Pregnant at seventeen [SV]

Så nu är jag här igen! Tack till min korrekturläsare Privet Drive för ett underbart jobb!
Så här kommer kapitlet:
____________________________________________________________________________________

Under de närmsta veckorna var det en konstant ström av besökare på snäckstugan. Vänner och släktingar kom för att beundra bäbisen och överösa henne med gåvor.
Sömn blev ett avlägset begrepp. Jag trodde ärligt talat att jag skulle bli tvungen att ge upp mitt skolarbete och säga farväl till någon chans att klara mitt F.U.T.T. eller att ta examen. Det var bara för mycket att göra samtidigt som man tog hand om en nyfödd.

Lyckligtvis fanns min mamma där för att hjälpa mig när jag behövde det. Inte för mycket, hon ville att jag skulle lära mig att ta ansvar. Men klockan tre på morgonen, när jag hade somnat på min trolldrycksbok eller något sånt, i vardagsrummet, var hon alltid villig att titta till den gråtande bebisen.

Och sen fanns Colin. Han var ärligt talar en räddare i nöden. När han inte var i skolan eller på jobbet, var han hemma hos mig, alltid villig att titta efter Jackie när jag behövde göra klart en uppsats eller öva på en förtrollning.

En lördags eftermiddag satt jag i vardagsrummet och övade på att förvandla en liten staty för att "göra den levande".
Colin satt i soffan, höll Jackie och stirrade förundrat när den lilla stenmannen dansade runt i rummet.

"Det är brilliant", sa han. Han hade gått vidare från att vara skräckslagen av magi och tyckte nu att det bara var otroligt. Han verkade aldrig bli trött på att se mig öva förtrollningar och han bläddrade konstant igenom album av rörliga bilder. Han utvecklade också ett tycke för Bertie Botts bönor i alla smaker och andra trollkarlssötsaker.

"Vic", sa han dagen före, med hans mun full av chokladgrodor, "varför berättade du inte för mig att du var en häxa tidigare? All den här magin är så jävla häftigt!"
Jag himlade med ögonen och sa åt honom att inte prata med munnen full.

Jag såg på när statyn virvlade omkring i cirklar, snabbare och snabbare, innan den föll ner och blev orörlig igen.
Jag ställde mig upp, lade ner mitt spö på kaffebordet och gick och satte mig bredvid Colin och tog Jackie från honom. Han vände sig för att titta på mig och mitt andetag fastnade i strupen. Hans stora grå ögon stirrade in i mina, ett flin ryckte i hans mungipor och jag ville sträcka på mig och fixa till en hårlock som hamnat fel. Men det gjorde jag inte.

"Vad stirrar du på, Vic?" frågade han. "Problem med att försöka motstå mitt snygga utseende? Det är förståligt. Jag har fått höra att jag är en sexgud."

Jag skrattade. "Vem i hela världen berättade det för dig? Och hur många droger hade de tagit?"

"Jag tror att det var du. Inga droger krävdes", svarade han, hans flin blev större.

Jag himlade med ögonen. "Jag garanterar att jag inte sagt något sånt. Du är så full av skit, Colin O'Brien."

Han flinade, hans ögon flyttade sig i rummet tills de fick syn på min stav. Han sträckte på sig och tog den, examinerade den noga. "Jag fattar fortfarande inte hur all den där magin kan komma ut från den här pinnen."

"Magin kommer egentligen inte ut från staven", berättade jag för honom. "Den kanaliserar magin. Det är möjligt att utöva magi utan stav, men endast riktigt avancerade trollkarlar kan kontrollera den. Det kan dock hända vilken häxa eller trollkarl som helst av en olyckshändelse, speciellt om de är yngre och inte börjat skolan än."

"Intressant", svarade han, och fortsatte att examinera staven.

"Vet du vad som förmodligen skulle få dig att pissa på dig av spänning?" frågade jag honom.

Han satte ner staven och vände sig för att titta på mig. "Megan Fox bad mig om sex?"

Jag himlade med ögonen. "Nej, Colin. Jag pratade om att ta med dig till Diagongränden."

"Diagongränden? Vad är det?"

"Ett stort trollkarlsshoppningsdistrikt. Om du tycker att sakerna här är coolt, så borde du seriöst se den platsen."
Hans ögon vidgades. "Kommer du ta mig dit?"

