Pregnant at seventeen [SV]

Som vanligt... Det finns absolut inget att påpeka!!! Hur bra som helst!!!

WäyWäyWäy let me love this!

asså, du är helt underbar på att översätta! ♥ du översätter så att det blir så fint och bra ♥ jag ska tacka författarinnan också, ni har båda gjort ett FANTASTISKT jobb ♥

Tack för alla fina kommentarer! Här kommer en ny del som jag hunnit med under lovet. Special thanks to Luna Chang för att du korrekturläste
Hoppas alla tycker om kapitlet:
________________________________________________________________________

Nästa dag, blev jag skakande väckt av Grace.

"Vakna Vic!" tjöt hon. "Det är din födelsedag!"
Jag grymtade, lade kudden över mitt huvud och försökte blockera hennes röst.

"Gå härifrån", mumlade jag.
Hon sträckte på sig för att ta kudden från mig, men jag hämnades genom att slå henne i magen. Jag missade med ett par centimeter och slog min hand på nattduksbordet istället.

"Okej", sa hon, "du ger mig ingen annan utväg."
Och så började hon sjunga. Väldigt högt och väldigt falskt.

"Ja må hon leva! Ja må hon leva! Ja må hon leva! Ja må hon leva uti..."

"Stop! Nu!" skrek jag.

"Bara om du går upp", svarade hon. Jag kunde praktiskt taget höra flinet i hennes röst.
Jag stönade, rullade över och lade mina fötter på marken. Långsamt samlade jag mig energi och ställde mig upp.

"Nöjd?" frågade jag.

"Extremt", svarade hon och räckte mig en present.
"Grattis på artonårsdagen, Vic."
Jag tog den och slet upp papperet. Inuti var en box fylld med chokoladgrodor och Bertie Botts bönor i alla smaker.

Jag tittade upp och log. "Du känner mig för bra, Grace. Tack."

"Det är inte mycket", svarade hon, "men jag har alltid varit sämst på att hitta presenter."

"Tro mig", sa jag, "du kan aldrig ha fel om godis när det kommer till mig."

Nere i uppehållsrummet, väntade Fred och Aidan för ännu en överlämning av "ja, må hon leva" och presenter.

Aidan gav mig en bok om kända kvinnliga Quidditchspelare.

Fred gav ett par saker från sin pappas butik. Jag märkte att på kortet han hade skrivit på, stod det

"Fred och Rox", som om presenten även var från henne. Eller hur. Bra försök, Fred.

Vid frukosten slog omkring tio ugglor ner vid min sida, lämnade presenter och kort från olika familjemedlemmar.

Till och med Teddy skickade mig ett kort. Inuti hade han skickat med ett kort från mitt femte födelsedagskalas, med mitt ansikte täckt med blå glasyr. Jag log och vinkade mot kameran. Teddy stod bakom mig, hans hår i samma färg som glasyren, skrattande åt mig.

Jag läste vad han hade skrivit.

Grattis på din artonde födelsedag, Vic. Jag tittade igenom några gamla foton och jag hittade denna. Jag tänkte skicka den för att genera dig. Gör mig en tjänst och försök att inte få så mycket glasyr på ditt ansikte i år.

Med kärlek, Teddy

Var det meningen att vänner skulle signera sina kort med "kärlek"?

Jag öppnade paketet från mina föräldrar. Kortet innehöll ett meddelande från min mamma, som var en mil lång. Jag skummade igenom det. Vid slutet fanns det ett pm.

Jag stötte på Colin vid butiken för några dagar sen. Han kom ihåg att din födelsedag närmade sig och bad mig att gratta dig från honom. Så grattis på födelsedagen.

Av någon anledning fick tanken av att Colin kom ihåg min födelsedag, mitt hjärta att rusa iväg.
Vilket var fel, mycket fel. Jag behövde komma över den pojken en gång för alla.

Stryk det. Jag behövde komma över båda pojkarna en gång för alla.

Synd att jag inte hade en tanke på hur.

____________________________________________________________________

Skriv gärna lite ris och ros

Det finns bara ros att ge, seriously. Älskar allt ♥ Stackars Vic med alla hennes problem... Jag tycker fortfarande att hon och Teddy borde bli ihop igen, de är för söta ^^ Och hoppas hon och Rox blir sams snart...
Och grattis Vic på födelsedagen ♥
Längtar som vanligt efter mer 8}

Åh, lovely ♥ Älskar denna ff:en ♥

Jag tycker att det är jättebra! Väldigt bra översatt, snälla lägg ut nästa kapitel ganska snart

Super ♥

Aaaaahzum!!

AWSOME