Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

Love it love it love it!!!!!

TACK!

Jättebra som alltid♥

Tack så hemskt mycket PPP! ♥

Om du kommenterar igen så kan jag lägga upp nästa kapitel ^^

*kommenterar* Vill ha nästa kapitel!!

Hej på er,
tack vare att PPP kommenterade kunde jag lägga upp nästa kapitel ^^
Hoppas VERKLIGEN att ni ska gilla detta kapitlet, jag är ganska så nöjd med det faktiskt



Kapitel 21
~Julens Minnen~ 

Snön ringlar ner från den vita himlen och täcker marken med ett härligt fluffigt lager av vit snö. Jag sitter i biblioteket med en tjock bok i mitt knä när Harry kommer fram till mig.
- "Får jag sätta mig här?"
- "Ja visst, (jag stänger boken och ser upp på honom) sätt dig." Jag ler mot Harry som ler tillbaka mot mig,
- "Jag stannar alltid kvar över jullovet, Ronald ska också stanna kvar men tvillingarna och Ginny ska åka hem. Umh, vill du stanna kvar med oss eller åka hem till Kråkboet med de andra?" Jag ser fundersamt på min vän om glatt ser tillbaka mot mig,
- "Jag stannar gärna kvar med er, slippa åka tåg så långt och jag trivs rätt bra på Hogwarts." Harry ger mig ett strålande leende, 
- "Vi tänkte äta middag i Stora Salen nu, innan alla åker hem imorgon. Vill du följa med?" Jag nickar och ställer tillbaka boken i sin hylla innan jag och Harry tar sällskap ner till Stora Salen för att äta middag med våra vänner och vår blodsbandslösa familj. 

- "Alli, hur firade ni jul i Frankrike?" George ler mot mig medan han stoppar in en bit rostat bröd i munnen, jag ser på honom och försöker greppa idén att jag inte kommer fira som vanligt längre. Fred armbågar sin tvilling i sidan när han ser att leendet jag haft på mina läppar försvinner.
- "Umh, jag antar att vi gick upp tidigt på morgonen för att se på soluppgången tillsammans innan vi åt en ganska stor frukost, sedan samlades vi alla runt julgranen och alla fick dela ett minne eller säga något som de ville ha sagt om året som gått, något man är tacksam för. Efter det så brukade vi umgås allihop till lunchen och efter det delade vi ut alla julklappar, men innan vi fick öppna dem så skulle vi alla röra vid ett julträ och önska oss något inför året som kommer. Sedan fick man öppna alla sina klappar och det brukade ta några timmar eftersom man skulle visa uppskattning för allting man fick. Efter det var det julmiddag och det brukade ta ungefär två timmar innan det var klart och efter det brukade vi alla dricka julbärsvin och ha det mysigt tillsammans..." Jag suckar djupt och ser ner på min tallrik med kycklingsallad blandad med honungsdressing. Maten tilltalar mig inte längre, hungern jag kände har ersatts av en klump  med ångest i gropen av min mage. 

- "Ursäkta mig..." Jag reser mig suckandes från bänken och hänger min axelremsväska över min högra axel innan jag lämnar bordet med mina vänner och min nya familj bakom mig. Jag vandrar ut ur Stora Salen med tunga steg, jag önskar så innerligt att jag kunde få fira en till jul med min familj, att få fira en jul till i Frankrike, i mitt hus, med mamma och alla våra vänner... Bara en jul... Tårarna börjar rulla ner för mina kinder medan jag vandrar genom korridoren. 
- "Ms Dumont." Jag ser upp när mitt namn sägs, 
- "Professor Dumbledore, sir." Jag blir lite förnärmad när mina vattniga ögon ser upp på vår rektor som med orolig blick ser ner på mig. Jag torkar hastigt tårarna från mina kinder med en vinterblek hand. 

- "Ms Dumont, finns det något, ni skulle vilja tala om?" Dumbledore ser ner mot mig,
- "Umh, nej, Professor, jag bara, umh, (jag ser ner på golvet med en uppgiven suck) jag vet bara inte hur jag ska kunna fira jul utan min familj, utan Frankrike, utan mitt hem..." 
- "Skulle ni vilja följa med mig till mitt kontor Ms Dumont?" Dumbledores röst är vänlig och han har ett uttryck av omsorg över sitt åldrande ansikte, jag nickar tacksamt mot honom. Mina svarta lockar faller ner och ramar in mitt ansikte, jag drar bort dem och lägger dem bakom mina axlar. Vi börjar att vandra tillbaka samma väg som jag kom men vi tar några små avvägar in till mindre korridorer, nästan som genvägar. Jag ser väggar, korridorer, tavlor och utsikter från fönstren som jag aldrig sett tidigare. Trots att jag spenderat en hel termin på Hogwarts redan.

Snön faller mjukt på våra huvud när vi går över bakgården, jag ser upp mot himlen, det är samma himmel som hemma, snön faller här precis som den faller hemma, jag har vänner och familj här, precis som jag har hemma. Dumbledore ser upp mot himlen och en snöflinga landar på hans näsa, han drar med sitt finger och den lilla snöflingan smälter bort. 
- "Du vet, Ms Dumont, när allt känns hopplöst så finns det ändå möjlighet till lycka." Jag ser upp på professorn som vandrar i sin gråa klädnad bredvid mig. 

 Vi kommer till slut in på hans kontor, överallt hänger det stora tavlor, det finns flera skåp som är fyllda med allt möjligt krimskrams, böcker, flaskor och askar. Jag följer efter Dumbledore in till mitten av rummet. Det är ett vackert men ändå enkelt rum, fullt med intressanta saker och ting. 
- "Vänta här, jag kommer snart tillbaka." Jag nickar och kramar nervöst min väska mellan mina armar och min bröstkorg, Dumbledore går förbi mig och upp för en trappa som tycks leda till ett annat rum ovanför kontoret. Jag ser mig omkring i kontoret, då möter mina isblå ögons blick ett par svarta ögons blick, mitt andetag fastnar i min hals av förvåning. 

Du har många anledningar till att vara stolt över detta...!

Tack! Så glad att du gillar det

Håller med!
Helt fantastiskt!

Jättebra! När kommer nästa?