus med ett leende innan han sedan blev allvarlig och såg rätt in i ögonen på pojken. Han skulle få sitt svar, vare sig han ville det frivillig eller ej.
"Berätta vad Dumbledore sade", sade Klaus beordrande med sin vampyrförmåga att få vad han vill. Det var i alla fall något bra med att vara vampyr, att han inte behövde tortera någon för att få svaren han behövde, det enda han egentligen var tvungen att göra var att få ögonkontakt och säga vad han ville få veta.

Sebastian log enkelt
"nej, det är min hemlighet" sa han enkelt och antog att pojken försökte med något trick men det skulle inte funka. Han släppte ner katten och kunde inte låtabli att motstå frestelsen att klappa vampyren på huvudet
"jag varnade dig. Jag är inte den du tror" sa Sebastian och smakade av soppan och log, den behövde mer curry

"Du gillar katter, inte sant?"fortsatte Klaus lugnt utan att visa sig förbryllad över att pojken lyckats motstå hans kraft. Förmodligen hade han fått i sig vervain på något väldigt underligt sätt - eftersom det var det enda som kunde få en människa eller liknande varelse att motstå tvånget.
Han vände blicken mot katten som satt på golvet och tittade upp mot pojken med en vedjande blick.

"de är något som inte finns i min värld. De är intressantare än människor eftersom denne svårare att läsa" sa Sebastian bara och såg på katten som mjaude och han kliade den mellan öronen. Han mindes tigern på cirkusen och log vid minnet. Enda gången han inte lydde Ciels order var när det fanns katter i närheten