Rollspel med egna karaktärer

"ni måste lära er sånt. Det kan vara användbart, så som nu" sa jag allvarligt och Kaname-pu log
"jag hade gillat det" sa han och tog min hand och jag log svagt och vi började gå
"så vad ska vi egentligen visa honom?" sa jag undrande

- Piskandepilträdet?, jättebläckfisken eller förbjudna skogen, det finns mycket att välja på, sa jag glatt och gick vid dem.
- Hur kommer det sig att du inte är knäckt som de andra?, undrade Blaise.
- Enkelt jag stänger in mina känslor och då kan hastarna inte använda sig utav dem för att må mig ännu svagare, sa jag leende mot honom.

"jag vill se den förbjudna skogen" sa han lätt
"visst om du nu tycker det verkar kul" sa jag och såg sen på Roxanne-san "stäng inte inne dem för mycket bara det kan vara farligt" sa jag och vi började gå mot den förbjudna skogen och Draco-san såg på mig och Kaname-pu och jag förstod att han inte gillade att vi höll hand men vad skulle jag säga till honom då? Jag gillade Kaname-pu men jag visste inte vad jag skulle göra, vad jag visste dock var att jag kände mig glad och trygg i närheten av Kaname-pu

- Det gör jag inte heller men gjorde det då, när du sa stäng av allt ljud.
Gjorde jag det med mina känslor, sa jag flinade och såg på Draco och Cara och Kaname och visste inte vad jag skulle göra.
Blaise gick vid min sida och jag suckade inombords, vadskulle jag göra?

"bra det. För om man stänger allt inne äter det upp dig innefrån och ut" sa jag lätt
" själen är det första som dör" sa Kaname-pu och jag nickade och såg sen på Roxanne-san och Blaise-san och undrade vad hon tänkte. Jag gav henne ett undrande ansiktsuttryck. Vi kom till skogen och gick sen in och bara vandrade runt
"jag gillar den här skogen" sa Kaname-pu
"ja jag med" sa jag och log mot honom och Draco-san såg surt på honom och jag kände mig lite elak mot honom men visste inte vad jag skulle göra

- Det beror på hur man ser det, jag tror att kroppen dör och själen överlever.
Men det beror också på om inte själen är död innan kroppen dör, sa jag lätt och ryckte på axlarna åt Cara, jag visste inte vad jag tyckte.
- Vi mötte Kentaurer här igår, sa jag leende och såg mig om.
- Igår närdå?, sa Blaise oförstående.
- Cara och jag gick på en liten promenad när ni hade gått och lagt er, sa jag lätt och log.

"själen överlever om den inte är för skadad eller redan död" sa jag enkelt och log sen "de var inte så trevliga" sa jag och tänkte på mötet
"vad pratade ni om?" frågade Draco-san
"lite olika saker" sa jag
"anata?" sa Kaname-pu
"hai" var allt jag kunde svara honom och de andra såg undrande på oss men jag sa inget
"Gomennasai" sa Kaname-pu
"shitsurei shimashita" sa jag och kramade hans hand och log sen mot de andra "asså varför är den här skogen förbjuden?" undrade jag

- Fattar du vad de säger?, viskade Blaise och jag skakade på huvudet.
- Nej, han bara ett ord japanska och det är hej då, sa jag roat och Draco såg illsket på Kaname.
- Det tänker jag lära mig, sa han och blängde på Kaname.
Jag sa inget utan såg mig om i skogen.
- För att vi får straffkomendering om vi är här och förmodligen för att det finns farliga varelser här, fast förmodligen inte drakar, sa jag sorgset och såg mig om.

"den ser inte så farlig ut och jag menar det som lever här inne kan väll inte vara värre än något annat?" sa jag undrande och såg ilskan i Draco-san ögon och undrade om jag orsakat den. Jag sköt tanken åt sidan och log sen
"kanske bäst vi går här ifrån innan lärarna kommer" sa jag lätt
"du är väll inte rädd för att åka fast?" sa Kaname-pu roat
"nej, jag skulle nog kunna fly men inte de andra" flinade jag och vi lämnade skogen och jag såg mig runt på området
"ska vi gå till sjön o se om vi får se jättebläckfisken" sa jag och såg sen på Roxanne-san "varför är Draco-san så arg?" viskade jag till henne

- Ja det gör vi, sa Blaise och vi styrde stegen mot sjön.
- För att Draco också är kär i dig och han vill inte att du ska umgås med Kaname sådär som du gör.
Det syns ju att ni är mer än vänner, viskade jag till henne och log svagt.

( Ska sova nu ♥ )