Jag ryckte på axlarna. "Visst. Vi kan gå dit nästa vecka, när det är påsklov och du inte går i skolan."

Han log. "Toppen."

"Det påminde mig, min mamma ville veta om du ville följa med till mina farföräldrars hus imorgon för påskmiddag."

"Det skulle vara toppen", svarade han. "Mamma måste jobba, som hon alltid gör, så jag har inga andra planer."
"Fast du måste skjutsa oss dit", sa jag. "Resten av familjen kommer att fördas med flampulver, men det kan du nog inte göra."

"Jag borde gå", sa han och ställde sig upp. Min mamma gav mig en lista med ärenden som hon vill att jag ska göra." Han böjde sig ner och pussade Jackie på pannan och vände sen sig mot mig. "Vilken tid vill du att jag ska vara här imorgon?" frågade han.

"Förmodligen runt nio." Svarade jag.

"Okej. Ses då."

Morgonen därpå vaknade jag halv åtta. Och stapplade upp från sängen, fortfarande utmattad efter att tillbringat flera timmar natten innan med att få Jackie att somna. Resten av min familj sov fortfarande eftersom de inte behövde ge sig av till kråkboet förrän om flera timmar.

Jag duschade och tog fram en rosa klänning, klackar och lockade mitt hår. Jag älskade att jag passade i mina gamla kläder igen. Jag satte på Jackie en liten blommig klänning.
Klockan 8.55 hörde jag Colins bil svänga in. Jag skyndade mig ner innan han kunde tuta och väcka hela familjen. Han stod lutad mot passagerardörren, med en cigarett i sin mun. Jag öppnade bakdörren och lade försiktigt Jackie i hennes bilstol. Colin tog sista blosset innan han tappade cancerstickan och mosade den mot marken. Han öppnade dörren för mig och jag gled in.

"Så vart exakt ska vi?" frågade han, samtidigt som han satte sig i förarsätet.

"Kråkboet", svarade jag. "Det är precis utanför Ottery St. Catchpole i Devon".

"Okej", sa han och startade bilen.

"Du kommer att älska det", sa jag till honom. "Massor av magisaker."

När vi kom fram några timmar senare, var nästan hela min familj där. Nästan omedelbart blev Jackie tagen från mig av mina fastrar och jag visste att jag inte skulle få se henne igen på länge.

Jag såg Teddy på andra sidan rummet. "Jag går och säger hej till honom", sa jag till Colin.

Colin rynkade på pannan lite. "Okej", sa han. "Jag går och tittar runt då."

Jag banade min väg mot Teddy. "Hej", sa jag.
Han hade varit hemma hos mig några gånger med Andromeda sedan Jackie föddes, men vi hade inte haft någon chans att prata. Kyssen hade inte nämnts sen natten då det hände, tre veckor tidigare och det var definitivt en elefant i rummet varje gång han var i närheten.

"Hej, svarade han. "Jag ser att du har tagit Colin med dig."
Jag nickade. "Han hade ärligt talat ingen annanstans att vara med. Hans mamma måste jobba."

"Är ni två...?" hans röst dog ut och han såg på mig med förväntan.

"Jag kommer inte att svara tills du slutför den meningen."
Han såg irriterad ut. "Okej, är ni två tillsammans igen?"

"Nej", svarade jag. "Det är vi inte."

Han såg lättad ut.

Vi pratade i några minuter, men vår konversation avbröts när Rose och Lily kom och drog iväg honom.
Jag suckade och tittade runt efter Colin. Han fanns ingenstans att hitta. Istället råkade jag få ögonkontakt med Roxanne. Jag tittade snabbt bort. Hon. Däremot, ställde sig upp och gick åt mitt håll.

"Hej, Rox", sa jag obekvämt.

"Hej", svarade hon. Hon stirrade ner på sina fötter under ett ögonblick och höll på med sina fingrar. Hon tittade upp. "Din bebis är verkligen söt", sa hon snabbt. "Er, jag skulle precis hålla i henne. Jag hoppas att det är okej."

