VD Rollspel

(Haha, I'm sorry. Jag blir bara tvungen att avbryta lite, men jag tycker seriöst att ni allihopa är otroligt duktiga och jag sitter och blir avundsjuk på er. >_<'' Men det är intressant att läsa..!)

((Vad har hänt? Har inte varit inne på typ tre timmar och ni har kommit nästan fyra sidor :o))

Bonnie låser ytterdörren om dem samtidigt som Jeremy sätter sig i köket. Hon vet att vampyrer inte kan komma in här, men det känns ändå säkert att ha det låst.
Det är mörkt i huset, så Bonnie tar fram några stearinljus och sjunker ner mitt emot Jeremy.
Hon koncentrerar sig på dem, och snart lyser dem.

((Okej, ni får se om jag har läst rätt...))

När Klaus och Rebeckah hade lämnat honom gick han ut från grillen.
Hur kunde han ha tråkigt?

((*Sätter på säsong 1* Jag har glömt allt för mycket xD))

Rebekah var nu så nära huset hon kunde komma. Hon tryckte örat mot husväggen och lyssnade spänt.
De sade ingenting, men hon kunde känna vibrationer i luften som antydde på magi.

DarkBells: Damon och Klaus är kvar på the grill =)

Damon bestämde sig för att gå till Salvatore- pensionatet.
Stefan var säkert inte där, utan med Elena.
Elena. Bara att tänka hennes namn fick honom varm i kroppen.
Han styrde stegen mot pensionatet. När han kom fram knackade han på Stefans dörr. Ett fräsande hördes.
Damon ler och går ut i pensionatets trädgård.
Då var Elena säkert själv. Med sin racerfart springer han till Elenas trappa och knakar på.

(themarauderOpps! Men aja, Damon har gått ändå )

((Det var längesen jag tittade på säsong 2, men rätta mig om jag har fel ))
"Bonnie?" sa Jeremy. "Har du pratat med Elena?"
Hon svarade inte. Ärligt talat visste Bonnie inte om hon ville att det skulle vara såhär. Mellan henne och honom.
"Har du inte sagt något alls? Om oss?"
"Nej, jag t..."
"Du lovade ju!" sa Jeremy högt och la händerna över ansiktet.
"Jag vet", mumlade Bonnie. "Men jag vet inte hur."

(( Cara Riddle Du gör Caroline jättebra! ♥ ))

Katherine såg sig själv i spegeln, hon såg bra ut, konstigt nog. I för sig såg hon bra ut i allting, så så konstigt var det inte.

"Du kan gå nu, och slå dig hårt i huvudet en gång för att du var så långsam" Hon vände sig mot betjänten som genast nickade och stängde dörren mycket försiktigt efter sig. Katherine log belåtet, det var för lätt att ta överhanden över folk. Hon sträckte sig efter sin väska, rättade till blusen en sista gång och började gå mot grillen.

Bonnie och lillebrodern Gilbert. Tillsammans.
Tanken var nära på skrattretande. Men Rebekah kände en viss tillfredsställelse av tanken på att vara den första som släppte bomben för kära, underbara, perfekta Elena.