The rich and The poor (rollspel)

"Får man fråga varför du inte bara lät honom hämta polisen?" Frågar Andrea bistert och ger August ryggtavla en mindre trevlig blick. "Hur många tror på att du har en kusin som ser ut som om hon just dragits upp ur en soptunna?" Skämtar Andrea sedan.

Christoffer ryckte på axlarna.
"Jag har alltid tyckt att alla människor är lika mycket värda", svarade han tonlöst.
"Ett enkelt tack skulle räcka", tillade han.

"Vill du verkligen höra ett tack om personen ifråga inte är tacksam?" Svarar Andrea. "Men tack. Och jag menar det." tillägger hon och undrar om Jocke ser henne just nu, han är ju lite läskig...

((Öh... Bara för att dra in mig i rollandet, är det okej om ni är på Aleandras tak? Det skulle göra allting mycket roligare ))

"Inga problem", svarade Christoffer med ett svagt leende. "Vad heter du förresten, om en rik kille som jag får lov att fråga det av dig?"
Han var vänlig på rösten, inte bedjande eller anklagande på något sätt, bara intresserad och kamratlig.

((Jag har inget problem med det ^^))

"Andrea." Svarar Andrea tonlöst och orkar inte riktigt vara fientlig mot hans nya ton. Den var inte fientlig iallafall vilket oftast är ett bra tecken.

(( inte jag heller ))

"Christoffer Summers", sade Christoffer och log snett mot henne innan han lekte lite med skateboarden under fötterna så att Wolf var tvungen att hoppa undan för att inte bli överkörd.

Alexandra hade inte lust att äta så hon satt bara och kollade på när de andra tjänarna arbetade. Hon bestämde sig för att ta en promenad och gick ut och tog den vanliga rundan. Men plötsligt hörde hon röster.
"Andrea", sa någon.
"Christoffer Summer", svarade någon annan och när Alexandra tittade upp såg hon till sin förvåning de killen som hon hade suttit inlåst med och tjejen som hade släppt henne fri.
Vigt klättrade hon upp på taket och frågade:
"Vad i helvete håller ni på med? På mitt tak?"

Christoffer tittade mot tjejen och flinade.
"Jaså? På ditt tak?"sade han hånfullt och bugade sig för henne. "Ursäkta mig miss, det ska inte hända igen."

"Åh du vet, pratar. Människor kan det." Svarar Andrea käckt. "Men nu ska jag sticka." Fortsätter hon och reser sig. Hon har inte något större intresse att kanske hamna i fängelse för att hon är på någons tak.