"Det är lugnt", sa jag. "Och tack. Hon är ganska söt."
Hon bet sig i läppen. "Jag ville bara säga att jag är ledsen. Jag har varit en idiot. Inte långt efter att vi hade det där dumma bråket, glömde jag varför jag ens var arg på dig. Men av någon anledning var jag för envis för att be om ursäkt. Men nu gör jag till slut det. Förlåt det är månader sent."

Jag log svagt. "Jag är också ledsen. Jag har saknat dig mycket."

"Jag har saknat dig mer."

Vi kramade varandra och satte oss sedan för att berätta för den andra om allt som hänt sedan januari.

Colin hittade oss några minuter senare. "Hej, Roxanne", sade han, satte sig bredvid mig och lade sin arm om mina axlar. Jag ryckte bort den.

"Hej Colin", sa Roxanne artigt. Han hade bara mött Colin några få gånger och jag kunde se att hon inte var särskilt förtjust i honom.

"Så har ni två äntligen blivit sams?" frågade han. "Det var på tiden. Vic klagar hela tiden på hur du hatar henne."

"Var har du varit då?" frågade jag.

"Tja, jag gick ut för en cigarett..."

Rox och jag rynkade äcklade på näsan samtidigt.
"...och så kom den här bruna lilla grejen som såg ut som en potatis med ben och försökte att attackera mig. De andra sånadära anslöt sig och jag kunde inte få de att gå iväg. Men som tur var dök din pappa upp och lamslog dem med sin trollstav."

"Det var meningen att Fred skulle rensa tomtenissarna ur trädgården", sa Roxanne. "Var är den idioten?" Hon ställe sig upp. "Jag ska gå och hitta honom."

"Ses senare", sa jag.

Jag vände mig mot Colin. "Gjorde de illa dig?"

"Nej", svarade han och såg förorättad ut. "Såklart inte."
Jag himlade med ögonen. "Om du säger det så."

"Sa Roxanne att de var trädgårdstomtar?" frågade han.
"Jepp."

Han skakade på huvudet. "Det ser inte alls ut som trädgårdsnissarna min mormor brukade ha i sin trädgård."

"De där jultomtarna med fiskspön?" sa jag. "Det ser löjliga ut."

"Inte lika löjliga som en potatis med ben", svarade han skrattande.

Jag slog han lekfullt på armen. Han flinade nöjt och började sedan kittla mig.

"Neeeej!" tjöt jag. "Sluta! Få mig inte att förhäxa dig!"

"Jag är inte rädd för dig", svarade han och fortsatte sin form av tortyr.

"Stop! Colin, stop!" pep jag. Jag rullade från honom och soffan till golvet.

Jag ställde mig upp och fnissade. "Jag hatar dig."

Han log. "Nej det gör du inte."
Skakandes på huvudet satte jag mig i soffan igen. "Rör mig igen och jag förhäxar dig."

Han petade på mig.

Jag tog ut mitt spö. "Jag varnade dig", sa jag och fnissade högre.

Hans arm slingrade sig runt min midja, när han klämde fast mig vid ärmen av soffan och försökte brotta ut staven från min hand.

"Var försiktig!" skrek jag och skrattade hysteriskt.
Av någon anledning valde jag just då att titta upp. Jag såg genast Teddy sitta på andra sidan rummet, stirra direkt på oss. Han såg inte ut att vara avundsjuk. Han såg bara sorgsen ut. Han vände sig omedelbart bort när han såg att jag stirrade på honom och vände sin uppmärksamhet tillbaks till Rose och Lily.

Jag vände mig tillbaka mot Colin, utan ett lekfullt humör. "Kom", sa jag, "så går vi och ser om min farmor behöver hjälp i köket."

________________________________________________________________________________

Nästa del kommer nog nu under julen. Så lämna gärna en kommentar!

Såååååååååååååååå*hundra miljoner år senare*åååååååååååå braaaaaaaaaaaaaa!
Men snälla, J-star Black gör så att Vic väljer Teddy och INTE COLIN!!!!!!! Usch, jag tycker inte om Colin. Men Teddy är så himla snäll och gullig.
Snälla låt henne ta Teddy!!!!!!!!!!!!

Kapitlet var fantastiskt bra!

Hen kan tyvärr inte bestämma det då det inte är hen som har skrivit den.
Hen översätter den "bara".

Har skräckläst denna fanfic sedan igår, fantastiskt bra översatt, måste jag säga!

