Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Superbra!!

usch så deppigt... eller så är det bara jag som är deppig, jag vet inte... längtar efter fortsättningen ♥

Gu va bra♥

Ja nu blev det en liten twist på slutet där så nu kör vi nästa kapitel. Detta kommer bli lite långt. OCH ni kommer så svaret på varför Scorpius betett sig konstigt i vissa delar!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

15. Nyheter från Hogwarts

"Paul Harrell har aldrig funnits."
Albus blev både stum och förvirrad.
"Boris Harrell dog i kriget på Hogwarts", fortsatte Scorpius. "Efter att ha läst det lyckades jag koppla allt själv."
"Scorpius, du både förvirrar och skrämmer mig."
"Voldemorts verklighet", förklarade Scorpius. "Av någon anledning så överlevde Boris i den tidslinjen. Paul Harrell var hans son. Sonen som inte finns i den här världen. Jag visste att jag hade hört hans namn förut!"
"Så du menar... att personerna som fanns i den världen... har lyckats tagit sig hit på något sätt?"
"Mycket möjligt", sa Scorpius och nickade. "Den där tjejen som Nina trodde var Polly Chapman. Jag tror det var hon. Fast inte den Polly som vi känner."
Det blev en tystnad medan Albus tänkte om allting.
"Den där onde Scorpius som du har träffat", fortsatte Scorpius.
"Skorpionkungen!" kopplade Albus. "Men vem tror du har skrivit breven?"
"Jag vet inte, men nån av dem måste det ju vara", sa Scorpius.
"Men det är ju så det går ihop!" sa Albus och reste sig upp. "Den där drömmen du hade. De där breven. Bered dig på folk som inte funnits eller vad det nu stod. Men hur tror du de lyckats tagit sig hit?"
"Jag vet inte, men eftersom den där tidvändaren vi hade inte var speciellt hållbar så tror jag nog att något gick fel när jag skulle återställa allt. På något sätt lyckades nog alla följa med."
"Du då? Inte fanns det väl två Scorpius i den världen?"
"Nej... jag kanske fick en dubbelgångare. En person som avspeglar den jag hade varit om jag vore född i den tidslinjen."
"Det är alltså därför han har varit så elak", uppfattade Albus.
"Albus", sa Scorpius och lade sin hand på hans. "Jag vill att du är medveten om att minsta lilla konstighet då får från mig. Då är det inte jag. Låt honom inte lura dig."

"Albus! Scorpius!" hördes det från brasan som just fräste till.
"Lily!" sa Albus och rusade fram med Scorpius i hälarna. "Lily, hur är det? Har något mer hänt?"
"Ja. Och vi är lite förvirrade", sa Lily.
"Lily, vi tror vi vet vad som pågår", sa Albus. "Alla gärningsmän. De är inte riktiga människor. De är från Voldemorts tidslinje. Paul Harrell är en av de, för han finns inte egentligen."
"Det förklarar en del..." sa Lily.
"Vadå?" sa Albus. "Har du sett någon?"
"Cedric. Eller jag tror det var han. Han såg iallafall ut som på bilderna jag sett."
Albus förstod direkt vad hon menade. Han hade sett honom både på bild och på riktigt, och han var inte ett dugg olik sig.
"Han såg äldre ut förstås", fortsatte Lily. "Han började prata om någon Boris Harrell-"
"Boris Harrell är Paul Harrells pappa", klargjorde Scorpius. "Fast Boris är död i den här världen."
"Han sa det", sa Lily. "Han sa att han struntade i Voldemorts återkomst och sitt eget liv. Han ville bara rädda Boris."
"Det förklarar ju saken!" sa Scorpius. "Det kanske var Cedric som räddade Boris i kriget!"
"Hur mår alla då? Är ni oskadda?" sa Albus.
"Jag mår bra men..." Lily pausade och gav en snyftande suck. "Åh Bea..."
"Vadå?! Har det hänt henne något?" sa Albus och kände hur hjärtat ökade hastigheten av panik.
"Inte Bea men... Joseph. Han fick en förbannelse i huvudet. En förbannelse som inte så många känner till. Efter det fick han föras till St Mungos."
"Oj..." sa både Albus och Scorpius i chock.
"Så Bea har varit jätteledsen sen dess. Hon har inte orkat visa sig så mycket heller, för hon orkar inte prata med folk."
"Men hon är inte skadad va?" ville Albus försäkra.
Lily skakade på huvudet.
"Och jag beklagar att ni blev avslöjade", sa Lily nedstämt. "Roy Martin i min klass råkade höra vårt senaste samtal, så när han blev hotad blev han desperat och avslöjade er."
"Den så kallade Gryffindoraren", sa Albus och himlade med ögonen.
"Bara lugn", sa Lily. "Jag ska se till att han betalar för det."
"Så nödvändigt är det inte-" sa Scorpius men blev avbruten.
"NI HADE KUNNAT VARA DÖDA TACK VARE HONOM! Så jävla lätt kommer han inte undan!"
Tillochmed Albus hoppade till och fick nästan hålla för öronen. När Lily svor var det verkligen allvar. Albus kunde inte ens minnas när han hörde henne svära sist.
"Okej. Men..." sa Albus lugnt. "Nu är åtminstone skolan säker."
"Men det är inte ni", sa Lily bekymrat. "Det kommer någon så jag måste dra nu. Var försiktiga!"
Efter det försvann hennes ansikte.
"Hejdå", sa Albus nedstämt över att hon försvann så fort.

