Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael flinade till och såg på Theodore. " Typiskt dig. " Skrattade han roat och följde med in mot rummet där de skulle vara. Han satte sig ned och log. Detta var mer passande. Inte så vitt. Utan lite mörkare, lite varmare. Rikard log mot Theodore. "En av de ni ska få träffa har samma åsikt. Hon vill ha mer färg. " Sa han med ett lugnt leende.

Rafael rättade till sin skjorta och såg på läkarna. "Så berätta om dem, hur är deras hälsa? Deras blodtyp? Något vi behöver veta om?" Sa han och såg forskande på läkarna men samtidigt mjukt.

"Inte ännu, ha tålamod." Sa hon leendes. "Snart så." Log hon.

Gerhard hade plockat fram deras mappar och lade fram dem.
"De har bra blodvärden. Hälsan är bra men... Han såg på sin kollega.
" 52332K Har ett problem som vi äntligen lyckades hitta. Vi kommer att ordna det redan idag."


Theodore skrattade och såg på de båda mapparna.
"Och den andra?" sa han och såg sedan upp.
"Ni är medvetna om vi ska visa upp dem hos våra föräldrar? Vi kan inte åka utan dem."


Hon såg sedan bort.
"Åh är du bara här för att retas? Är det här för jag fyller år?"

Rafael nickade sakta. "Bra, bra. Är det ett stort problem? Kommer det ta lång tid att återställa hälsan?" Frågade han lugnt. "Den andre har god hälsa. Men har haft problem med sin tidigare ägare. Har funnits minnen om tortyr, de är borta men en känslig själ." Sammanfattade Rikard och såg på dem. Rafael nickade sakta, fundersamt.
"Vi behöver ta med dem redan idag. Men vi har möjlighet att vänta på plats medan ni åtgärdar problemet hos den första. Min bror är angelägen om att imponera på våra föräldrar." Sa han retsamt men också skämtsamt.

"Jag är inte här för att retas eller för att du fyller år. Du ska på möte men de är inte redo för dig ännu. Sätt dig så länge." Sa hon mjukt.

"Vi fick ta tillbaka henne när hon var på hälsokontroll. Hon var ärrad och mager. Så hon är mer i hälsan. ärren är självklart borta." han såg på sin kollega igen.
"Det kommer ta någon timme och hon behöver få medicin utskrivet." Han såg sedan på mapparna.
"Vi är villiga att ge er rabatt för förseningen."


"Det ska vi ha." Theodore såg på sin bror och såg sedan på mapparna.
"Så de är fogliga?" Frågade an.

Hon satte sig och drog upp benen.
"Jag fyller år imorgon." Hon såg bort och kved av smärtan.

Rafael nickade sakta, tankfullt. Rabatt var inte det viktigaste. Han öppnade ena mappen och sen den andre och läste igenom dem båda.
"Ser bra ut i mapparna." Sa han enkelt och synade sin bror. Fogliga? Han vände blicken till läkarna för att invänta svar.

"Det är de. Den ena har väldigt länge längtat efter ett hem och den andre är en mycket rar flicka. Det är dem båda. " Log Rikard.

Rafael såg på Theodore. "Låt oss träffa dem." Sa han med ett snett leende. Rikard log och tryckte på en knapp.

Sköterskan hörde hur hennes sökare pep till och hon log. "Det är dags nu. Jag hjälper dig upp." Log hon och hjälpte henne upp på fötterna och ledde ut henne ur rummet och vidare mot rummet. Utanför så stannade hon till och såg på henne. Rättade till hennes hår och log. "52332K, det är dags nu. Gå in och presentera dig själv. Var inte nervös. Var bara dig själv." Sa hon och la handen på handtaget.

"De är båda otroligt vänliga, rara och omtänksamma." Gerhard log och nickade. Han kunde höra 52332Ks steg närma sig och han vände sig mot dörren.
Theodore vände sig och log när han såg en vithårig flicka.

"Goddag." Hon neg för dem och knäppte sina händer.
"Mitt namn är 52332K och jag bor här för tillfället." Hon gav dem ett mjukt leende men Gergard såg smärtan hon försökte dölja.

Rafael såg på henne, med nyfikna ögon. Hon var enastående. "För all del 52332K, sätt dig om det är mer bekvämt." Log han och reste sig upp och drog ut en stol åt henne med smidiga rörelser. "Mitt namn är Rafael la Cour." Log han och såg på henne.

Hon satte sig och gav honom ett mjukt leende.
"åh tack så mycket." Hon såg sedan på sina händer.
"Vill ni veta något specifikt om mig?" Frågade hon mjukt.

"Theodore log mot sin bror. Hon var verkligen söt på sitt sätt. Hennes hår var enastående. Som månsken.


Gerhard log och såg ner i mappen. Lade ut för sig själv vilka mediciner de skulle få och reste sig.
"Jag ska bara hämta startkitten." Han log mot dem.
Från en hylla plockade han ner två väskor och slog sig ner igen.

Han såg hennes leende och log tillbaka. Det liksom smittade av sig. Han satte sig på en stol bredvid henne och la huvudet på snedden. "Är det något du vill berätta?" Kontrade han leendes. Han skulle ha lång tid att ta reda på saker om henne, men han ville inte ställa någon fråga som gjorde henne obekväm utan hon fick berätta vad hon än önskade.

Hon fortsatte att vandra runt i rummet. Den där sköterskan som bara stod där och glodde på henne gjorde henne nervös. "Ser jag bra ut? Luktar jag gott? " Frågade hon oroligt och släppte sitt hår. "Detta är viktigt." Viskade hon.

"Jag älskar att sticka och virka. Älskar att läsa böcker och sitta vid varma element." Hon rodnade mjukt och såg sedan ner.
"Jag har ont i ryggen och sover dåligt." Hon såg sedan skamset på de båda läkarna.

"Men vi ska ju fixa till det." Gerhard log mjukt.
"Så berätta vad som händer imorgon hjärtat."

Hon sken upp och log stort.
"Jag fyller år imorgon och då har jag varit här i 13 år." Hon log nu större än någonsin.


Skötekan log mjukt och lade en hand på hennes axel.
"Du är perfekt vännen. Kom här." de började gå mot samma rum.