Rollspel med egna karaktärer

Jag funderade och blev förvånad när Draco-san räckte upp handen
"den är vit och förväxlas ofta med vitsipor" sa han
"mycke bra mr Malfoy, tio poäng till Slytherin" sa hon och jag såg förvånat på honom
"vad jag läser också" sa han roat och senpi Sprout såg på oss
"då går vi" sa hon och vi började gå mot en damm en bit bort och jag såg på de andra
"skolområdet är stort" sa Kaname-pu och jag nickade och jag log

- Så var ser du dem då mr Malfoy?, sa professorn och han pekade.
- Mycket bra, 10 poäng till, sa hon leende och vi började plocka.
- Så nu har vi fått många, kan någon berätta var bäckahästar lever?, sa hon frågande.

Kaname-pu var på väg och räcka upp handen men kom sen på att han inte var elev men senpi Sprout log
"du kan få svara ändå" sa hon
"bäckahästen lever oftast i bäckar och åar med många barn runt omkring och i sällsynta fall sjöar" sa han
"mycket bra, jag kan inte ge dig några poäng men beröm kan du alltid få" sa senpi Sprout och han bugade vänligt "vi har en bäck i närheten där de lever, kom så går vi" sa hon och började gå och jag så på Kaname-pu
"duktig du är" skrattade jag och han nickade leende

Vi gick mot en bäck och såg strax bäckahästarna, de stod där och betade lungt i vattnet.
De såg ut som stora blöta hästar med täng till mat och svarta ihåliga ögon.

Jag såg på hästarna och de såg på oss och jag visste vad de kunde göra
"stäng ute alla ljud" sa jag till mina vänner och stängde ute alla ljud och jag så på Kaname-pu och han gjorde lika dant och senpi Sprout gick mot hästarna och jag undrade vad de skulle göra

- Hur ska jag göra det?, sa jag förvånat och Blaise och Draco stirrade förvånat på dem.
Plötsligt kännde jag någon kraft dra till i mig, och jag såg rakt in i de svarta ögonen på en häst och jag gick fram jag kunde inte styra mina ben.
Jag blir tagen av dem, de dränker en, var det enda jag han tänka innan min hjärna blev tom på allt och jag fööljde hästen med blicken ner i vattnet.
ag försökte backa och bli av med tomheten men kunde inte.
Hjälp mig, tänkte jag panikartat.

Jag såg oroligt på Roxanne-san men hon var inte den enda som var på väg ner i vattnet och senpi Sprout hade fullt upp med att hjälpa några Gryffindorelever
"jag behöver din hjälp" sa jag till Kaname-pu och han nickade och tog fram sina kaststjärnor och jag mina och vi kastade den på bäckahästen som skrek till och backade, vattnet färgades rött av blod och vi gick fram och försökte få loss Roxanne-san men den vägrade släppa och jag sparkade till den och den vacklade bakåt och föll sen ihop i vattnet och när den gjorde ett sista försök att få tag i oss kastade vi iväg ytterligare några kaststjärnor och den skrek till och förblev sen stilla och tyst och vi drog med de andra bort från vattnet och vi satte Roxanne-san på marken
"är du okej?" frågade jag oroligt

Jag kände någon drog i mig och hörde sedan någon långt borta som pratade till mig.
Jag ruskade på huvudet för att försöka få bort tommheten i huvudet och långsamt långsamt kom allt tillbaka.
Jag såg upp på Cara och nickade.
- Ja, det är bra, vad hände?, sa jag och såg på den döda hästen.
- Jag blev fångad av den va?, tack, sa jag till dem och ställde mig upp på skakiga ben.

Jag nickade
"ja vi sa ju åt er att stänga ute alla ljud" sa jag vänligt och såg på hästen, egentligen var det synd att döda den men det var enda sättet. Jag såg på Roxanne-san när hon ställde sig upp, hon verkade vara okej
"ni bara dödade den utan att blinka! Och varje stjärna träffade" sa Blaise-san förvånat
"ja och ni rörde er som en person" sa Draco-san
"vi har övat på det här många gånger, sammanlänkade koordinationer." sa jag
"ja det var inget nytt för oss" sa Kaname-pu "men det var en snygg spark" sa han till mig
"Tackar och du träffar bättre med stjärnorna nu" sa jag leende
"jag har övat" sa han och log och vi vände oss mot se Piteå Sprout som stod och hämtade andan

- Jag kan inte stänga ute alla ljud Cara, sa jag till henne och lyssnade på de andra och vände mig sedan mot Spraut.
- Det är slut för idag, en pergamentrulle lång om växten och dess egenskaper och hur man känner igen dem, flämtade hon och lektoenen var slut.
Ett par av de andra som hade blivit tagna gick snyftande och skakande av räddsla därifrån.
Jag såg efter dem och sen på de andra.
- Ska vi gå?, kanske visa Kaname skolområdet?, sa jag leende till dem.