Superfantastiskt♥

Hej allihopa! Kapitlet tog lite längre tid än jag trodde, sorry. Här kommer ett nytt kapitel, hoppas ni tycker om det

Tack till sanna1324567 för ditt enastående jobb med rättningen^^
______________________________________________________________________________

Två dagar senare begav Colin och jag oss till Diagongränden. Vi bestämde att det inte var en sån bra idé att ta med Jackie, så vi lämnade henne hos min farmor på kråkboet.

Bilfärden dit var lång och omfattade bara att vi bråkade över dumma saker som vilken radiostation vi skulle lyssna på.

"Uh, nej," sa jag bestämt, när han valde en station som spelade en låt som lät som om den var sjungen av ett gäng förargade bansheer. "Det där är inte riktig musik."

"Det är en jättebra låt, Vic. Kom igen", argumenterade Colin och höjde volymen.

Jag sträckte på mig och bytte station. "Där, det är bättre", sa jag. "Jag vet inte vem det är men hon har en bra röst."

"Det är en gammal Justin Bieber sång, Vic. Han är en kille."
"Åh."

Vi hade också problem med att bestämma ett stoppställe.
"Jag måste kissa, Colin. Sväng av vid nästa bensinmack."

"Vic, vi stannade för tio minuter sen. Du sa att det var okej då."

"Tja, nu är jag det. Varför är du så jobbig?"
Hans rökvana var ett problem också.

"Jag svär Colin, om du röker den där cigaretten i den här bilen, kommer jag att personligen döda dig med mina bara händer."

"Tja, då svänger jag av då. Jag måste röka."

"Jaså, så du svänger av nu, men du kunde inte göra det när jag behövde kissa? Är din dumma rökpaus viktigare än mitt behov av att lätta på blåsan?"

Vi råkade också gå lite vilse, vilket inte direkt hjälpte.
"För Guds skull Vic! Berätta bara för mig om vi ska svänga upp här!"

"Jag vet inte! Jag fattar inte den här dumma mugglarkartan alls. Vad betyder alla de här symbolerna?"

"Ge mig den!" sa Colin och ryckte kartan ur mina händer.

"Håll ögonen på vägen!" fräste jag. "Du kommer få oss båda dödade."

På något sätt lyckades vi ta oss till London levande. Efter att ha parkerat bilen började jag leda Colin mot den läckande kitteln.

"Vi är här," sa jag och stannade framför puben. "Det här är ingången."

Colin höjde på ögonbrynen. "Det här är en gammal förfallen butik, Vic."

"Ja just det ja, jag hade glömt att mugglare inte ser den här platsen. Tja, du måste tro mitt ord angående detta. Det här är faktiskt en trollkarls pub som heter den läckande kitteln."
Jag tog tag i hans hand och vi steg in.

Hans mun hängde i chock. "Herrejävlar! Det är en riktig pub", sa han och såg sig om.

"Sa ju det", sa jag. "Kom igen", lade jag till. "Entrén till Diagongränden är på baksidan."

Vi gick ut på bakgården. Jag tog fram min trollstav och slog lätt på tegelstenarna. Colin tittade på förundrat när väggen började röra sig och formade ett sort valv för oss att passera igenom.

"Otroligt!" andades Colin, när han fick syn på Diagongräden. "Det här är inte verkligt."

"Åh, det är det definitivt", sa jag.
Vi började gå och jag pekade ut alla intressanta saker och förklarade de för Colin.

"Det där är Ollivanders", sa jag. "Det är där alla får sina stavar."

Han stannade och läste bokstäverna över dörren. "Ollivanders: Trollstavsmakare sedan 382 f.Kr." mumlade han. Han vände sig om och tittade på mig. "382 f.Kr.? Är det ett skämt?"

Jag skrattade. "Nix."
Vi gick in i kvastbutiken och jag förklarade Quidditch för honom. Sedan begav vi oss till
Flourish och Blotts där han fick en kick av en bok som skrek varje gång han öppnade den och fick nästan sin näsa avbiten av några exemplar av Monsterboken om Monster. Efter några ytterligare stopp begav vi oss till Weasleys Vassa Varor.

"Försök att hålla dig borta från för mycket trubbel", sa jag till Colin. "Jag ska gå och hitta min farbror."

