Pregnant at seventeen [SV]

Hur bra som helst!

Ny bevakare! Helt grym ff, verkligen!

Så braaaa! ;D

SÅ SJUKT BRA!!! MEEER! ♥

AZUM *.*

*bevakar*

Du skriver så sjukt bra!
Har suttit nu i en och en halv timme och läst de 80 första sidorna i tråden.
Beroendeframkallande!

Edit: Har nu läst ikapp allt. SJUKT BRA!!!

JÄTTEAWESOME :0

Hej allihopa! Tack för alla kommentarer! Ni gör en så himla glad!

Här kommer ett nytt kapitel, hoppas det faller er i smaken^^
_____________________________________________________________________

Förra kapitlet:
Det hade bestämts att det lättaste sättet för mig att återvända hem var genom flampulver. Så dagen därpå begav jag mig till Flitwicks kontor, kofferten släpande och steg in i hans öppna spis.

"Snäckstugan!" skrek jag och kastade ner en nypa flampulver.

Några sekunder senare, befann jag mig i den öppna spisen i mitt kök. Jag steg ut och dammade av mig själv. "Mamma!"

Min mamma vände sig från diskbänken. "Victorie!" skrek hon, och tappade sitt trollspö på golvet.

Jag sprang in i hennes armar. "Jag har saknat dig", mumlade jag och begravde mitt huvud i hennes axlar.

"Åh, älskling, jag saknade dig med", svarade hon. Hon tog ett steg bakåt och höll mig på armlängdsavstånd. "Titta på dig", sa hon. "Du 'ar blivit så stor."

Jag nickade instämmande. "Som Fred så elegant uttryckte det, jag ser så stor ut att jag ser ut att kunna explodera vilken sekund som helst."

Hon grimaserade lite. "Fred 'ade alltid ett sånt sätt med ord."
________________________________________________________________________

Jag tillbringade helgen med att sova och att spendera tid med mina föräldrar. Det var lugnt och avslappnande och jag kände mindre stress än jag hade gjort på månader.
Så anlände måndag. Och med det anlände ugglor bärande med uppgifter från mina lärare. Många uppgifter.

Jag satt i soffan, böcker utspridda överallt runt omkring mig, stirrande på en handskriven instruktion från Snigelhorn om en trolldryck jag var menad att brygga ensam.
Jag bad mamma om hjälp, men allt hon berättade för mig var att pappas gamla kittel låg i källaren och att jag kunde hitta det flesta ingredienserna i skåpet i köket.

Trettio minuter senare, fann jag mig själv stirrande på en mörk grå, knölig trolldryck som luktade lite av smutsiga strumpor. Min trolldrycksbom berättade för mig att vid det här laget skulle det vara ljusblått och lukta som en ocean.
Jag hade alltid varit dålig på trolldryckskonst.
För en minut såg jag mig själv gå till Diagongränden, köpa denna trolldryck i flaska och skicka den tillbaka till Snigelhorn. Han skulle aldrig veta att jag inte hade gjort den. Men sen såg jag mig själv bli tillfrågad att göra denna trolldryck under min F.U.T.T och få ett underkänt betyg för ett liknande resultat. Att fuska skulle bara komma tillbaka och bita mig i arslet.

Jag insåg att Aidan hade rätt. Jag skulle behöva Teddys hjälp. Teddy var inte dålig på trolldryckskonst. Teddy var inte dålig på någonting runt skolan.
Så jag skrev till honom och frågade om han kunde tänka sig att komma över under en ledig dag eller ännu bättre, efter jobbet och hjälpa mig. Jag lade till och med in ett snyggt snälla med socker på toppen för säkerhetsskull.

Han svarade att han skulle och den kommande veckan lyckades han komma varenda dag.
På lördagsnatten satt vi båda i soffan och tog en paus från mitt skolarbete. Vi hade huset för oss själva eftersom mina föräldrar inte var i stan för helgen. Teddy var i mitten av ett skämt involverande en grindylogg, en ande och en smygsprutt. Jag fnös högt när han kom till poängen. Det var extremt unladylike.
Han flinande och såg nöjd ut med sig själv för att han hade framkallat en sån stark reaktion från mig.
Av någon anledning fick det mig att bara skratta mer. Jag stängde mina ögonlock och kastade mitt huvud bakåt, kacklande som en galning.

"Vic?" hörde jag honom säga, med lite bekymrad röst. "Är du okej?"
Jag tog ett par andetag och öppnade mina ögon. Hans ansikte var centimeter ifrån mitt, hans blå ögon vidöppna. Jag kunde känna hans varma andedräkt på mitt ansikte.

