Papayaklubben

Suchi;
Jag morrade till när hon sa det sista. Det var det sista jag ville höra. " Ni måste finna honom innan han dödar er", sa jag o suckade

Selina:
Jag blev för första gången lite rädd för killen.
"Eh, jaha, okej." sa jag. Jag ville väldigt gärna hjälpa killen och det skulle inte vara helt fel att göra något (jag vet inte vad) mot mannen som skadat honom. Problemet var att jag inte hade någon aning om hur jag skulle hitta främlingen. Jag hade ju mina egna problem. Jag hade inte en aning om vart jag skulle ta vägen. Men på sätt och vis var det ju bättre då att ha "ett uppdrag".

Suchi;
Jag log lite, mot flickan som mest liknande en grimas
"Snälla gör det om jag inte kan göra det själv", med mina sista krafter tog jag hennes hand och höll den

Selina;
När killen tog min hand och pratade till mig igen (han lät riktigt kraftlös nu) blev jag plötsligt helt säker på att det var det jag skulle jag göra nu. Jag skulle hitta mannen som skadat killen. Jag visste inte hur och vad jag skulle göra sen men...
"Okej. Jag lovar att försöka hitta honom. Minns du hur han såg ut?" sa jag.

Suchi: jag nickade lite tankfullt
" Han var låg, muskulös, hade ett litet skägg var skallig och hade ögon som riktigt brann", sa jag eftertänksamt jag kände hur döden närmade sig

Selina;
"Okej" sa jag fundersamt. Jag undrade verkligen hur jag skulle hitta honom.
Plötsligt kände jag hur det pirrade till i fingertopparna och jag förlorade massa energi. Det var en väldigt märklig känsla. Jag borde ha blivit rädd men av någon anledning blev jag inte det.

Suchi;
Jag kände mig plötsligt bättre och såret på ryggen kändes läkt. Jag hoppade ur killens famn, och snubblade fram till tjejen. Katt itutade förundrat på henne
"Tack! Vad heter du?" frågade jag

Selina;
Jag bleev väldigt förvånad när killen som varit skadad plötsligt verkade helt bra. Jag höll nog på att bli snurrig. Först den konstiga känslan och sedan en döende som blev helt bra igen!
"Jag heter Selina" sa jag förvånat. "Vad heter du?"

Suchi; jag kände mig helt bra igen
"Suchi", svarade jag glatt

Selina;
"Okej." sa jag. "Men hur kunde du bli bra så snabbt?" jag kände att jag var tvungen att fråga.