Han nickade och gick raka vägen till de huvudlösa hattarna.
Jag himlade med ögonen och gick mot bakre rummet där jag trodde att farbror George kunde vara. Innan jag lyckades nå dit, gick jag nästan in i en tjej som bar en magentafärgad klädnad, uppenbarligen en anställd.

"Opps, förlåt", sa jag. Jag tittade upp. "Bridget?"

"Victoire?" sa hon. "Vad gör du här?"
"Jag visar Colin runt. Han har nyligen fått veta om det här med magi och han älskar det."

"Åh", sa hon. "Jag hörde att du fått din bebis."

"Jepp", sa jag. "Tre och en halv vecka gammal. Hon heter Jackie. Hon är underbar. Gråter mycket, dock."
Hon svarade inte. Hennes ansikte hade hårdnat och hon såg ut som om hon försökte att inte gråta.

"Vad är det?" frågade jag.

"Jag... jag fick... missfall", viskade hon. "Förra månaden. Jag sa åt din farbror George att inte berätta för nån."
Jag stelnade till, kunde inte komma på något att säga. "Det är hemskt", sa jag till slut. "Jag är ledsen att det hände dig."

Hon undslapp en återhållsam snyftning.

"Kom", sa jag. "Kom så går vi och pratar någon annanstans."

Jag ledde henne mot det bakre rummet och vi satte oss vid ett litet bord.

"Det känns som att det är mitt fel", snyftade hon. "Som om jag hade gjort något annorlunda skulle bebisen fortfarande leva."

"Det är inte ditt fel", sa jag till henne. "Det finns inget som du skulle kunna göra."

Hon tog ett djupt andetag. "Ibland tror jag att det är ett slags straff. Jag ville inte vara gravid när jag först fick reda på det, så han togs ifrån mig."

"Du måste sluta tänka sådär, Bridget", sa jag. "Bebisen dog inte som ett straff eller för att du gjorde något fel. Det dog för att bebisar ibland dör."

"Men det fick inte någon chans att födas. Jag fick inte ens en chans att bli mamma."

"Jag vet", viskade jag och klappade henne på armen. "Jag vet."

Hon torkade bort några tårar. "Så", sa hon. "Du är här med din bebis pappa, eller hur?"

Jag blev ganska chockad av det snabba bytet av samtalsämne, men jag antog att det var hennes sätt att hantera sorgen.

"Er, ja det är jag."

Hon nickade. "Så ni två är tillsammans igen eller?"

"Nej, vi är bara vänner."

"Jag kan inte tro att du dumpade Teddy Lupin", sa hon. "Han var en fin bit mansgodis."

"Erm..."

"Jag hade definitivt inte sagt nej till att rulla med honom i halmen."

"Tja, jag ska berätta för honom att du sa så..."

Hon skrattade högt. "Gör det du. Jag tror säkert att han tycker att jag är värsta fångsten."

"Tja, om du är okej nu, borde jag nog gå och hitta Colin. Vem vet vad han har stött på för trubbel där ute."

Förvånande nog, hade Colin lyckats att inte spränga hela stället medan jag var borta.

"Vi borde gå nu", sa jag till honom. "Det börjar bli sent."
Bilfärden hem var mycket tystare. Jag lät till och med Colin välja radiostation. Allt jag kunde tänka på var Bridgets missfall. Det var hemskt. Hon hade varit med om så mycket och nu det här? Hur var det rättvist? Jag försökte till och med fantisera om vad jag hade gjort om Jackie hade dött, men jag kunde inte. Det gjorde för ont.

"Du vet", sa jag. "Vi är ganska lyckosamma."
Colin såg konstigt på mig. "Om du säger det så."

"Jag är seriös. Vi har en välmående bebis och en stöttande älskande familj. Vad mer kan du begära?"

"Jag antar att vi har det ganska bra", sa Colin. "När du säger det sådär."

___________________________________________________________________________

Hope you liked it^^
Glad alla hjärtans dag också♥

Jättebra! Hoppas Teddy kommer tillbaka in i spelet så att säga!

Superbra kapitel!!! Verkligen!
Fast jag hoppas att Teddy snart finns med i bilden igen!
Längtar efter bästa kapitel

SUPER