Vid Merlins skägg.

"Du luktar gott", viskade jag. "Som en kille... men en ren sån."

Han såg road ut. "Jag tror att du behöver gå och lägga dig Vic. Du verkar väldigt trött."
Han var fortfarande så nära. Varför var han så nära?

"Jag är inte trött", mumlade jag.
Han lutade sig närmare. Min andning hackade och mitt hjärta rusade iväg.

"Du ser trött ut", mumlade han.
"Det är jag inte."
Han skakade på huvudet, uppenbarligen trodde han inte mig och började dra sig undan. Jag tog tag i hans skjortkrage och drog honom tillbaka.
"Vad gör du?" frågade han med låg röst.
Jag svarade inte honom. Istället, utan att tänka, drog jag honom närmare och pressade mina läppar mot hans. Han frös för en sekund, men så svarade han med full kraft. Jag stönade, min tunga krävde inträde till hans mun. Han löd direkt. Mina händer tog sig till knapparna på hans skjorta, som jag hastigt lossade. Jag pressade mig mot honom så mycket som det gick, och önskade att min stora mage inte var i vägen.

Sen, plötsligt, stelnade Teddy till och drog sig bort. Han gick så att det var minst en meter mellan och skyndade att knäppa sin skjorta.

"Vad är det för fel?"
Han vände sig för att glo på mig."Vad är det för fel?" frågade han med kall röst. "Jag ska berätta vad som är fel. Vi gjorde slut, kommer du ihåg? Eller, för att vara noga, du gjorde slut med mig. Du ville bara vara vänner. Du sa att vara i en relation just nu var för mycket att göra med just nu."
"Vänner kan kyssa varandra", mumlade jag till svar.

Han suckade och skakade på huvudet. "Menar du som friends with benefits?" frågade han och såg arg ut.

"Kanske", svarade jag. "Vad är det för fel med det?"

"Vad är det för fel med det?" upprepade han. "Det är inte vem du är, Vic. Du är inte den typen tjej. Du har inte flirtar. Du har seriösa pojkvänner."

"Tja, jag kanske vill ändra saker och ting lite" sa jag och trutade lite.
"Att göra grejer med mig medan vi endast ska vara kompisar kommer inte medföra någonting än en röra i bådas huvud och möjligen förstöra saker och ting bortom lagning."

Jag suckade och visste att han hade rätt. "Du vet, jag tror faktiskt att jag är ganska trött", sa jag. "Jag borde gå och lägga mig."

Han ställde sig upp. "Jag antar att jag ska gå då", sa han och tog ett steg mot dörren.
"Vänta", sa jag. "Gå inte."

Han stannade. "Varför inte?"
"Jag tycker inte om att vara ensam på natten", svarade jag.

"Jag antar att jag kunde sova på soffan", sa han.
"Eller så kunde du komma upp till mitt rum med mig."

Han bara tittade på mig, med höjda ögonbryn i en vad-pratade-vi-precis-om för blick.
"Inte så", svarade jag snabbt. "Bara sova."
Han ryckte på axlarna. "Okej då."

Väl i mitt rum, la jag ner huvudet. Teddy lutade sig osäkert vid dörren.
"Kom och lägg dig", sa jag.

"Jag kan ju sova på golvet", svarade han, och tog några trevande steg in och satte sig på min matta.
"Var inte löjlig", svarade jag. "Det finns massor av plats i min säng."

"Okej", sa han och lade sig ner bredvid mig. "Men du skulle bara våga ta all täcke."
Jag släckte lampan och lade mig på rygg. Bredvid mig kunde jag känna Teddy skruva sig runt, försöka göra sig bekväm. Sen, efter ett tag låg han still. Jag kunde höra hans långsamma, stadiga andning och jag undrade om han hade somnat.

"Teddy", viskade jag.

"Mmm", mumlade han till svar. Jag förstod att han var på väg att somna.
"Om jag någonsin, någon gång i framtiden bestämde att jag ville vara i ett förhållande med dig igen, skulle du ta mig tillbaka?"

Han var tyst så länge att jag var säker på att han hade somnat. Men just när jag hade gett upp om att få höra ett svar, hörde jag honom långsamt säga, "Jag kommer alltid att ta dig tillbaka."
___________________________________________________________________

Skriv gärna en kommentar! Och om det finns någon som vill rätta mina texter, på svenska eller engelska, så skicka mig en uggla

Du är en riktigt bra översättare och författaren skriver jättebra! Vad kul att det kom ett nytt kapitel! ♥

Mycket bra!
Som jag längtat efter nytt kapitel!