The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på Leo efter att ha sett Ivan och Rion gått.
"Ja det verkar som det." Hon såg på honom och log mjukt.
Han verkade inte lika utåt som Rion. Inte lika sådär obehaglig som Ivan.
"Så ska vi börja med smycken? Sen parfymen och det sista blir tyget. Vad gillar personen för färg? Får jag fritt att välja?"

Leo tyckte att det var lite märkligt att de lämnat honom med tjänstefolket, men han valde hellre det än att sitta stilla vid en föreställning en längre tid.
"Du kan börja med smycken. Ta vilken ordning du vill. Men mer än så kan jag inte hjälpa dig. Ivan valde dig att bestämma det finaste, så det är bäst att du gör det. Du får helt enkelt chansa. Jag anar vem han har tänkt på, men jag är inte säker." Leo höjde osäkert på ögonbrynen och gav tecken till att Alice kunde ta täten. Han skulle följa efter.

Hon såg på honom och log mjukt.
"Då gör vi så. Kan vi sedan lämna sakerna i vagnen så vi slipper bära runt allt. Eller rättare sagt jag." Hon såg en man stå och ropa ut sina varor och hon såg över axeln. Hennes hår gnistrarde i solens sken och hon log mjukt.

Leo svarade inte Alice. Han visste inte vad han skulle säga. Han log lite snett åt hennes håll och nickade sedan åt hennes förslag. Bra. Hon verkade ha en plan.
Han höjde blicken och såg mot mannen som ropade ut sina varor. Han drog några nyfikna kunder åt hans håll. Kanske hade han det Ivan sökte? Leos blick for på Alice igen.

Hon ställde sig vid mannen och började söka bland alla smycken. Hon visste inte om de var dyra och såg över axeln.
"Vad tror du sir?" Frågade hon och nickade åt ett vackert halsband med vackra ädelstenar.

Leo gick fram och ögnade smyckena som så prydligt lagts fram för åskådarna att se. Det var fint. I solljuset glimmade de på ett förtrollande sätt. "Som sagt.. Det är du som bestämmer, Alice.", sa Leo och kikade mot henne. "Det finaste var det Ivan hade beställt." Leo erkände för sig själv att det var en ganska svår uppgift. Hur skulle Alice veta vad som var fint för Ivan? Hon fick alltså gissa.

Hon såg på honom och suckade.
"Jag är ingen tankeläsare Leo. Det är det som är det läskiga. Han kommer säkert straffa mig om jag väljer fel." Hon såg rädd ut men plockade upp ett av mynten och såg skrämd på myntet. Det var ett guldmynt. Hon hade kostat ett guldmynt och hon såg plågad ut men pekade mot smycket.
"Den där tack." Sa hon och mannen log och räckte över det.
"Det blir 18 silvermynt tack." sa han och såg på Leo.
"Låter du din fästmö att handla?"

"Det tror inte jag att han kommer att göra. Han kommer förmodligen skicka någon annan att handla åt honom isåfall." Men Leo var inte säker. Ivan var svår att läsa. Och han gjorde vad han ville.
Leo ryckte till vid mannens fråga. Han hade mage att tro att Leo och Alice var ett par?! "Du vet inte vem du talar med.", sa Leo först. "Jag är i sällskap med greven och det här är hans tjänsteflicka." Han nickade mot Alice.
"10 silvermynt endast. För förolämpningen.", sa Leo bestämt.

Alice såg snabbt ner och bet sig lite i läppen. Skämdes hon?
Hennes hår föll ner i hennes ansikte men mannen såg nu skrämd ut, nnickade sedan och tog guldmyntet.
"9 silvermynt. Jag ber så mycket om ursäkt sir." Han räckte över 11 silvermynt och sedan ett annat vackert halsband.
"Förlåt mig återigen. Det var inte min mening att tala illa om er sir." Han såg skräckslagen ut. Nog hade han hört om greven alltid.
Alice tog emot växeln och de båda halsbanden och såg nu på Leo.

Leo svarade inte. Han lät Alice ta emot växeln och smycket. "Han visste inte vem han talade med. Jag lät han bara förstå det. Inget illa mot dig, Alice.", sa Leo som hade märkt att hon blivit upprörd av händelsen.
Han tog ett nytt andetag och höjde blicken. "Okej. Och nu?", sa han frågande och kastade en blick åt det håll föreställningen hölls. Det var nog en bit bort innan den var klar och Leo kunde återförenas med Ivan och Rion igen.