Zombie Apocalypse (rollspel)

Då den lilla äckliga mutant-zombie-saken tar ett anfall mot Padfoot sparkar Mathias hårt till den i huvudet så att den flyger iväg några meter.
"Vad är det där?"mumlar han innan han smäller igen dörren och springer fram till fönstret. "Jag hatar dig pappa för att vi är så högt uppe."
Padfoot ser ut att himla med ögonen men Mathias bryr sig inte, hans far hade stuckit någonstans på morgonen. Snabbt öppnar Mathias fönstret och ser på byggnaden mitt emot, dess tak är ungefär tre meter lägre än vad Mathias befinner sig. Han var van vid att hoppa långa ställen eftersom han brukade FreeRunna då han var hemma.

Jenna, hennes pappa och Marcus är snart allihopa ute ur sina rum och på väg neråt. Jenna snubblar till i trappan men blir snabbt fångad av sin pappa. På bottenvåningen verkar det lugnt. Ett krossat fönster verkar bli utvägen för Jenna och hennes bror men hennes pappa blir plötsligt nedbrottad av muterade människor.
"Pappa!" Skriker Jenna och hennes bror försöker ta sig in igen.

Mathias tvekade inte för en sekund innan han hoppade över till nästa tak och gjorde en snabb kullerbytta för att dämpa fallet. Padfoot var inte långt efter honom då de kikade över kanten ner på gatan.
Han såg människor-om han ens kunde kalla dem för det- som anföll andra människor. De liknande inte ens på verkliga varelser, som om de vore döda eller något. Precis som på film.
"Vi måste söka ett lugnt ställe", konstaterade Mathias och tog tag i stuprännan innan han åkte ner för den till trottoaren.

Melissa svingade snabbt upp sig på fönsterkarmen. Hon tog ett djupt andetag och hoppade. Hon landade på ena armbågen och skrapade upp den men hoppade upp och började springa.

Jenna tog tag i sin bror.
"Vi kan inte hjälpa honom!" Säger hon och tar ett djupt andetag innan hon springer därifrån. Hon är arg, arg på sig själv över att hon än en gång förlorat någon, den här gången sin far. Den enda hon har kvar nu är sin bror. Han ska inte dö. Inte han.

Padfoot hade Mathias ingen aning om hur han kommit ner på trottoaren. Inte för att han helt och hållet brydde sig då han försökte fästa blicken på ett säkert ställe i den vimlande folkmassan.

Någon skriker i folkmassan som bildats när de konstiga sakerna kommer ut från byggnaden, sedan springer allihopa för vad som verkar vara deras liv. Jenna kan inte direkt förstå vad som händer.

((Jag tror min mall kommer i eftermiddag!!))

((Okej))

Marcus drar sig ut ur Jennas grepp och ställer sig upp ."NEEJJ!!!" ropar Marcus och springer mot sin pappa. "Inte igen!" tänker Marcus men stannar då hans pappa slänger ifrån sig alla zombies och ställer sig upp och stirrar på Marcus med sina röda ögon. Marcus vänder sig om och börjar springa samtidigt som hans pappa börjar jaga honom.