Rollspel: Efter kriget

Resten av dagen flyter på väldigt snabbt. Antagligen är det för att jag är spänd över mötet. Kl 14.00 springer jag bort till Stora salen

"Mycket bra Ms. Winston. 10 poäng till Slytherin." säger McGonnagall och går vidare mot mig.
Hon tittar ett ögonblick på mina tio förkolnade tändstickor innan hon suckar och säger: "jag är ledsen Ms. Andersson, men du förstod nog inte uppgiften ordentligt. man skulle förvandla tändstickan, inte sätta eld på den. du får i läxa att kunna dettatills nästa lektion." hon gick vidare till Miranda, vars tändstickor hade helt oförklarligt förvandlats till sand och jag dängde besviket ner boken i väskan när klockan ringde. vi hade redan fått läxa av prof. Mcgonagall, och nu får jag mer. jag slöt upp med Miranda utanför dörren och vi skällde på Mcgonagall hela vägen ner till fängelsehålorna där vi skulle ha trolldryckskonst.

Miranda höll med på allt som Mira sa om McGonagoll.

Antonia stod lutat på väggen bredvid stora salen. Minuterna tickade. Kunde dem inte gå snabbare!?
13:59
Helt otroligt att klockan blir långsammare ju mer man vill något!
14:00! Så klockan var två. Nu ska man se var hon var någonstans. Snart kommer Tiranna bakom hörnet och Antonia ler.
"Hej... Tiranna." Sa Antonia och försökte le ordentligt. Men det var länge sedan så det blev lite mer som en ovan grimas.

klockan 14 så kände jag för en macka, och sprang ner till Stora Salen för att hämta en sådan, hoppandes att inte lunchen var undanplockad än. Miranda hade gått upp till sällskapsrummet för att ta itu med sina tändstickor. medan jag flög nerför trapporna så tänkte jag på Tiranna, och undrade var hon höll hus. jag hade inte sett henne på hela dagen. svaret på min fråga fick jag utanför Stora Salen där Tiranna och Antonia stod och pratade livligt med varandra.

(Uhhm..? o_o)

Alexandra såg på de två tjejerna som stod med stavarna riktade mot varandra.
Det här kunde bli kul, inte någon utav dem kunde ju utföra någon skadlig magi ännu, så vad skulle kunna hända?
Hon gick fram till dem och såg sedan på Antonia.
- Vad har du din orm?, jag skulle vilja hälsa på den ocm det går bra, sa hon leende till henne.

Kan du gå? Nej vi bråkar inte, vi bara pratar! Hejdå Mira!

Förlåt Antonia... Okej, var va vi? Jo, jag vill vara vän med dig... Antonia tittade konstigt på mig och sa:

"ähum förlåt." jag rodnade kraftigt och stoppade tillbaka trollstaven innanför klädnaden."men jag tycker ändå att du gör fel att lita på den där!" jag pekade på Antonia. "jag menar, hon har en orm för fasiken! vet du vem som hade en orm! Tom Riddle! vem vet, hon kanske är ett fan!" jag började bli arg. kände den välbekanta känslan bubbla inom mig. "jag förlorade många i den striden! du borde absolut inte vara med henne!" "vad e detta ståhej?" jag snurrade runt och stod öga med öga med Hagrid, som jag ofta hälsat på på sista tiden. " du var inte den enda som förlora nån i den striden vet du. det är inte trevligt att säga såna saker." jag blängde på alla i tur och ordning innan jag avbröts av Antonia, som sade med lugn röst.

"Visst vi kan vara vänner..." Antonia hade blivit lite skrämd av Tiranna, varför hade hon glömt, så hon hade dragit upp staven men nu lade hon ned den igen.
"Han kommer snart, vänta bara." Sa hon till den andra tjejen och rätt som det är hörs ett skrik och ett par tjejer rusar runt hörnet.
"ORM! ORM ORM!!" Gastar dem och Antonia ger ifrån sig ett elakt skratt.
"Kom då sötnos..." säger Antonia och ormen kommer nästan genast slingrande fram till henne.
"Hälsa på du." Säger Antonia vänd mot Alexandra.
"Du! Du är HELT SJUK!" säger en slytherin tjej plötsligt till Antonia som suckar lätt.
"Oj vad mycket som händer här eller hur?" Säger Antonia och den här gången pratar hon med Tiranna.
För att sedan vända sig och stirra ilsket på Mira.
"Den där?"