Ondskans dotter

Super! Jag bevakar helt klart! Men jag har en fråga:
Hur startar man en egen fanfiction? Jag skulle gärna vilja göra det!

du skapar en tr[d och sedan 'r dte bara att skriva!

Så bra!

Okej, men vart trycker man när man ska starta en tråd?

i ff forumer.

Tack!

Har nästa kapitel redo men kan inte skriva just nu pga skolan. Men jag gör det så fort jag kommer hem. PROMISE!

Super, jag längtar såååå!!!

Kapitel 9
När Vanessa vaknade låg hon på en mjuk säng. Det kändes som det var en evighet sen hon hade gjort det sist. I en hög på en stol bredvid sängen låg hennes kläder, tvättade och rena. Hon tog snabbt på sig dem och smög sedan nerför trappan. Där nere såg det ut som en mindre bar. Det mesta var gjort av trä och det var nästan helt tomt. De enda människorna där var Matt och en puckelryggig, skallig man. De pratade upphetsat med varandra. Det var svårt att höra vad de sa, så Vanessa smög så tyst hon kunde ner till foten av trappan. Där stannade hon och lyssnade med öronen på helspänn.
"... vet att det inte fungerar." Det var den skalliga mannen. Han hade en hes, rosslig röst och för tillfället lät han ganska arg.
"Vi har inget annat val", sa Matt, lika ilsket. "Vi är inte här länge. Bara tills Vanessa har återhämtat sig helt, Tom." Mannen, som hette Tom, började gå fram och tillbaka.
"Jag vill inte ha henne här!" morrade han. "Hon bringar bara trubbel!" I ett förvirrat ögonblick vinglade Vanessa till och det kom ett högt knarrande läte från trappan. Både Matt och Tom kollade direkt på henne. Matt log lättat, men Tom såg it som om hans värsta farhågor hade blivit besannade.
"Jag sa ju det!" skrek han. "Nu tjuvlyssnar hon också!" Vanessa kollade förvirrat på honom. Hon visste inte vad hon skulle svara. Visserligen hade hon tjuvlyssnat, men det var ju henne de hade pratat om. Tom gick fram till henne, om man nu kunde kalla det för att gå. Han verkade mer hasa sig fram. Han tog tag i hennes axlar.
"Hur mycket hörde du, flicka?!" Hans ögon var uppspärrade och han såg både stressad, arg och... lite rädd ut. Först ville hon berätta, men hon insåg att det var något de ville undanhålla från henne så hon ljög.
"Ingenting... Jag kom precis!" sa hon så lugnt och avslappnat hon kunde.
"Det är lugnt Tom", sa Matt och drog tillbaka honom. "Hon vet inget." Tom muttrade något ohörbart och gick in i ett rum med skylten "Endast personal". Matt suckade och satte sig ner på en stol vid ett långbord mitt i baren. Han såg trött och arg ut.
"Vad var det där om?" frågade Vanessa.
"Eh.. vi kan inte stanna här", sa han. "Så vi handlar allt vi behöver och sen hjälper jag dig att ta dig till skolan."
"Varför kan vi inte stanna här?" Hon var inte så pigg på att visa sig ute än efter det som hade hänt. Tänk om de stötte på en sån där dubbelmagikerjägare, eller ännu värre; tänk om de stötte på Jack?!
"Kom nu, så går vi", sa han bara och kollade på dörren som Tom hade slängt igen efter sig. "Bry dig inte om vad han sa. Han är förmodligen bara lite full."

Sorry för att det blev sent men min lillebror tog min mobil och gömde den. Kunde inte hitta den förrän imorse. Tack för ert tålamod! Nytt kapitel kommer imorgon bitti eller någon gång på eftermiddagen.

Va bra!