Children of Us [SV] [PG]

Bra... som vanligt Malin

bra väldigt bra! mer

Kapitel 10
Letter bomb
18 juli 1994

Alexis var olycklig hemma i Dolder huset, allt var bara hemskt. Det ända som höll hennes mod uppe var breven från Fred. Efter fösta brevet hon skickat vågade hon skicka fler och de skriv några brev till varandra. Alexis längtade nästan efter nästa brev från Fred. Hon hörde en ugglans näbb knackandes mot hennes fönster. Hon log och öppnade fönstret och släppte in den vita hornugglan igen och såg det lilla brevet.

Kära Alexis

Du ska bara veta vad jag saknar dig och ditt skratt.
Även ditt söta leende saknar jag. Hoppas du har det bra, jag vet du inte har det lätt. Men håll modet upp, snart börjar skolan igen och vi ska få vara tillsammans. Mamma och Ginny försöker luska ut vad jag håller med inne på mitt rum, men jag har inte sagt något. Harry börjar förstås också undra då jag nästan beslagtagit hans uggla.
Hoppas du inte har det allt för jobbit min snäcka.

Din Weasley

Alexis kunde inte sluta le, hon skrattade lite åt Freds brev också. Han var så underbar, hon saknade honom, hon längtade hela tiden, varje vaken stund längtade hon efter att skolan skulle börja igen. Hon skrev ett snabbt svar om att det var rätt okej ändå och att hon saknade honom mycket. Hon skickade iväg ugglan och satt sedan med Freds brev i handen och läste det om och om igen. Plötsligt knackade det på dörren och dörren öppnades. Alexis hann inte gömma brevet bland de andra under kudden innan hon hörde hennes mammas röst.
”Och vad är det där du håller i handen Alexis?”
”Ingenting, mor” sa Alexis och försökte smyga bort brevet.
”Alexis jag såg att du höll ett brev i handen ljug inte för mig, ge mig brevet” sa Clowe och höll fram handen.
”Mor, det är mitt brev, du har inget med det att göra” sa Alexis och tittade på sin mamma med hopp om förståelse.
”Alexis, jag var precis som du när jag var ung, det är inte alltid som man tror eller vill, nå ge mig brevet” sa Clowe.
”Meeen, mor…” klagade Alexis. ”Jag är ledsen Alexis, men du vet din fars regler” sa Clowe även fast hon egentligen inte vill.
”Men snälla mor” bad Alexis. Clowe tyckte om sin dotter, och hon förstod henne väl.
”Okej, för den här gången, men jag vill inte hitta dig med ett brev till okej!”.
”Jag lovar mamma, jag lovar” sa Alexis tacksamt.
”Bra, du ska komma ner till middagen sen, din kusin och morbror kommer” sa Clowe och lät en aning högfärdig.
”Ja, mor” sa Alexis artigt.
”Bra, vi ses mitt hjärta” sa Clowe och strök Alexis kind innan hon lämnade rummet. Alexis andades ut, det fanns en till vättig i det här huset.

Kvällen kom och Adrian öppnade artigt dörren när det ringde på.
”Välkomna” sa han leende. Lucius nickade och steg på. Draco bara log lite fånigt.
”Så vart har du din söta syster Adrian?” Undrade Lucius med ett hånflin. Adrian fnös lite små surt.
”Hon är väl på sitt rum skulle jag tro, hurså?” Lucius lyfte på ett ögonbryn och såg smått förvånat och med en ton av avsmak på sin syster son.
”Ja men se till och hämta hit henne då” sa Lucius otåligt.
”Ah, välkommen kära bror” sa Clowe när hon kom in i hallen.
”Tack, för inbjudan lillasyster” sa Lucius med en nervärderande ton. Clowe brydde sig inte så mycket.
”Den här vägen in i matsalen” sa hon och log smalt.

Adrian hade skyndat sig upp för trappen efter sin morbrors uppmaning. Han bara rusade in i Alexis rum och såg sin syster sitta där men en vit hornuggla i rummet och skrivandes på ett brev.
”Vad tusan håller du på med?” utbrast han. Alexis bet sig i läppen och tänkte att det var klippt.
”Inget du ska bry dig i, vad vill du?” fräste hon.
”Morbror har kommit nu och du ska med ner, vem skriver du brev till och vems uggla är det där?” sa Adrian otåligt och det hördes att han var besvärad.
”Det har du inget att göra med, säg bara att jag inte må bra och inte kommer ner, okej” sa Alexis och såg bestämt på sin bror och hoppades på hans hjälp. ”Neej, du ska vara med Alexis, far har bestämt det” sa Adrian besvärat och bestämd. Han ville vara duktig och göra som han blivit tillsagd.
”Jag vet, men skyll på att jag inte mår bra, och säg inte ett ord av det här. Jag är din storasyster, DU gör som jag säger, förstått” sa Alexis och såg sin lillebror i ögonen.
”Oh, okej, men bara den här gången” sa Adrian surt. Han stängde dörren efter sig och gick tillbaka ner. Alexis andades ut, hon skyndade sig att få klart brevet till Fred och skickade iväg ugglan. Hon la sig sedan ner undertäcket i sängen och försökte verka lite sjuk hon någon kom in dit och skulle kolla till henne. Alexis stirrade upp i taket och önskade att Fred var där med henne eller att hon fick vara hos honom. Hon var tacksam men faktiskt något förvånat att Adrian hjälpte henne, eller ja det visst hon väl inte egentligen, men hon hoppades. Hon visste att vilken sekund som helst kunde hennes mamma eller pappa kom in i rummet och dra ner henne till middagen. De ville säkert kontrollera att hon inte ljög så hon skyndade på brevet och skickade iväg ugglan. Alexis mådde egentligen inte alls dåligt, men hon hade ingen lust att träffa sin morbror eller kusin.

Senare på kvällen hade Alexis somnat med vaknade till av att någon gick in i hennes rum men hårda steg.
”Vad vill du, låt mig sova?” fräste Alexis på tonårsvis.
”Är det så där man till talar sin far va!” hörde hon hennes pappas kyliga fräsande röst.
”Förlåt far, men jag sov, gillar inte att bli väckt” sa hon med låg röst och satte sig upp i sängen och såg på sin pappa.
”Jasså, varför kom du inte ner till middagen när din bror hämtade dig?” sa Voldemort kyligt och betraktade sin dotter noga.
”Jag mådde inte så bra, jag mår bättre nu, behövde nog bara sova lite” sa Alexis och hoppades han skulle goda ursäkten men det tvivlade hon på. ”Alexis, du vet att jag inte gillar när man trotsar mig eller ljuger för mig” sa Voldemort och lät nästan arg.
”Ja, jag vet far, men jag mådde inte bra och vill inte gå ner om det var alvarligt, men jag misstog mig på det då jag redan mår bättre” sa Alexis och försökte slinka undan. Men då hörde hon den där ormrösten igen viskandes i hennes huvud. ”Jag vet vad du tänker, jag vet när du ljuger och jag vet vad du döljer”

ops x) Jag hade glömt det där x) Stackars Alexis x)

meer ^^

Ohh så bra!!!!!!!! meeeeeeeer!

Så bra! längtar verkligen efter mer.

Mer! Du äger!

Kunde inte sagt de bättre själv.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!