Pregnant at seventeen [SV]

WOOOHO!!!!! *Hoppar runt på golvet*

Ett fantastiskt kapitel!

Tack för alla kommentarer! De är verkligen en motivationskälla
Här kommer nästa del. Men innan vill jag bara tacka sanna1324567 för hennes stora hjälp med kapitlet!
_____________________________________________________________________

Förra kapitlet:
Han var tyst så länge att jag var säker på att han hade somnat. Men just när jag hade gett upp om att få höra ett svar, hörde jag honom långsamt säga, "Jag kommer alltid att ta dig tillbaka."
___________________________________________________________________

Jag vaknade morgonen därpå vid 10 tiden. Sängen var tom sånär på mig. Teddy var alltid morgonpigg. Jag kunde känna lukten av stekt bacon nerifrån och jag visste att han gjorde frukost. Jag halade mig upp från sängen med vattnande mun.

Jag var i trappan när jag kände den första sammandragningen. Den var kort och inte så smärtsam, men den överraskade mig och jag undslapp ett litet tjut.

"Vic?" hörde jag Teddy ropa från köket. "Är du okej?"

"Jag är okej!" svarade jag.
Jag kunde inte ha värkar, intalade jag mig själv. Det måste ha varit den där falska förlossningsvärken jag hade läst om i faster Hermiones bok. Jag var inte väntad förrän om två veckor.

Jag kände en annan sammandragning när jag satt vid frukostbordet.

"Ouch" mumlade jag och grimaserade lite.

Teddy tittade upp från sin tidning. "Är du säker på att du är okej, Vic?"

Jag bet mig i läppen nervöst. "Förlossningen har börjat" mumlade jag.

Han hoppade upp från sin plats. "Va!"
Hans ganska hysteriska uttryck fick mig att flippa ut ännu mer.

"Men du är inte väntad förrän om två veckor!" utbrast han.

"Jag vet det!" skrek jag tillbaka. "Det är därför jag tror att det är de där Braxton Hicks sammandragningarna."

Teddys ansikte skrynklades i förvirring. "Vad i helvete är Backstone Hickies?"

"Braxton Hicks", rättade jag. "De är falska sammandragningar."

"Tja, hur vet du skillnaden mellan de och de riktiga grejerna?"

Jag försökte komma ihåg vad faster Hermiones bok sa om saken. "Jag tror att om sammandragningarna börjar bli starkare, längre och tätare, är de dem riktiga.

Jag önskade desperat om att det här inte hände när mina föräldrar inte var i stan. Jag var inte helt säker på var de var. Jag visste bara att det hade att göra med min pappas jobb.
Jag behövde min mamma.

"Så, ska vi bara vänta?" frågade Teddy.
Jag ryckte på axlarna. "Jag antar det."
Så jag låg ner i soffan och bad om att sammandragningarna skulle stanna regelbundna. Oregelbundna betydde förlossning och jag kunde inte ha min förlossning. Inte två veckor tidigare.

Ouch! Det var ännu en.

"Hur länge sen var den förra?" frågade Teddy.

"Ungefär tio minuter sen", svarade jag.

"När är det menat att du ska åka till sjukhuset?"

"När det är omkring fem minuter mellan varje och varje är åtminstone en minut lång."

Teddy såg ut som om han var halvt galen. Han körde händerna genom sitt hår, som spretade åt alla håll och han ögon gick fram och tillbaka mellan mig och klockan. "Du kanske borde gå nu. Jag vill att du är där i tid. Jag kan inte förlösa ett barn."

"Det är inte menat att du ska vara på sjukhuset för tidigt", berättade jag för honom lugnt. Jag pausade. "Teddy, vill du gå in i stan och hitta Colin? Han borde vara i affären just nu."

Teddys ögon smalnade. "Vad?"

"Jag sa till honom att han kunde vara med när bebisen föds. Och jag tänkte att han är det enda sättet vi kan åka till sjukhuset med. Jag kan inte transferera när jag ska föda och han har en bil."

"Jag kan inte lämna dig ensam."

"Jag är okej", snäste jag. "Gå!"
Femton minuter senare var de tillbaka.

Teddy rusade direkt in i rummet. "Är du okej? Är dina sammandragningar tätare?"

"Jag är okej Teddy. Sammandragningarna är samma som förut."

Jag sneglade förbi honom, där Colin stod lutande vid dörren.

"Hej Colin", sa jag. "Var inte en främling."

Han bet sig i läppen och gick långsamt fram till mig. Teddy blängde på honom och tog ett par steg bakåt, korsade armarna och stirrade ner honom.

"Hej, Vic", sa Colin. "Hur mår du?"

"Åh, bara underbart", svarade jag. "Att snart föda är precis som en jävla picknick på stranden."

"Var inte en bitch, Vic", Colin log lite. "Det är inte så attraktivt."