Scorpius hade gått till köksbänken för att diska. Han tyckte av någon anledning att det var avslappnande att göra det som en mugglare. Albus satt vid bordet och funderade över allting som hade hänt.
"Det står en flicka därute", sa Scorpius.
Albus reste sig från stolen, ställde sig bredvid Scorpius och tittade ut ur köksfönstret han också. Där fick han syn på en kort och spinkig flicka utanför gården, som knappt var över elva år, som var alldeles blå i ansiktet och höll armarna om sig själv.
"Hon ser ju utsvulten och frusen ut", sa Albus bekymrat. "Vi borde släppa in henne."
"Det kan vara en fälla", varnade Scorpius och stoppade honom. "Jag går ut och kollar."
"Scorpius, nej", sa Albus och höll fast honom. "Det kan vara farligt."
"Hon är ett barn, Albus. Och i värsta fall så är jag beväpnad. Och om hon inte är farlig så släpper jag in henne. Okej? Jag lovar att vara försiktig", sa Scorpius och gav Albus en enkel kyss.
Albus stod kvar i köket och tittade ut medan Scorpius kom gående fram till flickan. Hon var fortfarande alldeles stilla och visade inget tecken på rörelse. Scorpius stannade till ungefär en meter ifrån henne. Albus kunde inte höra något med förstod att han försökte få kontakt med flickan.

Efter en stund tittade flickan långsamt upp. Hon blängde hotfullt på Scorpius. Nästa sekund grep hon tag i hans arm. Scorpius kämpade för att slita sig loss men flickan var hårdhänt. Så fort hon hade klättrat upp på Scorpius rygg och nästan ströp honom greps Albus av panik och rusade genast ut.
"SCORPIUS!" skrek han.
"ALBUS, NEJ! GÅ IN IGEN!" skrek Scorpius tillbaka och lyckades skaka av sig flickan. Men hon gav inte upp. Hon grep tag i hans arm igen och innan Albus hann fram försvann båda i en virvel, en likadan virvel Skorpionkungen hade försvunnit i.
"NEEEEEJ!" skrek Albus och föll ner på knä. "SCORPIUS!"
Men Scorpius kunde inte höra honom. Han var försvunnen.

oh herre gud. neeeej

Aaaaaaaaaaa, neeeeej!!! JAG ORKAR INTE EN CLIFFHANGER!!!!

NOOOOOOOOOO KOM TILLBAKA SCORPIUS!

Jag tror flicka gjorde så för Scorpionkungen hade gjort något hemskt mot henne och hon trodde Scorpius var han

Neeeeeej!!! *begraver mig själv*

Nooooooooooo Scorpius!!!!!!!!!!!!

Jättebra kapitel!!!!