Vad gör vi här?

Laxus vaknade till när han märkte av rörelse i rummet, han reste sig upp mitt i en gäspning och såg hur Sebastian lämnade rummet. Trött som han var sträckte han på sig, sedan greppade han efter sina kläder och slängde på sig överrocken innan han lämnade rummet. Vampyren intresserade honom inte. Väl ute i korridoren kände han lukten av mat och antog att frukosten serverades i den stora salen vid denna tidpunkten. Med kurrande mage banade han sin väg mot den stora salen och frukost.

Klaus gick ut efter de andra två, han behövde rum från de andra. Det störde honom något grymt att de inte visste vem han var, det gjorde honom allt mer frustrerad över att få döda någon.
Med händerna djupt ner i sina jeans-fickor började han gå längs korridorerna, även fast han kände mat doften längre ner i slottet så tänkte han inte gå dit. Där fanns alldeles för mycket stirrande ungar.

Sebastian kom tillslut på hur man kom in till köket. vad var det för konstig tavla där man var tvungen att kittla ett päron för att komma in? men han steg in och genast såg några underliga varelser på honom.
"Kan vi hjälpa dig sir?" pep en av dem och Sebastian såg på dem
"Jag tänker laga mat" sa han bara och gick fram till en spis. han tänkte laga ett varmt mål mat till frukost och bestämde sig för en äggsoppa. han började genast laga den

Art hade försökt upprepade gånger somna på riktigt under natten och varje gång hon vaknat hade hon trott att det var ett stort skämt placerat av hennes besättningsmedlemmar. Hon undrade vad Ebad, Eerie, Svartmusken, Lögnis. Ja, hon tänker och oroar sig för hela besättningen. När hon senare hör steg som lämnar rummet ids hon inte ligga kvar och reser sig upp för att gå vidare. Lyckat nog är det en mindre grupp ungdomar som går förbi och pratar på om något oväsentligt - men oavsett verkar de vara på väg för att äta frukost. Så Art följer efter dem, efter det här kommer hon säkert kunna hitta själv.

Natasha vaknar och ser sig omkring.
Hon sträcker på sig och rättar till sina kläder sedan går hon upp.

(( skulle det kunna hända något snart? ))

Klaus väjde inte undan för ett par bredaxlade killar som kom emot honom i korridoren, vilket gav resultatet att han gick rakt in i en av dem.
"Se dig för!"utbrast den ena killen och tog tag i Klaus arm. Han tittade långsamt ner på armen innan han lade huvudet på sned och såg med blängande blick på killen.
"Gå och hoppa från ett av tornen", sade han med mörk röst medan han tittade in i killens ögon."Ni andra glömmer bort allting som just hänt."
Med det slog han bort killens hand innan han vände sig om med ett litet flin på läpparna och fortsatte att gå längs korridorerna.

(ja jag känner det med xD så nu bestämmer Cara här så fint att Dumbledore kommit på varför dem är där!)

"det ser gott ut" sa Dumbledore bakom Sebastian som nickade leende
"tackar" sa han och serverade rektorn en skål soppa "var det något du ville?" frågade han
"ja det visar sig att en gammal förbannelse som uttalades av Morgana nu har gått i uppfyllelse. Hon hade sagt att sex ungdomar från olika världar skulle komma hit. Varför vet vi inte men det verkar som bara en av er kan återvända hem, när denna dödat de andra" sa Dumbledore och tog en sked soppa "utmärkt soppa. Talar du om det för dem andra?" frågade rekord
"tackar och självklart, sir" sa Hannover bugade lätt när Dumbledore lämnade honom. Sebastian log även om han inte hade något otal med de andra tänkte han inte berätta vad han just fått veta. Hän tänker nämligen vara den som får återvända hem!

Klaus började få nog på att endast störva omkring, han hade dock hört hur flera av ungarna hade börjat skrika av någon 'konstig' anledning. Det verkade som om killen som Klaus beordrat att hoppa från taket någon brydde sig om. Inte för att Klaus brydde sig, han ville endast tillbaka till Mystic Falls.
Av någon anledning hamnade han ner till köket, där han såg den där killen som han tidigare talat med. Han hade även sett gubben lämna platsen.
"Vad ville gubben?"frågade Klaus genast irriterad över att han alltid försvann då man behövde ett svar.

Sebastian tittade upp från soppan
"han ville smaka på min soppa. Vill du ha lite?" sa han leende. Han undrade om vampyrer åt normal mat alls. Han visste inte så mycket om dessa varelser alls. Han undrade om de hade som han magiska krafter eller något liknande

Klaus log utan glädje mot honom och innan han hunnit blinka var Klaus framme vid honom och hade slagit ner soppan på golvet.
"Det är bäst för dig att du berättar sanningen, innan det händer något väldigt otrevligt", sade han hotande och lade huvudet på sned. Han visste att pojken ljög, det var uppenbart. Han hade fått det som en varulvsegenskap då han lyckats bryta förbannelsen.