Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge [SV] PG-13 [DRARRY]

Det är okej att det tar lite tid ;D
Jag älskar det ff lika mycket ändå ♥

Här kommer (det förhoppningsvis efterlängtade) kapitel 10 – del 2. Längsta kapitlet hitills!

Kapitel X – Halloween Del 2
Ju närmare de kom Stora Salen desto fler elever trängdes i korridorerna. Till skillnad från vanliga dagar var nu alla utklädda till tänderna och den vanliga skoluniformen syntes inte till någonstans.

När Harry, Ron, Hermione och Ginny trängde sig genom salen så stötte dem på flera kända ansikten och många intressanta kostymer. Susan Bones från Hufflepuff hade magiskt förlängda ben och en lång klädnad. Hon bröt på franska när hon pratade med sina vänner och Harry förstod direkt att hon skulle föreställa Olympe Maxime, rektor för Beaxbautons, trollkarlsskolan i Frankrike.

En pojke från Slytherin hade en väldigt trovärdig kostym som liknade den kände Quidditchspelaren Viktor Krum, och Harry märkte att Ron blängde åt pojkens håll.

Deans kostym var väldigt imponerande. Han hade bar överkropp och hade på något sätt fått tag på en väldigt trovärdig kentaurkostym, och när har gick fram med Seamus på ryggen (som föreställde en pilskytt) skyndade sig alla åt sidan.

Då de kom fram till Stora Salen var dörrarna stängda. I taket svävade ett flertal stråkinstrument som spelade en spännande men samtidigt vacker musik.

[Musiken som spelas: Assasins’s Tango – John Powell]

Musiken gav entrehallen en mysig och spännande stämning trots att det var fullt med liv och prat. Plötsligt så stannade musiken och samtidigt så tystnade pratet. Dörrarna till Stora Salen slogs upp och musiken började igen, med mycket mer fartfylld. Ut ur salen dansade flera spöken i par i en tango ut i entrehallen. De svävade runt över eleverna samtidigt som musiken spelades högt.

När musiken tystnade bugade spökena och alla elever klappade händerna. De blev informerade att de skulle inta sina platser i Stora Salen. Elevhemsborden var dukade som vanligt men salen hade fått ett helt nytt utseende. Väggarna syntes nästan inte bakom växter och rankor som täckte väggarna. Tillsammans med den mörka natthimlen såg det ur som att de nu befann sig i en skog, och ljus i pumpalyktor svävade runt över deras huvuden.

De satte sig vid Gryffindorbordet och tittade mot lärarbordet. Lärarna var även dem utklädda, de flesta till olika kända trollkarlar. McGonagall hade bara gått in i sin animagusform och på hennes plats satt en katt.

Efter någon minut så svävade instrumenten in i salen och började spela ” Hogwarts’ March” och eleverna tystnade. In genom dörrarna steg rektorn Pernelle Flamel. Harrys hjärta tog ett skutt första gången han såg henne, och för någon sekund trodde han att det var en livs levande Albus Dumbledore som stigit in i salen. Men det var bara vad hennes utklädnad föreställde.

Hon ställde sig vid talarpodiet och alla riktade sin uppmärksamhet mot henne.

”Bu”, sa hon och log ut över eleverna. ”Välkommen till den första men absolut inte sista Halloweenmaskeraden på Hogwarts!”

Alla elever klappade händerna och busvisslade. När de tystnade fortsatte Pernelle prata.

”När jag står här, och ser ut över er, förstår jag vilken otrolig fantasi ni alla har. Det är otroliga kostymer ni har lyckats med och jag blir så glad av att se era upplysta ansikten. Men nog om mig, ni har säkert jobbat så hårt att ni glömde bort att ni är väldigt hungriga.”

Med de orden så fylldes borden av mat och Harry kände plötsligt av hur hungrig han egentligen var. Han tog för sig av lite kyckling, potatis, sås, rostade bröd och grönsaker och började äta. Maten tystade mångas munnar och höll en ganska lugn stämning. Men efter att de hade ätit efterrätt så började än en gång munnarna gå i ett.

Borta vid Slytherinbordet såg han en skäggig man sitta i en blå sidenklädnad som han kände igen som den Draco visat för honom på Tre Kvastar. Bredvid honom satt Blaise och Pansy, och med en väldigt dåligt gjord peruk på Blaise skulle de föreställa siamesiska tvillingar.

Efter några minuter så reste sig Pernelle igen och gick fram till talarpodiet. Hon började vissla en glad melodi i väntan på att alla skulle vara tysta. När eleverna tystnade gjorde även Pernelle det för att sedan harkla sig.

”Jag hoppas att maten smakade, en applåd till våra otroligt duktiga husalfer nere i köket.”, sa Pernelle och började applådera. Harry såg att Hermione reste sig upp och applåderade och busvisslade högst av alla. Ron följde sedan hennes exempel.

