Den oväntade förälskelsen[SV][PG]

Oh, nu börjar det ta fart här! Spännande!^^

okej..

Men vi kan ta kapitlet nu ^^
Lite som lördags godis^^

---

Kapitel 16

[Lily]

Lily vaknade någon timme efter att hon somnat. Hon hade en orolig känsla i magen att nåt höll på att hända eller hade hänt. Hon kom på att hon inte sätt Bea på flera timmar. Lily bestämde sig att kliva up och kolla om hon kunde hitta Bea. Hon bytte snabbt och smidigt om till skolklädnaden. Hon begav sig ut ur sovsalen och ner till sällskapsrummet men ingen syn av Bea. Lily suckade lite och gick ut genom portsätthållet. Hon såg sig om i de mörka och smått kusliga korridorerna. Ingen Bea utan för porträtthållet heller. Hon började gå ner för trapporna mot entréhallen och hörde plötsligt hörde hon röster.
”Jag… Jag vill inte bo hos dig i så fall”
`Bea` tänkte Lilly genast och skyndade sig ner för trapporna.

[Remus/Sirius]

Varulven och den svarta hunden skyndade smått ylande tillsammans genom skogen. Dom skyndade sig in i den spökande stugan där de sen skildes åt. Den svarta hunden lufsade viftande på svansen över slottets ägor i riktning mot den stora ek dörren som lede direkt till entréhallen. Hunden kom in i värmen och hörde röster längre bort
”Klart du ska!”
Hunden som fortfarande var utom synhåll från rösterna förändrades och kom från hund till människa och där stod Sirius Black. Sirius gick med dragen trollstav emot rösterna.

[Lily]

Skyndade ner för trapporna och fick syn på Sirius där nere. Hon skyndade sig emot honom utan säga ett ord. Hon la en hand på Sirius axel och dom nickade emot varandra. Sen gick dom med snabba steg runt hörnet och bort mot där dom rösterna och skratten. Lily drog också sin trollstav och de gick runt ett hörn mot rösterna. När Lily såg Bea och alla de andra från slytherinarna häpnade hon först och sen utbrast hon i så sträng ton hon kunde, ”Och vad på går här”. Sen såg hon hur Bea föll avsvimmad ner på sten golvet. Hon hörde hur slytherinarna bara skrattade åt henne. Hon skyndade sig fram sista biten till Bea med trollstaven riktade mot Dolohov, Beas bror.
”Så fröken smartare en alla andra smuttskallar har tid att titta hit, så underhållande” hörde hon Dolohov säga spydigt och hon fräste åt honom bara och tog Bea i sin famn.

[Sirius]

Då tog Sirius tillfället i akt att med dragen trollstav visa sig för slytherinare. Dolohov fick syn på Sirius och såg bitter ut, ”Så storebror duktig kommer också har du sett Black” hörde han Dolohov säga och armbåga lätt hans lillebror Regulus i midjan. Man kunde också tydligt höra Bellatrix Lastranges ekande hånande skratt.
”Och vad gör ni här då Dolohov, leker storbror skitstövel” sa Sirius minst lika stöddigt och pekade med trollstaven mot Dolohov.
”Vad jag gör har du inget att göra med Black” hörde Dolohov röst och Sirius hade en trollstav riktad emot sig.

[Lily]

Lily höll Bea i sin famn och såg det brutna benet. Hon höll sin trollstav lätt emot Beas ben och mumlade ”rederi frecisidi” vilket för hoppnings vis skulle läka och hjälpa Bea. Lily reste sig upp igen men lät Bea ligga kvar på golvet. Hon tittade argt och förundrad mot Slytherinarna. Vad skulle hända nu?
”Är det så här man behandlar sin lillasyster, Va? Dolohov”
värker Lily ur sig i sin frustration.
”LÄGG DIG INTE I ANDRAS AFFÄRER, SMUTSSKALLE” Ryter Antonin argt.
Lilly tar två steg framåt och riktar trollstaven mot Dolohov och skrek ”DIN FEGA AMATÖR”
Lily kunde se hur Dolohov började koka av vrede och ilska, möjligen också förnedring. Hon kunde se att Sirius smått höll sig för skratt men var fokuserad när han höll Beatrix på avstånd. ”YNKAR” hörde hon honom skrika och sakta såg hon Slytherinarna sluta sig och komma närmare.
”PASSA DIG SMUTSSKALLE ELLER SKA VI GÖRA SMUTSGRÖT AV DIG…” Hör hon en frustrerad och ilsken Dolohov ryta. Lily blir kokande av vred och tar ännu ett par steg närmare sin motståndare och har trollstaven högt riktad. Hon tycker in den i halsen på Dolohov som lutas mot väggen ”Vad var det du sa?” sa hon samman biten.

