Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på mannen och gick fram och såg oroad ut.
"Och du tar honom till mig? Jag är författare och tydligen en läkare till väsen." Hon skakade på honom.
"Först vill jag fråga. Vilket väsen är han?" Hon gick ut till biblioteket.
"Kanske hittar något där."

Flickan såg på mannen, ansiktet fullt av oro och sedan såg hon upp. "Han?" Hon fnissade till och la handen för munnen och samlade sig. "Han är människa. Han är min." Förklarade hon och knäppte varsamt upp skjortan, några knappar. Det var bitmärken på mer än ett ställe. "Därför är inte sjukhus ett alternativ." Sa hon förklarande och svalde några gånger. "Han mådde helt perfekt igår." Fortsatte hon och smekte hans kind försiktigt. "Ethan." Viskade hon lockande men han svarade inte ens om man bortsåg från de svaga hjärtslagen.

Gabriel studerade mannen och sedan flickan, han visste precis vem hon var. Hon var något av en ledare men han såg på den stackars mannen med ogillande blick.

Flickan vände om och mötte Gabriels blick. " Han är villig. " Sa hon i en skarp ton som tydliggjorde att detta var något som inte skulle diskuteras vidare.

Hon kom tillbaka och såg på henne och såg sedan på Gabriel.
"Kan du hjälpa mig? Bära honom till det violetta rummet? Det är breved mitt." Hon drog handen genom håret.
"Han får stanna här över natten. Jag ska se efter honom." Hon gick och hämtade korgen.
"Kanske kan göra ett te." Hon stannade upp.
"Jordkällaren borde ha örter."

Gabriel var absolut redo att hjälpa till men flickan var snabbare. "Han är min." Sa hon mer bestämt och tog upp mannen i sin famn. Det var otroligt varsamt och bar bort honom till det violetta rummet. Det såg otroligt besynnerligt ut- han var en fullvuxen man och hon en flicka men hon verkade inte ens reagera på hans tyngd.
Gabriel såg på Olivia och log. " Vill du ha sällskap till jordkällaren?" Frågade han vänligt.

Hon såg på henne och såg sedan mot gGabriel.
"Gärna." Hon nickade mot en dörr som var i hörnet av köket.
"Vi ska ner dit." Hon log och såg på de andra.
"Vill ni med eller får jag gå ensam med honom?"

Sammy tittade upp, såg på henne en stund innan han studerade Gabriel med en intensiv blick. Gabriel tittade tillbaka med en menade blick och Sammy bredde på ett stort leende. "Gå ni, vi stannar här." Log han. "Denna mark är tillräckligt skyddad." Flinade han och Gabriel himlade med ögonen, reste sig upp och gick mot dörren hon pekat på.

Hon såg på honom och suckade.
"Jaja." Hon gick ner och tände i taket och såg sig om.
"nejlikor och lavendel är bra för sömn. Sen är citronmelis bra för värk." Hon plockade åt sig några burkar och såg på honom.
"Rävstunga är väldigt bra mot typ svagt hjärta läste jag." Hon pekade mot torkade bld.
"Han verkade inte ha någon puls eller svag om man ska vara ärlig."

Gabriel studerade alla örter med stort intresse men var noga med att inte röra vid ett endaste litet blad- han hade ingen aning om dess påverkan på honom. "Hans hjärta slog, men han var väldigt sjuk." Sa han tankfullt. "Hon verkade ytterst orolig. " Sa han och svalde hårt. Han satte sig på första trappsteget och studerade Olivia.

"Jag vet. Därför tar jag rävstunga." Hon lade ner allt och vände sig mot honom.
"Jag är klar. Jag hoppas att han orkar att drika teet." Hon log svagt.
"Kommer smaka äckligt som fan men."

Han såg på henne och höjde på ögonbrynet, flinade lätt. "Jag ska inte dricka något te- mitt hjärta slår perfekt." Kommenterade han och reste sig upp och gick sedan tillbaka upp till köket.