”Vi har tonvis med aktiviteter att erbjuda er ikväll. För de som vill bli rädda, anordnar Hagrid en tur med vagnarna genom en liten skräcktunnel. Spökena kommer att bjuda på skådespel i entrehallen. För de som känner att deras kostym är något alldelens extra kan ni anmäla er till vår kostymtävling, där kommer er kostym bli betygssatt av vår jury.”, sa hon och log. Dean stampade ivrigt med hovarna när han hörde det. ”Här i salen kommer vi snart få sällskap av Systrarna Spök, som kommer spela hela kvällen.”

När Pernelle steg ner från talarpodiet bröt hela salen ut i prat. Alla började diskutera hur de skulle spendera sin kväll. Och det såg hitills ut som att de flesta skulle stanna för Systrarna Spök, och eftersom Ginny var ett fan, så blev det Harrys lott för kvällen. Ron och Hermione begav sig iväg mot spökturen och Dean galopperade mot platsen där man fick sin kostym bedömd.

En explosion av rök några minuter senare startade konserten där Systrarna Spök stod där lärarbordet stått några sekunder tidigare och de började spela. Ginny drog Harry i armen och de började dansa.

Can you dance like a hippogriff?

Harry såg hur Draco, Blaise och Pansy stod några meter bort och dansade för glatta livet, Dracos skägg studsade upp och ner samtidigt som han svängde med en stor träkäpp. Harrys blick drogs från Draco när Ginny drog honom närmare i den vilda dansen.
Den byttes sedan ut mot en lugn melodi och Ginny slöt sina armar runt Harry, och han gjorde detsamma om henne. Han lade huvudet på hennes axel och tittade runt över dansgolvet. Draco var nu borta med kvar stod Pansy och Blaise tätt intill varandra och dansade sakta.

Efter att låten tagit slut drog sig Ginny med Harry till ett avskilt bord i hörnet av salen. Elevhemsborden hade ersatts av ett flertal runda träbord med stolar runt. Där satte de sig och Ginny satt sig i Harrys knä och deras läppar möttes. De började kyssas ömt och han smekte henne över ryggen.

”Hallå! Sluta upp med det där”, hördes en välbekant röst. Ron och Hermione närmade sig bordet och Ginny suckade och flyttade över till en egen stol.

”Ron, du har inget att säga till om, är det läppstift på din hals?”, sa Ginny irriterad och Ron rodnade. Harry gjorde ett försök att byta samtalsämne genom att fråga om spökturen. Ron rös till när han nämnde den och Hermione sa bara ”spindlar” och tittade menande på Harry.

De pratade i säkert en timme om allt möjligt innan Ginny gäspade till.

”Jag tror jag går och lägger mig nu”, sa hon och reste sig. Harry frågade henne om hon ville att han skulle följa med hon sa att han skulle stanna kvar. ”Jag vill inte förstöra din kväll”, sa hon, log och började gå iväg.

Harry, Ron och Hermione satt kvar vid bordet och pratade. De fick då och då sällskap av vänner från flera håll och Ron såg ytterst hotfull ut när Viktor Krum-kopian satte sig vid bordet bredvid tillsammans med en söt flicka från Ravenclaw.

När klockan närmade sig elva så bestämde sig Harry för att gå tillbaka till elevhemmet. Han sa god natt till Ron och Hermione som började gå mot dansgolvet. Ute i Stora Salen höll spökena på med sina skådespel. För tillfället iscensatte Nästan Huvudlöse Nick sin död, och den blodige baronen stod med en yxa höjd över hans huvud samtidigt som Nick läste upp en dikt om sitt liv. Harry tvivlade starkt att detta verkligen ägt rum, men struntade i det och gick vidare.

När han gick genom en tom korridor svävade ett ljus runt i taket. Han tittade på ljuset som sakta gjorde konster och BAM.

Plötsligt så ramlade någon in i Harry. Harry lyckades ta tag i personen och samtidigt behålla balansen. Personen vände på huvudet och deras ögon möttes.

”Harry, Harry, Harry, min riddare i nöden”, sa Draco och började skratta. Hans ögon hade svårt att koncentrera sig och Harry hjälpte honom att resa sig.

”Har du druckit?” frågade Harry när han kände att Dracos andedräkt luktade starkt av eldwhiskey.

”Kanske lite”, sa Draco lurt och tittade på Harry. Han gjorde en ansats att släppa taget om Harry men misslyckades och föll tillbaka in i hans armar.

”Vart har du dina vänner?”, frågade Harry och fick veta att Draco hade varit med Blaise och Pansy, och sen efter att han varit på toaletten så var dem borta och nu letade han efter dem.

Harry suckade och ledde in Draco i ett tomt klassrum i korridoren. Han satte honom på katedern och drog han honom skägget, som var det enda som fanns kvar av hans kostym.

”Men du har haft en trevlig kväll eller?”, sa Harry och log mot Draco, som uppenbarligen snart skulle somna.

