Rollspel med egna karaktärer

Jag hörde Ryuk skrika och jag såg surt på honom och reste mig trött och gav honom ett äpple och släppte sen ut honom och tittade på klockan fyra. Jag tänker inte gå upp nu. Jag la mig i sängen och försökte somna men de gick inte. Jag tog fram en tråkig bok om hur man knyter rep, den var praktisk men inget rolig att läsa jag bläddrade i den tills ögonen blev tunga och jag somnade

Jag vaknade och sträckte på mig.
Solen sken rakt in i mitt ansikte och Hanna knackade på dörren.
- Frukosten är serverad i matsalen miss, sa Hanna och bugade.
- Tack Hanna, jag kommer strax, sa jag leende och klädde på mig mina svarta mjukisbykor och ett grönt linne.
Jag satte inget på mig på fötterna bara för att jag gillade att vara barfota.
Jag gick ner och kramade mamma och pappa godmorgon.

Jag hörde en knackning på dörren och vände mig om och såg Sebastian stå i dörren
"frukost frun" sa han och bugade och jag tackade honom och gick trött upp och tog på mig en shockgrön klänning och ett par blåa tights och gick sen ner till mina föräldrar som såg lite roat på mig
"de går ju inte att missa dig när du kommer in i rummet" sa min mor och jag log och satte mig vid bordet
"du ser trött ut?" sa min far undrande och jag nickade
"Ryuk väckte mig vid fyra" sa jag och åt sömnigt upp frukosten och gick sedan ut i trädgården och började måla lite

*Agnes hade väntat hela fredagen på att hennes pappa skulle komma hem från jobbet. De skulle egentligen åkt till London för att köpa hennes saker, men när hon vaknat på morgonen hade hon hittat en lapp och modet skönk direkt. Sebastian hade blivit akut tillkallad till ministeriet som han jobbade på. Och han kom heller inte hem på hela dagen så när Agnes väl hörde knallen ute på gården var hon ursinnig. Så fort hennes pappa hade klivit in i köket hade hon lämnat det med en enorm smäll i dörren.*

- Agnes! ropade Sebastian från nedervåningen.

*Hon slog upp ögonen och gäspade stort. Solen sken in på de solrosgula väggarna och gjorde det nästan för ljust för henne att öppna ögonen fullt.*

- Ja!? ropade hon tillbaka samtidigt som hon hävde sig upp på sängkanten.
- Kom ner och ät innan frukosten kallnar, så ska vi åka till Diagongränden sen, hojtade han som svar.

*Hon blev med ens överlycklig och krängde på sig sina kläder för att rusa ner till köket med ett glatt leende skinande på läpparna*

(Oj, har inte varit så aktiv och tror inte jag kommer kunna vara det heller...)

Vi hade ätit upp frukosten och Hanna kom och dukade av.
- Så vad ska vi göra idag då?, undrade pappa.
- Träna Quidditch?, sa jag leende.
- Visst egentligen borde du öva i träningsrummet men kör för det då, sa pappa leende och jag hoppade glatt upp.
Vi klädde på oss och hämtade våra kvastar och flög i trädgården.
Egentligen kunde man inte säga att vi spelade Quidditch men vi tränade iaf och jag hade jättekul.

Jag såg på pappret och tranan som det började bli och log lätt och såg sedan ut över trädgården och hörde något komma flygande och duckade och kniven for förbi
"jag testade bara dina reflexer" sa min far och satte sig bredvid mig och jag log
"ja jag vet." sa jag roat och han såg på bilden och nickade gillande "ja jag är nöjd med den" sa jag och fyllde i skuggorna och la mig sedan ner i gräset och började på en ny bild och min far la sig bredvid
"kan jag få ett papper?" frågade min far och jag log och räckte över ett papper och en penna

Vi spelade tills vi blev alldeles svettiga.
Så vi hoppade av kvastarna och gick in, vi gav kvastarna till en alf och jag gick upp till mitt badrum för att duscha.
När jag hade duschat och tvättat håret satte jag mig i min gunga i mitt rumm och övade på ett par formler jag hade läst om.
Som tur var kunde jag göra det utanför skolan tack vare de förtrållningar som var kastade över Herrgården.
Så ministeriet skulle aldrig märka det.
Jag förstörde en vas och prövade att laga den med hjälp utav magi.

Jag målade klart ett landskap och suckade sen uttråkat
"du är rastlös va?" sa min far och avslutade en bild på ett par ögon
"ja jag tkr inte om o vara instängd här" sa jag
"jag vet men det är för att vi inte vill att något ska hända dig" sa min far allvarligt
"jag vet men vi är inte i Japan längre" sa jag och han nickade
"jag vet. Men vi kan gå en promenad så känns det bättre" sa han och jag log och reste mig och tog sen på mig en grön kappa och vi började gå längs vägen

Jag skrek till av glädje och pappa tittade in i rummet.
- Vad har du för dig?, sa pappa roat.
- Jag lagade vasen, sa jag överlyckligt, gjorde åter sönder vasen och visade honom.
- Bra, mycket bra, sa pappa leende och jag log glatt och såg upp på honom.
- Ville du något?, sa jag leende.
- Lanc behöver gå ut, sa pappa och jag nickade.
- Visst jag går ut med honom, sa jag leende och krängde på mig en röd tröja innan jag gick ut i trädgården visslade på Lanc och vi gick ut genom grindarna och vi gick på stigen till skogen.