Rollspel med egna karaktärer

(Jag matar min en gång om dagen :p det räcker xD och jag vet inte hur man egentligen märker det, men den kan gå några dagar utan att det händer något)

jag såg på Roxanne-san och nickade
"Du har tills du är sjutton på dig, jag har till jag är tretton i senaste laget sen väljer mina föräldrar lr de där förbannade adimistratörerna. mina barn ska få välja själv" sa jag bestämt och log roat "våra föräldrar och i ditt fal farfar tyckte säkert deet var lika jobbigt när de var barn så varför gör de samma sak mot oss?"

( Okej, tackar )

- Mmm mina ska få välja själv med, sa jag fundersamt och flinadesedan.
- Traditioner, vett du, det är viktiga grejer det, sa jag roat till henne.

(varse )

"Traditoioner är idiotiskt!" sa jag surt och log sen "Sa vi gå vidare till det piskande pilträdet?"
"Det låter inte så snällt" sa Kaname-pu roat
"Nej det är ett elakt träd" sa jag och skrattade lite och Draco-san såg surt på Kaname-pu och jag önskar jag visste vad jag skulle göra. vi kom fram till trädet och stannade en bit ifrån när det började röra på sig
"Varför står det här?" sa Kaname-pu
"Jag vet faktiskt inte, nån av er som vet?" sajag

- Det sattes på skolan under min mors tid, men ingen visste varför.
Snape som gick en årskurs högre än min mor surrade om att det var nått med varulvar och Potter, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna och såg på trädet.

"Varulvar? och vadå Potter? de var väll inte varulvar?" sa jag undrande och såg sen påträdet och backade lite när en gren kom flygande men Draco-san puttade till Kaname-pu som fick grenen i magen och föll ihop på marken och jag sprang fram till honom och såg på en till gren som kom flygande och jag la mig platt på marken och drog med mig Kaname-pu bakåt och satte honom mot ett träd
"Är du okej?" frågade jag oroligt och han nickade "vad hände?" frågade jag Draco-san
"Jag snubblade, är han okej?" frågade Draco-san lite oroligt
"Genki?" frågade jag Kaname-pu och han försökte le lite svagt
"Kare Watashi no patto" sa han och jag vände mig om argt mot Draco-san
"du puttade honom!" skrek jag och han backade bakåt och jagblängde på honom "Jag vill inte prata med dig mer"
"Men Cara..." började han men jag vände mig om och igronerade honom
"Kan du ställa dig upp?" frågade jag Kaname-pu
"Jag tror det" sa han och jag hjälpte honom upp och han stöttade sig på mig
"Jag tar honom till sjuhusflygeln" sa jag och vi började gå upp mot flygeln

Jag såg på Cara och Kaname som gick upp till sjukhusflygeln och jag vände mig ilskett om till Draco.
- Jag vet varför du gjorde det, men det var dumt och onödigt.
Tror du verkligen att Cara skulle gilla dig mer om du skadar honm?, sa jag ilsket och drog med mig Blaise när till sällskapsrummet och lämnade honom kvar där ensam.

Pomfrey-shi såg undrande på oss
"vi var vid Det piskande pilträdet och Draco-san snubblade och puttade till Kaname-pu kan du kolla på honom?" bad jag och hon nickade, lika bra att inte säga saningen, tänkte jag och Pomfre-shi satte Kaname-pu på en säng och började känna på hans mage
"Inga organ är skadade, men du lär få ett ordentligt blåmärke ochkommer nog ha ont i några dagar,du får stanna här i natt om du vill" sa hon och såg på honom
"Får Cara-pu stanna?" frågade han och såg på mig
"Ja jag kan väll göra ett undantag eftersom du är hennes besökare" sa hon och log vänligt och gick sne in till sitt kontor och jag la mig bredvid Kaname-pu och log lättat
"Jag var jätte orolig för dig" sa jag
"Så lätt blir du inte av med mig Cara-pu" sa han och knäppte mig på näsan och jag log och undrade vad Draco-san gjorde, hoppas han ångrar sig

(never Gryffindor)

Draco kom in såg på oss men sa inget utan gick upp till sovsalen.
Han verkade skämmas och det gjorde all rätt i.
Jag såg på Blaise och nickade.
- Gå upp och prata med honom, jag tänker gå och se hur det är med Kaname så kommer jag tillbaka sedan, sa jag leende och han nickade.
Jag gick till sjukhusflygeln och öppnade dörrarna och såg Cara och Kaname.
- Är det okej med dig?, frågade jag honom.

Jag såg Roxanne-san när hon kom in
"jag har mått bättre men även sämre" sa han och ryckte på axlarna
"du tänker på när du ramlade ner för Fuji?" sa jag
"ja det är väll klart, jag föll nästan hundra meter ner" sa han
"ja jag trodde faktiskt du skulle dö den gången men vi lärde oss något i alla fall" sa jag leende och kramade hans hand och såg sen på Roxanne-san "hur tar Draco-san det?" frågade jag nyfiket