"Om du får vara en skitstövel får jag vara en bitch", talade jag om för honom.

Han ryckte på axlarna. "Rättvist."

Teddy harklade sig högt. "Så, Colin vad sysslar du med?"

Colin vände sig om. "Er, inget. Jag menar jag jobbar halvtid i affären."

"Och är det så du har tänkt att försörja bebisen? Med ett skitigt halvtidsjobb?"

Colin rynkade panna. "Jag går fortfarande i skolan, polarn. Du kan inte förvänta dig att jag har en heltidskarriär."

"När tar du examen?"

"Om några månader."
De stod både och blängde på varandra med korsade armar. Ingen av de verkade märka att jag upplevde ytterligare en sammandragning. Det var verkligen just min tur att den dagen då jag skulle föda, var mina föräldrar ingenstans att finna och jag var fast med mina två inkompetenta ex-pojkvänner, som bråkade som femåringar.

"Ska du gå på universitetet?"

"Nah", svarade Colin. "Det är inget för mig."

Teddy gav honom den mest nedlåtande blicken jag någonsin sett honom ge någon. "Så vad exakt planerar du att göra med ditt liv?"

"Tja, jag har alltid planerat att bli någorlunda framgångsrik inom musikindustrin..."

Teddy himlade på ögonen.

"...men tills det händer, kommer jag nog att fortsätta i butiken på heltid. Ägaren berättade för mig att han antagligen skulle göra mig till chef eftersom jag är hans bästa anställda. Han berättade till och med för mig att när han dog skulle han nog lämna butiken till mig eftersom han inte har några levande släktingar och jag är som ett barnbarn för honom."

"Jag förstår", sa Teddy.

"Du då?" frågade Colin. "Går du på universitetet just nu?"

Teddy frös för en sekund. Självklart var han inte det. Trollkarlar har inte universitet. Men det kunde han inte berätta för Colin.

"Er, ja. Ja det gör jag."

"Vilket då?"

Teddy såg ut som ett rådjur fångad i strålkastarna. Jag kunde se att han inte visste namn på många mugglaruniversitet.

"Oxford", sa han till slut. Det var uppenbart det enda universitet han någonsin hade hört talas om.
Till och med Colin såg imponerad ut. "Verkligen? Vad studerar du?"

Teddy gav ett nervöst skratt. "Tja...jag menar... vad studerar jag inte?"

Colin såg förvirrad ut. "Va?"

"Du vet... lite av allt, antar jag."

Teddy är en dålig lögnare.

"Så du har inte bestämt dig."

"Ja", svarade Teddy. "Obestämd. Det är jag."

"Och du dömde mig för att inte ha en slutgiltig plan?"

"Argh!" skrek jag när en sammandragning kom. Jag grep krampaktigt tag i sidan på soffan, mina knogar blev vita. "Shit! Shit! Shit!"

Båda vände sig mot mig, som om de just kom ihåg att jag existerade.

Colin praktiskt taget armbågade Teddy ur vägen och knäade framför mig. "Är du okej, Vic?"
Jag skakade på huvudet. Oförmögen att prata. Jag grep tag i hans utsträckta hand och klämde så hårt jag kunde , mina fingernaglar grävde sig ner i hans kött. Han ryckte till lite, men försökte inte dra sig undan.

När smärtan äntligen slutade, vände jag mig mot Teddy. "Du måste berätta för mina föräldrar att jag ska föda."

Hur?"

"Vad sägs som en mobil?" frågade Colin, med en är-det-inte-uppenbart min.

"De har inte en mobil", svarade jag.

"Seriöst?"

"En Patronus är det enda som är snabbt nog", talade jag om för Teddy.

Colin såg extremt förvirrad ut. "En vad?"

Teddys ögon vidgades. "Men han då?" frågade han och gjorde en gest mot Colin.

"Han kommer att bli tvungen att veta vid nån tidpunkt, eller hur? Jag är en. Bebisen kommer att vara en."

"Bebisen kommer att vara vad? Vad är du?" frågade Colin högt. Hans ögon vidgades. "Oh, Shit! Är du med i en sekt? Är det därför du inte kan ha mobiler och andra elektroniska apparater? För jag ve inte riktigt om jag här okej med att vår unge är med i en sekt."

"Colin, håll käften. Jag är inte med i en sekt."

"Vad är du då?"

Jag tog ett djupt andetag. "Jag är en häxa."
__________________________________________________________________________________

Ja det börjar dra ihop sig. Teddy eller Colin? Vem kommer hon att välja?
Hoppas ni gillade det och kommentera gärna

Så himla bra. Jag vill ha mer nu ♥

Åh gud vill vet ahur Colin kommer att reagera... Superbra kapitel!

Aaaaaaaaarg! VAd bra!

Gahhhhhhrgghhhhh sååå braaaa ♥33

Så himla braaa Jagt ycker att hon ska välja Colin xD

Super!