Rollspel från värld till värld

Richard såg på Klaus "jag förstår vad du menar" sa han
"vi fick i alla fall se havet" sa Fai leende och såg på Mokona som log
"kapuu Mokona Modoki" sa Mokona och svalde dem och de åkte vidare och landade i en ny värld och Mokona såg sig glatt omkring
"titta vad fint" sa han leende
"ja det är verkligen fint" sa Fai leende och Richard såg sig runt och ryckte på axlarna jo visst var det fint, inte som Hertland
"vart är vi då?" frågade han

Klaus tittade sig omkring, han kunde se att de var på en ö, kantrad av vatten.
"Vem är ni?"hörde han en ungdomlig röst bakom sig. Snabbt snurrade han runt och såg upp mot en kille i gröna kläder, han flög också. "Peter Pan var namnet!"
Klaus himlade med ögonen, han hade hört om den saken i sagornas värld.
Pojken hade händerna vid sidorna, huvudet på sned och såg var han två meter upp i luften.
"Mitt namn är Klaus", sade han och såg bakom pojken, ett till skepp. Kapten krok, om Klaus kom ihåg rätt efter vad han hade hört.
"Trevligt att träffas!"sade Peter glatt och visslade snabbt, en hel hop små pojkar kom fram mellan träden, skrikandes, med pilbågar och svärd. Klaus skrattade, trodde de verkligen att de kunde övermanna dem?

Richard såg på pojken och log
"trevligt att träffas, namnet är Richard Rahl" sa han och såg på pojkarnas vapen "vad sägs om att vi inte drar våra vapen om ni sänker era?" sa han vänligt
"hur vet ni att vi inte lurar oss?" sa Peter
"det vet ni inte. Men det verkar vara en dålig dag att dö på och dessutom letar jag efter en person och jag kan ge er ett äventyr om ni hjälper mig leta" sa han vänlgt, han visste att de flesta pojkar i deras ålder gillade äventyr
"ett äventyr låter bra" sa Peter och gjorde ett ljud och de andra sänkte vapnen "så vad är det för äventyr?" färgade han hoppfullt
"jag letar efter en tjej som heter Kahlan Amnell. Hon är också vuxen och hon har en speciell vit klänning" sa han enkelt
"ett spanings uppdrag" sa Peter glatt och Richard nickade

"Borttappade pojkar!"sade Peter med hög röst, killarna ställde sig på rad och sköt fram brösten. "Spaningsuppdrag, tvillingarna tar öster, ni två söder och resten följer det här gänget in i skogen så att inte krok får syn på dem!"
Pojkarna sprang snabbt iväg till sina ställen.
"Jag uppehåller krok!"sade Peter glatt och flög iväg mot skeppet. Klaus suckade, lade händerna i fickorna och följde efter de återstående pojkarna till skogen.
"Ni är väl inte elaka? Jag menar, vi gillar inte vuxna", sade en av pojkarna och Klaus skrattade.
"Elaka är väl alla på sitt eget sätt", sade han bara och pojken såg på honom med stora ögon.
"Peter är säkert snart tillbaka! Varför har ni kommit hit förresten? Det är mycket sällan som vuxna vågar sig komma hit!"sade en annan pojke.

Richard såg på Klaus med arg blick
"han menar bara att alla kan vara elaka inte att vi är det" sa han leende och pojkarna nickade och tog med dem till ett träd
"vi letar som sagt efter Kahlan och Mokona tog hit oss" sa Richard
"Mokona" sa den vita saken glatt
"ni verkar verkligen ha roligt här" sa Fai och log stort och pojkarna nickade och de gick in i trädet och Richard såg sig omkring
"smart gömställe. Lite som en hustall fast ett träd" sa Richard
"hustall?" sa en av pojkarna
"det är ett träd som heter tall och om det har tillräckligt låga grenar kan man bo under det" sa han och tänkte på en av hans och Kahlans nätter under en hustall. Han satte sig ner på golvet och kände sig mer hemma här när han fick vara i en skog

"Vi har aldrig haft vuxna här förut, eller hur Curly?"sade den ene pojken.
"Jag är inte så säker på ifall vi fick ta hit dem", sade Curly misstänksamt och hoppade upp på en takstol.
"Vi skyller på Tootles!"sade den tredje pojken. Klaus såg på dem, han saknade tiden då han hade varit en pojke. Inte för att den heller hade varit så rolig med tanke på hans far.
"Hör upp!"ropade Peter som hade kommit inflygande. "Krok har något i kikaren!"
"Vad för något?"ropade Tootles ivrigt.
"Han har en kvinna på skeppet!"sade Peter ivrigt. "Smee berättade det!"
"Smee?"sade Curly hånfullt men blev genast allvarligt. "Jag menar bara att han brukar vara ganska virrig."
Klaus tittade på var och en av dem, nej, han förstod inte vad det var för kul med det hela.

Richard såg upp på Peter
"är det hon?" sa han hoppfullt
"Smee sa att hon hette Kahlan. Men han verkade lite rädd" sa Peter
"det har han all rätt att vara" sa Richard och tänkte på Kahlans krafter, men det var inte säkert hon komihåg dem
"det är vår uppgif at ät befria henne. Till vapen" ropade Peter och gjorde nått stridsrop och Richard såg på dem och följde sen efter pojkarna och de stannade på en kulle och Peter gav honom en kikare och han tog den och såg på skeppet och såg sen Kahlan stå fast bunden på deck
"det är hon" sa han och kände sig genast gladare
"då är det vår uppgift att befria henne" sa Peter och flög upp och Richard studerade båten och bara gapade
"hon försvann. Hon var där för två sekunder sedan. Hur kan hon bara försvinna?" sa han och såg på Peter

"Det är någon som leker med oss, hur länge tror ni hon stannar i en värld? Femton minuter?"sade Klaus snabbt. "Men vi snappar upp på henne, vi måste bara vara snabbare."
"Ska vi inte anfalla?"sade Peter besviket och Klaus nickade.
"Anfall ni bara!"sade han och pojkarna försvann.
"Om vi åker nu, så kanske vi hinner hitta henne snabbare i nästa värld!"

Richard såg på Kalus
"klart nån leker med oss. Undra om mörkrets systrar ligger bakom det? Fast det är nog mer troligt att det är Sex som ligger bakom" sa han och tänkte på häxkvinnan och såg sen på pojkarna som gik till anfall och vände sen blicken mot Klaus "jag tror det varierar hur länge hon stannar men jag tror hon försvinner om den som flyttar henne får reda på att vi är nära henne" sa han fundersamt och såg sen på Mokona
"kapuu Mokona Modoki" sa han och svalde dem och de landade snart i en ny värld. Richard såg sig omkring
"vart är vi nu då?" frågade han och såg si omkring

"Ingen aning", sade Klaus och duckade då ett svärd kom flygande förbi hans öra. "Jag börjar få nog av att bli attackerad varje gång!"
Tre killar kom fram, alla med hattar och blåa västar. Det märktes att de hade dragits bakåt i tiden igen med tanke på deras klädsel.
"Vem är ni?"frågade mannen som stod i mitten, alla hade de svärd, smala, fint gjorda.
"Om ni säger era namn så kanske vi överväger att säga våra", sade Klaus och tog ett steg framåt så att spetsen på mannens svärd var mot hans hals.
"Athos, Porthos och Aramis", sade mannen och såg sedan menande på de andra. "Vem är ni?"