Pregnant at seventeen [SV]

Azzzum

Superbra!

Alltså de. Är helgrym! Jag tänkte läsa ett kappsegling eller två till att börja med ,men nu har jag sträckläst hela ffen!

Super!;D

Bra! Även om det nt är du som skrivit

Hej allihopa! Tack för alla kommentarer! Jag vet att det gått typ tusen år och att ingen kommer ihåg nåt men här är iallafall ett nytt kapitel^^
Hoppas ni gillar det!
_____________________________________________________________________
Förra kapitlet:

Aidan stirrade på Grace som om hon vore galen. "Om jag fortfarande vill vara med dig? Vad för fråga är det? Såklart jag gör. Jag älskar dig."

Jag tittade på när han drog in henne i sina armar. Hon log nöjt och begravde sitt ansikte i hans bröst.

"När vi gifter oss, kan vi ha sex när vi vill. Jag kan vänta till dess", sa han.

Hon drog huvudet bakåt och stirrade upp på honom.

"Tror du verkligen att vi gifter oss nån dag?"

"Tja, jag har planerat att fråga dig så du borde säga ja."

Merlin, de var äckligt söta. Jag kunde inte ens titta på det här mer. Snabbt tog jag min lärobok och skyndade upp.

Jag lade mig ner och suckade. Dags för en annan natt fylld med drömmar om två killar som en gång hade varit mina, men som inte var det längre.

____________________________________________________________________________

Dagarna blev till veckor och veckorna blev till månader och snart var det dags för mig att återvända hem. Och nästan dags för mig att föda.

En fredagskväll drällde jag in i uppehållsrummet och satte mig bredvid Aidan. "Jag har så jäkla ont i ryggen", sa jag till honom.

"Ja, jag vet Vic", svarade han. "Du har nämnt det redan. Ganska ofta faktiskt."

"Mina bröst gör också ont", stönade jag.
Aidan såg så skräckslagen ut att jag var tvungen att kväva mitt skratt.

"De har blivit större också", grubblade jag. "Har du märkt det?"

Jag insåg att Aidan desperat tittade vart som helst förutom på mitt bröst. "Ehm...nej...jag... har inte...jag gör inte..."

Skratta inte. Skratta inte. På något sätt lyckades jag hålla ansiktet neutralt. "Jag menar, de var i medelstorlek förut", fortsatte jag, "men nu är de bara enorma."

"Jag hade inte märkt", stammade han. "Jag har en flickvän. Jag tittar bara på hennes bröst. Jag märker inte ens någon annan. Faktiskt så, visste jag inte ens att andra tjejer hade bröst, för jag var så upptagen med att titta på hennes."

Det enda som kunde ha gjort hela situationen roligare skulle vara om Grace själv var där.

"Hej hörni."
När man talar om trollet.

"Hej, Grace", sa jag och log stort.

"Vad pratar ni två om?" frågade hon.

"Inget", svarade Aidan.

"Mina bröst", sa jag samtidigt.

Graces ögonbryn sköt upp i luften. "Ni pratade om dina bröst?"

"Var inte avundsjuk, Grace", sa jag till henne. "Jag jiddrade bara med honom. Hans min var oslagbart."
Jag tittade på honom. Hans ansikte var fortfarande knallrött. "Stackars sate. Jag visste inte att han var så känslig om att prata om kvinnlig anatomi."

"Håll käften, Vic", mumlade han.
Jag skrattade.

Grace satte sig ner bredvid Aidan, vilade sitt huvud på hans axel. Jag såg på medan han tog hennes hand i sin och hon log åt honom beundrande.

"Jag åker om en vecka", sa jag plötsligt.
Grace huvud dök genast upp igen, hennes leende borta. "En vecka?" frågade hon.

Jag nickade. "Flitwick berättade det för mig idag."

"Jag kommer att sakna dig", sa hon.

"Jag kommer att sakna dig med", viskade jag. Jag vet inte hur stämningen hade gått från så lätt och bekymmersfritt till en så dyster på en sån kort tidsperiod, men det hade det. Och jag kände tårarna välla upp i mina ögon.

"Jag vet inte hur jag ska göra det här", viskade jag. "Fortsätta med mitt skolarbete och ta hand om en bäbis? Hur är det tänkt att jag ska kunna göra det?"

"Du kommer att kunna det, Vic", sa Grace och kramade min hand. "Jag vet att du kommer."

"Men allt skolarbete? Utan någon lärare i närheten?"

"Teddy kan hjälpa dig", sa Aidan. "Han är jättesmart."
"Jag antar det", svarade jag.
Båda gav mig uppmuntrande leenden.
Av någon anledning gjorde detta mig ännu mer ledsen.

"Jag måste kissa", sa jag och ställde mig upp.

"Bäbisen sätter press på min urinblåsa, vet ni."
Snabbt skyndade jag mig mot toan, sprang nästan in i nån på vägen.

"Jag är så ledsen, det är helt och hållet mitt fel", utbrast jag och tittade upp.

Det var Roxanne.
__________________________________________________________________

Kommentera gärna
Fortsättningen kommer så snart det ärklart och korrekturläst!

Ohhh.
Awesome as always!

Jag läser om, och upptäcker plötsligt ironin i att vic tänker att ted är snygg. Han kan ändra sitt utseende hur han vill xd