Lupple Och SagaG

- ja det kan du, sa hon till personen utanför det lät som att det var Joshua det fick av någon annledning henne att bli nervös.

Joshua öppnade försiktigt dörren och klev in men stod kvar vid dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen.
Såg på henne och log svagt.
" Bakfull kan jag tänka mig?" Flinade han retsamt och la huvudet lite på snedden.
" Det finns frukost där ute ifall du vill äta." Sa han lugnt och log mjukt mot henne.
Hoppades att hon skulle vara medveten om att hon sa ja till att sova hos honom så hon inte skulle tro att han kidnappat henne eller något annat dumt.

Hon förstod att hon antagligen följt med honom hem under kvällen.
Hon förstod att dom inte gjort något dumt för hon hade kläderna på.
- ja tack för du hade lackat vatten och värktabletter på bordet sa hon
- ja jag e lite hungrig sa hon

Joshua nickade sakta.
"Ingen fara. Tänkte att du behövde det mer än jag." Log han och nickade sedan.
"Okej kom upp när du är redo, det finns mjukiskläderna i garderoben ifall du vill ha något mer bekvämt. Du kan låna ifall du vill." Sa han med ett snett leende och gick sedan ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Hon behövde kanske någon minut eller mer för att ta sig upp- vad visste han.
"Och toa finns tvärs över." Sa han genom dörren och gick sedan mot köket.

- tack, sa hon.
Hon reste sig upp och gick till garderoben.
Mjukiskläderna var lite stora men det gick bra en då.
När hon var klar gick hon ner till köket.

Joshua var otroligt tacksam för att resten av familjen, hans farbror och hans familj hade valt att äta frukosten ute i trädgården i det fina vädret.
Det skulle förhoppningsvis göra henne mindre nervös, å andra sidan så kanske hon inte ens var nervös.
Han lastade på sin tallrik, ägg och bacon. Fyllde upp lite juice och gjorde i ordning en smörgås och började sedan äta.
Han tittade upp när han hörde henne komma till köket.
"Godmorgon." Log han och nickade mot bordet.
"Ta för dig, vad du nu vill ha." Sa han lugnt och fortsatte sedan äta sin frukost.

- tack du är väldigt snäll, sa hon.
Hon började äta och hon tyckte det var väldigt gott.

Joshua log mot henne, han hade inte riktigt någon aning om vad han skulle svara på en sådan sak.
Han såg det inte riktigt som att vara väldigt snäll mer som gästvänlighet.
Men han nickade ändå.
" Varsågod." Sa han lugnt och åt upp sin frukost men satt kvar vid bordet för att hålla henne sällskap.

Hon visste det nog var bra om hon skulle gå snart hon hade lovat några av sina vänner att träffas.
Men egentligen ville hon inte gå för hon ville vara med Joshua men hon visste bara inte varför.
- det är nog bra om jag går snart jag hade låvat nogra vänner att umgås i dag.

Joshua nickade sakta vid hennes ord.
Det var otroligt tråkigt att höra. Han ville inte att hon skulle gå men samtidigt så var det kanske bäst.
" Ja ett löfte är ett löfte." Log han och tittade mot klockan.
"Tror att min farbror ska in till stan om typ 30 minuter, du kan åka med då. Är en ganska lång bit till stan härifrån." Sa han ärligt.
De bodde ju i skogen. Det var väldigt vackert, med otroligt mycket mark men fortfarande en bit ifrån stan.