Simon Lark´s hemlighet

Taaack så myckeet för dom fiiina kommentarerna men jag orkar inte lägga upp kapitlet i kväll så ni får det imorron eller på lördag men då lovar jag att det ska vara långt. Annars får ni två kap efter varann:]♥

Yaay !

okeej här kommer nästa kap vet inte om det är lång men det kanske kommer ett till i kväll. Men här kommer det

kap 9

Vi gick ut efter en lång korridor, på väggarna hängde en massa tavlor. Tavlor av olika slag med en massa olika tryck på, en av tavlorna var två noshörningar och en giraff som åt på ett träd på en annan var det en kvinna med långt brunt och en liten bebis i famnen och alla de där tavlorna rörde på sig. De tittade efter en när man gick förbi dem. Några av tavlorna var riktigt snälla. De hälsade och önskade oss välkomna.

”Varför är vårat elevhem längst bort och högst upp?” frågade jag Simon
”För att vi är de modigast och de oräddaste personer som är bäst och orkar mest” svarade Leon
”Det var inte dig jag fråga” sa jag och stirrade på honom
”Det verkar som det är kärlek på gång” sa Simon och dunkade armbågen i sidan på mig.
”Ska du säga” sa jag och slog han i bakhuvudet.
Leon sa inget men när jag tittade på han skämdes han lite han blev lite röd i ansiktet.
”vad kallt det är” sa Leon
”Det säger du bara för att vi ska tro att du är röd om kinderna för du fryser och inte för att du blev generad över vad Simon sa” sa jag och slog han i bakhuvudet
”Jag har inget mer att säga” sa Leon och började gå snabbare för att vi ska hinna i kapp de andra första års eleverna. Vi råkade sakta ner ganska mycket och vi hade inte sett vart de svängde så nu visste vi inte vart vi var.
”Vart är det vi ska gå nu då?” sa Leon som inte hittade de andra och såg ingen prefekt heller.
”Hallå ska vi gå åt höger eller vänster eller ska jag fortsätta upp för nästa trappa?” sa Leon och vände sig om för att titta på oss åt vilket håll vi tyckte.
”Du ska gå upp för trappan” sa Simon och gick rakt fram förbi Leon.
”vad hände med han?” viskade Leon i mitt öra
”jag vet inte” sa jag och sprang i kapp Simon i trappan.

”Hur är det med dig?” frågade jag Simon men han svarade inte på frågan utan sa.
”kom vi måste skynda oss tillbaka till de andra innan de hinner sakna oss” sa Simon och började gå ännu snabbare. Nu börjar Leon springa för att han skulle hinna i kapp oss.
”kom igen nu vi ska bara upp för trappan här och sen till höger” sa Simon och började gå ännu fortare.
”Hur kan han vara så säker på vägen?” Viskade Leon i mitt öra
”Hur ska jag veta det hade du tänkt? Viskade jag tillbaka med lite irration i rösten.
”Jag vet inte. Du har i alla fall känt honom längre.” viskade Leon
”Ja men du är kille så... sånt borde du veta och hur länge tror du jag har känt honom?”
”Du kan ha känt honom i flera år inte vet jag?!?”
”Ja men det har jag inte, jag har känt honom ungefär lika länge som du kanske lite längre men ändå.”
”Jag hör vad ni säger, för ni viskar i alla fall inte längre och här är ingången till Gryffindors Elevhem,” Sa Simon och vände sig om glatt där han stod i mitten av gången och tittade på oss.
”Han har helt rätt där är elevhemmet” sa tavlorna runt om.



bra/dålig? ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jättebra!

jätte bra! meeera ♥

Fett bra kapitel! ♥
Mera! ♥

Skitbra!

Braaaa! Mer när du har tid

Jättebraa meera