”Jag, jag har haft det underbart, jag ska alltid klä ut mig, det är så underbart, och jag är så fin”, sa Draco och sjöng ut dem sista orden samtidigt som han vaggade fram och tillbaka på katedern. Harry skrattade och slog sig ner på en bänk mittemot Draco.

”Du däremot, är bara otroligt stilig”, sa Draco och gjorde ett misslyckat försök att blinka med ena ögat. Harry skrattade igen, men lite mindre, hela miljön i rummet förändrades.

”Du kanske borde gå tillbaka till din sovsal”, sa Harry och reste sig för att hjälpa Draco.

”Förlåt”, sa Draco.

”Förlåt för vad?”

”Förlåt för att jag tycker om dig.”

Harry stod där helt stum.

”Det är bara det att du är så underbar, att det sista jag tänker på innan jag lägger mig är dig, och det första jag önskar när jag vaknar är att jag ska ha dina armar om mig. Det gör ont i hjärtat varje gång jag ser dig, och som en hink med kallt vatten blir jag påmind att du inte är min. Du är min drömprins, och jag kommer aldrig få mitt lyckliga slut.”

Harry visste inte vad han skulle säga. Draco hade precis förklarat sin kärlek för Harry, och han visste inte vad han skulle göra.

”Du är inte kär i mig Draco, det är bara eldwhiskeyn som talar”, sa Harry och satte sig på bänken igen. Dracos ansiktsuttryck ändrades och han såg sur ut.

”Kan du inte bara förstå att du är allt jag vill ha? Du är snäll, trevlig, modig, intelligent och väldigt, väldigt stilig!”, sa Draco och skulle slå näven i bordet, men misslyckades och föll av katedern på köpet.

Harry hoppade ner från bänken och sprang fram till Draco för att hjälpa honom upp. Han drog upp honom i sina armar och tittade honom i ögonen.

”Förlåt, du kan få vara kär i mig”, sa Harry i ett försök att lugna Draco, som log mot Harry, men sedan ändrades ansiktsuttrycket och underläpper började darra och tårar bildas i ögonen.

”Men du kommer aldrig älska mig”, sa Draco och brast sedan ut i gråt. Harry suckade och gav honom en kram.

”Så, så. Säg inte det.”, sa han och insåg snart sitt misstag. Draco vred sig ur kramen och tittade honom i ögonen. Han böjde sig sedan fram och kysste Harry, rakt på munnen.

Draco hade stängda ögon och kysste Harry, gång på gång, och tillslut började Harry kyssa tillbaka.

Men efter några sekunder så insåg han vad som hände, han släppte taget om Draco och backade undan.

”Men…”, sa Draco och gjorde en ansats att gå mot Harry. Han gick istället åt sidan.

”Förlåt”, sa Harry och gick sedan ut ur klassrummet.

----------------------------------------------------------------------------------

Jag vill bara säga att jag kommer nu att lägga den här fanfictionen åt sidan fram tills mitten av april. Jag har nämligen en uppgift i engelska att skriva en lång lång lång lång lång lång LÅNG berättelse som jag verkligen inte har kommit långt på, så jag måste engagera mig och skriva den så fort jag får tid.

Varför jag också säger detta är för att jag just nu söker efter något som jag kallar ”Beta-läsare”. Det betyder att jag vill ha några personer jag skickar några kapitel till och ni får läsa dem och ge lite feedback. Är det någon som är intresserad av att läsa, så är det bara att skicka ett meddelande.

Jag behöver någon som kan ge bra feedback på om min berättelse är bra. Det är en fantasybok, men den har inget att göra med Harry Potter.

Tack på förhand, hoppas ni gillade kapitlet och ett nytt kommer när jag har tid!

Jättebra kapitel! Du har så bra story och jag älskar allt ♥

Det hade varit kul att läsa din engelska-berättelse, men jag tror inte jag hade varit så bra på att ge feedback. Detta för att jag förstår engelska, men inte år så bra på det själv

Kanske borde ha lagt till att jag kommer att skriva hela berättelsen på svenska, och när den är klar kommer den översättas till engelska.

EDIT: Roligt att du gillade kapitlet!

älskar fulla Draco ♥ (älskar såklart Draco hela tiden dock xD)
meeen ååh vad långt det kommer att dröja till nästa kapitel :c

WOW du är en naturbegåvning
har du funderat på att bli författare?

Riktigt bra, blir helt salig varje gång det kommer ett nytt kapitel!

Jag kan absolut tänka mig att hjälpa dig och försöka ge lite konstruktiv kritik, om du vill?

Jag kan vara din "beta-läsare" om du vill... Och jättebra kapitel!!

Asså du borde värkligen fundera på att bli författere för att man blir som fårtrollad av det du skrivit så man måste bara få läsa mer! ♥

Jag är stum! Du är fantastisk, och det 1000x om! ♥
Hur kan du?