Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Nej det ska vara Scorbus!!! Inte Colpius(?)
Jättebra kapitel btw

Om Cole sårar Scorpius så kommer han få med mig, Jerome och min bazooka att göra!

Wow. Jag är död. Sluta döda mig.

Jättebraa!! •ᴗ•

Jag följer med!

Ännu en gång åååå bra♥

Kapitel 20 - Albus

Scorpius hade spenderat halva kvällen med att prata om den där Cole. Albus visste inte riktigt vem han var förutom att James hade nämnt hans namn någon gång.

Vid lunchen, nästa dag, träffade Albus Max utanför stora salen.
"Hej", kuttrade hon och gav honom en puss på kinden.
"Hej Max", sa Albus och tog henne i handen.
"Chloe, Maya och Tiffany kommer också hit." Hon verkade känna till Albus dolda suck. "Du kan väl iallafall ge dem en chans."
"Det har jag ju redan gjort", sa Albus och himlade med ögonen.
Max ignorerade honom.

De gick och satte sig vid Gryffindorbordet. Efter en stund kom de andra. Till en början försökte Albus hålla sig lugn, trots sina inre rysningar när den ena sa hej. Efter en stund började de som vanligt prata med honom som om de pratade med Harry potters son, vilket fick honom att tröttna. Han lämnade salen med maten kvar på tallriken, och den här gången följde Max inte efter honom.

Vid ett hörn fick han syn på Scorpius som satt och pratade med en kille från Gryffindor. Han gissade att det var han som var Cole. Han märkte hur Scorpius både log och rodnade. De två skulle nog bli ett lyckligare par än mig och Max, tänkte han. Han kände sig glad för Scorpius skull, men å andra sidan inte...

"Böh!" hördes en bekant röst i samband med att någon petade på honom bakifrån så han hoppade till.
Han vände sig om.
"Vad i helvete, Lily", sa han när han fick syn på sin syster som bara skrattade.
"Vadå? Lite kul måste man väl få ha?" sa hon. "Så var har du Max?"
"Hon äter fortfarande", förklarade Albus. "Hennes kompisar sitter med henne så jag gick i förväg."
Lily nickade och tittade därefter åt Scorpius håll.
"Så han har redan gått vidare ser jag", sa hon.
"Det verkar så", sa Albus.
"Ja... Hoppas inte Cara ser det bara."
"De har ju gjort slut."
"Ja men... hon är fortfarande ledsen. Om hon ser att Scorpius har gått vidare så kommer det bli värre."
Albus kunde förstå varför. Men han ville inte att det skulle bli något mellan de två igen. För Scorpius skull.
"Hon kan väl ändå vara glad över att han är lycklig", sa han.
"Det är inte så lätt som du tror. Aja, jag råkade bara ha vägarna förbi här, men jag måste gå nu. Hej", sa Lily och gick vidare.

Albus skulle just gå åt ett annat håll innan Max ropade efter honom.
"Albus? Du bara försvann", sa hon.
"Jaså det märker du nu", suckade Albus.
"Kan inte du sluta vara så dramatisk? De är faktiskt mina kompisar!"
"Vadå dramatisk?! Max, du kan inte tvinga mig att umgås ihop med personer jag inte trivs med."
"Tja, det underlättar ju inte att du sticker iväg utan att säga något-"
"Vet du vad?" avbröt Albus."Jag tycker faktiskt att det är du som ska lära dig inse att vi går inte alla ihop. Jag umgås gärna med dig, men inte när de är med."
"Nu är du bara barnslig-"
"Jag är inte barnslig, jag är ärlig! Om du vill att det här ska funka så får du ta och välja nu. Antingen så är du med dem, eller så är du med mig."
Max var tyst en stund. Han kunde läsa av besvikelsen i hennes ögon.
"De är mina vänner, Albus", sa hon tillslut. "Precis som du och Scorpius är, och jag vet vad han betyder för dig. Det är som att jag skulle säga åt dig att välja bort honom för min skull! Vad skulle du säga då?!"
Albus blev tyst. Han tittade ner på sina fötter och tänkte efter. Därefter tittade han upp på henne.
"Jag skulle isåfall ha valt honom", sa han innan han vände på klacken och gick därifrån.

Vänner före kärlek! Alla borde följa det mottot!

Åhh du skriver såå bra♥♥♥

I detta fall, ”kärlek förre icke kärlek”