Yay bra och spännande I slutet byts det lite mellan nutid och dåtid dock:o

"Lilly tar två steg framåt och riktar trollstaven mot Dolohov och skrek ”DIN FEGA AMATÖR” "

inte för att det spelar så stor roll, jääääääääätte bra ändå!! meer! (snälla?)

^ Klart det inte spelar någon roll, men de två som skriver brukar be om att få feedback av mig så då ger jag det ibland x) Agreed om att den är bra!

feedback is one of the most awsome things I know!! nytt kap kommer nu faktiskt (a)

---------------------------------------

Kapitel 17

[Regulus]

Han såg inte mot henne. Han gillade inte synen, han kunde inte hjälpa henne och det kändes som om han svek henne. Regulus kämpade för att hålla masken, inte avslöja hur ledsen och förtvivlad han var. Hans hjärta gjorde ont, det var som om det blödde, bara för att han inte hjälpte henne. Regulus försökte få tankarna av Bea, det hjälpte varken henne eller honom om han tänker så. Istället försökte han avleda all uppmärksamhet från henne.

[Bea]

Hon hörde röster, men de var långt borta. Avlägset, hon kände hur ögonlocken inte ville öppna sig och hur huvudet var tungt, som om någon fyllt det med bly. Benet var bortdomnat och hela kroppen kändes bara allmänt tung! Men Bea var en kämpe, och som en kämpe kämpar man sig tillbaka, vilket hon gjorde. Försiktigt öppnade hon ögonlocken och mötte med ens blicken på Regulus. Hon såg bara hat i hans blick, Bea såg ledset mot honom och kände hur hjärtat dunkade hårdare i bröstet. Hon gillade inte den blicken hav henne.

[Regulus]

Han gillade inte att ge henne den blicken men han kände att några av de andra slytherinarna gav honom misstänksamma blickar. Det gjorde ont inom honom. Men hon skulle förstå när han förklarade, det var han säker på! Så för att föra blickarna bort från hans kära flickvän koncentrerade han sig på varje rörelse Lily och Sirius gjorde. Så han kunde kommentera dem, till de andra som med ens tog blicken åt det hållet

[Bea]

Benet var mycket bättre nu, hon kunde stå på det, men det var fortfarande ömt. Hon var dock noga med att gömma sig bakom de slytherinarna som hade ryggen mot henne, så att inte de som såg åt hennes håll skulle se henne. Men i och med att hon började gå började huvudet snurra och hon blev illamående. Hon satte sig ned och försökte koncentrera bort illamåendet och yrseln. Hon skulle rädda sina vänner, eftersom det var hon som dragigt in dem.

[Regulus]

Nu hade hon vaknat mer, hon började gå. SKIT, nu måste han vara snabb och såg Sirius röra på läpparna. ”Han ska skjuta!” ropade Regulus till de i andra i innersta ringen. Alla slytherinarna såg på Sirius som såg helt bestört på Regulus. Gud vad Sirius skulle hata honom nu, men så får det väl vara då, tyckte han. Han räddade ju Bea i alla fall!

[Bea]

Nu eller aldrig tänkte hon och ställde sig upp. Sedan började hon kasta några förtrollningar här och någon trollformel där och så. Slytherinarna blev rädda och började fly. Lily och Sirius såg ut att ta tillfället i akt. Bea var för tillfället mest koncentrerad på Regulus. Hon behövde prata med honom, men hon ramlade ihop samtidigt som hon skulle försöka gå till honom. Hon var fortfarande mycket svag i benet. Tårarna rann, hon var utmattad och sårad. Hon behövde veta varför Regulus sett så på henne.
Men Regulus började dra sig bort åt.

[Regulus]

Han såg att Bea började gråta, men han måste hålla profil, det hade de kommit överrens om, han mimade åt henne, ”Ses snart” sedan skyndade han sig iväg. Om resten av gänget visste att han var tillsammans med henne skulle de döda både honom och henne. Det sved i hjärtat när han sprang därifrån, ifatt de andra.

[Bea]

Det sved i hjärtat när han sprang i väg, men hon hade fått hans meddelande. Och hon kunde inte vänta på att få träffa honom, hon saknade honom så mycket och önskade att de inte behövde hålla sitt förhållande hemligt. Det försvårade bara allt!

ihh ni skojar?! 2 KAPITEL PÅ EN DAAG!!?!?!?! HUur mycket bättre kan det bli??