Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

PRS Lupple och Emma07

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Lupple och Emma07

1 2 3 ... 10 11 12 ... 144 145 146
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Emma07
Elev

Avatar


Den stunden Zach fått vänta verkade vara outhärdlig. Han kunde knappt vänta tills han hörde något ifrån Benjamin, tills han fick höra hur det hela hade gått. Han hade fortfarande dåligt samvete över det hela, visserligen hade natten varit fantastisk men han visste inte ifall det hade varit helt värt det när Benjamin hamnade i så stora problem för det. När han till sist hörde mobilen plinga till nästan for han upp ifrån stolen han suttit och pluggat på, för att genast kolla vad han hade skrivit.
//Det är ingen fara med mig. Hur illa var det?// skrev han och lade ner mobilen igen, ångrade sig nästan med en gång. Ett sms verkade inte tillräckligt, utan istället tog han upp mobilen och letade fram Benjamins nummer igen för att ringa upp honom.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 13:33

Lupple
Elev

Avatar


Benjamin log svagt över det väldigt snabba svaret och fundera på hur han skulle uttrycka sig men kort efter att sms kommit fram började telefonen ringa. Han stirrade på det i ren skräck, var det hans föräldrar? Vad skulle de vilja nu? Men snart såg han att det var Zach och han satte sig upp i sängen och tog upp mobilen för att svara.
"Hej." Sa han tyst och pillade med täcket, bet sig hårt i läppen för att inte tappa kontrollen.
" Det var jobbigt. " Viskade han som svar på smset men han kunde inte riktigt uttrycka sig bättre för stunden. Utan han ville ha honom här. Eller vara hos honom. Kunna titta på honom, röra vid honom.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 13:39

Emma07
Elev

Avatar


Att höra hans tonfall skar in i hjärtat, att höra hur nere han verkade. Vilket bara fick honom säker på att han måste ta sig dit, för han ville finnas där för honom - trösta, krama, bara finnas där när han behövde det.
"Hej. Ska jag komma dit?", frågade han tyst, ville kunna hålla om honom när han visste att han var så nere. Han kunde bara tänka sig hur jobbigt det var, för själv hade han ju verkligen långt ifrån så stränga föräldrar. Dem hade aldrig ens varit i närheten av en sådan utskällning.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 13:46

Lupple
Elev

Avatar


Benjamin tog några djupa andetag och log sedan en svagt leende. Han ville skrika att han skulle komma på en gång. Gärna att han skulle flyga hit men han behöll fattningen.
" Det vill jag gärna." Sa han ärligt och skrattade mjukt.
"Dörren är upplåst." La han till för att på nått sätt föra fram sitt meddelande om att det bara var för honom att komma när som helst.
Han tryckte sedan bort samtalet för att slippa fortsätta prata över telefon och för att säkerställa att han inte behövde säga hejdå till honom. Inte igen. Han hade gjort det redan en gång för mycket denna dag.
Han la sig ned i sängen och drog med fingrarna över kudden som Zach sovit på han log svagt.
Snart så skulle de ses igen.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 13:56

Emma07
Elev

Avatar


Zacharias log direkt av hans svar, glad över att snart få vara med honom igen. Äntligen. Han kunde knappt vänta tills han återigen fick träffa honom, och utifrån hans ord utgick han ifrån att han kunde komma direkt. Bra.
"Då kommer jag strax", sade han och lade på, som tur var så var det inte särskilt stort avstånd mellan deras hem - det tog bara runt tio minuter eller något sådant att gå emellan. Vilket var en väldigt stor fördel. Han gick ut nästan med en gång, hade redan okej kläder på sig och allt så han kunde i princip bara gå rätt iväg. Han kunde inte komma dit snabbt nog, och när han väl var framme knackade han lätt på dörren innan han gick in - att han sagt att dörren var olåst hade han tolkat som om han kunde gå in direkt han kom.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 14:01

Lupple
Elev

Avatar


Benjamin låg och väntade, glad över att snart få se honom igen och även om det bara tog cirka tio minuter så kändes det så ofantligt mycket längre. När det väl knackade på dörren och någon klev in, nästan hoppade han upp ur sängen och gick med snabba steg ut till hallen. Och där såg han honom. Zach.
Han ville nästan springa fram till honom men insåg att det kanske vore lite för mycket så han gick bara fram i långa steg och kramade om honom.
Han låste dörren samtidigt som han höll om Zach för att på nått sätt säkerställa att han inte bara skulle försvinna.
"Hej." Sa han med ett litet leende på läpparna och släppte taget om honom och stod bara och memorerade hur han såg ut, vilket han aldrig skulle tröttna på.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 14:07

