Guldboken (Rollspel)

Dragor trampade otåligt i marken och Nicci skrattade varmt
"Du får vänta lite vänen, du vet att vi itne rusar över kullar i galopp" sa hon bestämt och hingsten lugnade sig lite och hon visste att han accepterade vad hon än sa. Nicci klappade honom på halsen och lutade sig sedan framåt och omfamande honom
"Du är min bästa vän" sa hon leende och han frustade nöjt och hon gav honom ett äpple och såg sedan på de andra när de kom mot dem och Dragor frustade besviket och Nicci förstod honom
"Mm jag vet" sa hon trött

Vargen kom glatt tillbaka när Alith kallade på honom. Fortfarande skeptisk till läderremmen dock. Alith följer genast efter de andra.

Nicci undrade vad som tog dem sån tid, det var ju egentligen ingen lång väg. hon suckade och såg på Dragor, hon var inte van vid att vänta. hon satte sig på huk i sadeln och nickade åt Dragor som genast bockade och hon rullade ihop sig och landade en bit på marken framför hingsten och Dragor kom genast fram till honom och hon log
"Ingen fara jag har ju övat" skrattade hon och mindes första gången då hon brutit armen, men Dragor verkade alltiv vilja vara säker. hon log roat och reste sig sedan upp och tog fram ett äpple och gav till hästen

Alith låter vargen styra. Den vet antagligen vart de ska. Annars låter hon honom styra iallafall, det verkar säkrast. Hon tycker inte om när de kör på ett par stenar, det guppar obehagligt. Stolen är definitivt välbyggd eftersom den klarar terräng men hon vill ändå inte vara fast i den. Der Wolf verkar se Nicci och Dragor eftersom han skäller igenkännande. Eller så tolkar hon bara det fel.

Nicci såg på Alith och log lite och såg sedan på vargen och log lite. Alith var i alla fall trevlig, jämfört med Kevin som bara hade velat bestäma sedan de möttes. hon svingade sig upp på Dragor och såg på Alith
"Går det bra?" frågade hon leende

"Går väl som det alltid går." Vill Alith svara. Men istället tittar hon upp på Nicci och nickar.
"Ja, han verkar veta mer än jag." Säger hon och Der Wolf ser ut att nicka. "Är jag galen, eller förstår han vad jag säger?" Frågar hon, mest sig själv, ganska tyst.

"Djur är smarta, och de vet mer än vi tror" sa Nicci leende och skrattade sedan "jag förstår vad Dragor säger, elelr jag tror det så nej du är inte galen" sa hon leende och Dragor nickade
"Ser du, han förstår oss och jag förstår honom"

Kevin tittade upp mot himlen som började skymma. Han orkade inte säga något, de andra skulle få ta initsiativet över när och var de skulle stanna för natten. Bronz gnydde och puffade till Kevin med nosen.
"Jag vet", mumlade Kevin och kastade ett till köttben åt Bronz som fångade det.

Nicci undrade hur länge de skulle fortsätta. hon och Dragor skulle kunna rida på natten så fort månen steg upp med hon var inte säker på de andra
"Skall vi slå läger eller kan ni fortsätta?" frågade hon, lika bra att försöka vara artig i alla fall

"Jag kan fortsätta, Bronz också", svarade Kevin och sträckte på sig. "Men jag tror Robin behöver vila."
Han tittade mot pojken som satt på marken och såg på trötta ögon mot honom.