Emma07
Elev

Avatar


Zach blev minst sagt glad av kramen han genast fick ifrån Benjamin, kunde inte låta bli att le lite innan han kramade om honom ordentligt tillbaks. Trots att det bara var några timmar sen de skiljs åt så kändes det som en evighet, och han hade saknat honom rejält. Och oroat sig.
"Hej", svarade han mjukt, såg tyst på honom lite. Tog in hela härligheten. Till sist lyfte han handen till hans kind.
"Hur är det?", frågade han och hoppades innerligt att Benjamin skulle svara ärligt på den frågan. Zacharias brydde sig enormt mycket om honom, och han kunde ju tänka sig att man inte mådde som bäst efter den här morgonen. Men han hoppades åtminstone att kunna hjälpa honom med det.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 14:26

Lupple
Elev

Avatar


Benjamin kände hans hand mot sin kind och han gav honom ett litet leende. Hans hand var så varm. Så bra.
Han svalde hårt över frågan, visste ju att den skulle komma och han visste att han behövde svara på den.
Han greppade tag om hans tröja och kramade den hårt för att på nått sätt hålla honom kvar hos sig. Det var inte logiskt han visste det men samtidigt så var det lite av en tröst.
Han såg på honom innan han vände bort blicken och bet sig lite i läppen. Funderade på vad han skulle svara. Han behövde vara ärlig.
" Det är svårt." Började han tyst. "För inatt du vet. Det kändes bra, rätt. Och jag vet att det inte är fel." Viskade han och slöt ögonen.
"Men det är fel. Enligt dem. Och det känns fel nu." Viskade han tyst. Hoppades att han skulle förstå. Hoppades att han inte skulle bli arg.
"Men det är inte fel. "Sa han sedan lite mer upprört, inte upprörd på Zacharias, inte ens sig själv kanske lite men upprörd över sina tankar. Över att det gjorde allt så mycket mer komplicerat när det egentligen inte var komplicerat alls.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 14:37

Emma07
Elev

Avatar


Zacharias kände på ett vis igen de här känslorna. När han först insett sin egen läggning hade han haft det jobbigt, men inte riktigt så illa som honom - hans föräldrar hade varken stöttat det eller varit nåt större emot det såsom hans. Men han förstod ändå hur otroligt jobbigt det var med så tvetydiga känslor, utan att veta om man gjorde det rätta eller inte. Och han önskade att han kunde få honom att förstå att det inte var någon fara, att det var rätt - att man valde vad man själv ansåg vara rätt. Att det inte spelade den minsta roll vad hans föräldrar tyckte eller tänkte om det hela, det här var hans liv.
"Det är inte fel. Det kan inte vara fel att vara lycklig tillsammans med någon, och jag är iallafall väldigt lycklig tillsammans med dig. Och jag tror inte vi skulle ha gillat varandra om det inte var meningen att vi skulle göra det", sade han mjukt, lyfte blicken i ett försök att möta hans.
"Och du är mer än värd att få vara lycklig, du är den mest fantastiska personen jag mött. Det här är ditt liv, inte dina föräldrars", sade han, ville inget hellre än att han skulle få vara lycklig och slippa alla de där tvivlen.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 14:51

Lupple
Elev

Avatar


Benjamin lyssnade på honom, tog några djupa andetag. Det var som det alltid var mellan dem. Zacharias kunde alltid få honom att tänka annorlunda även om det var väldigt svårt just nu.
Meningen att de skulle gilla varandra, det lät rimligt.
Att vara lycklig, det borde man få vara och han var lycklig med honom. Lyckligare än någonsin förut.
" Gud gör inga misstag. "Viskade han tyst och lade armarna om honom igen.
"Och han ger oss inga prövningar vi inte kan klara. " Fortsatte han lågt och nickade sakta.
Detta var hans liv.
"Du har rätt." Sa han lågt och gav honom ett lite större leende och såg mot honom, mötte hans blick och gav honom en mjuk kyss på läpparna.
"Tack." Log han och släppte taget om honom och kramade om hans ena hand mjukt.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 15:01

1 2 3 ... 10 11 12 ... 144 145 146

Bevaka tråden

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Lupple och Emma07

Du får inte svara på den här tråden.