Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Gryymt! Ny läsare här haha

superbra!

Suuuper! Också ny läsare men känner mig besviken på mig själv att jag inte börjat läsa här ordentligt, och först blev jag ledsen att jag inte var taggad, men nu när jag kollade på första sidan var ingen taggad, och funderar på om jag borde läsa Somewhere only we know!

Har precis strckläst igenom allt I LOVE♥

Du var taggad först men jag tog bort taggarna sen när dom flesta hade börjat läsa

jaså...

Verkar som en väldigt bra ff!
Orkar dessvärre aldrig läsa färdigt ff:s vilket är lite tråkigt...Detta hör inte så mycket till saken, men jag vill skriva det. Jag berättade för en kompis om den här ff, men sa att den hette "Konsten att gömma sig i garderoben" eftersom jag inte kom ihåg namnet...

Den här ffen är mitt liv! Älskar den♥

Har suttit och läst igenom era kommentarer och vill bara säga tack ♥
Kul med nya läsare också!
________________________________________

Kapitel 19 - Scorpius

Nästa dag hade Scorpius ännu inte släppt det där med Cara. Han saknade henne. Han försökte stanna upp och prata när han såg henne i korridorerna, men allt hon gjorde var att le lite lätt och gå förbi.

Albus däremot hade blivit sams med Max igen. Ena stunden trodde Scorpius att han nästan övervägde att göra slut med henne, men just nu verkade det inte så.

Under håltimmen satt Scorpius och pluggade ensam i biblioteket. Framför sig fick han syn på ett kärlekspar, vilket fick honom att tappa koncentrationen. Han samlade ihop alla sina böcker och tillbehör och lämnade biblioteket, på jakt efter en bättre plats att sitta.
"Aye. Du där!" hördes en röst.
Scorpius vände sig om för att kolla vem det var. Det var den där killen han hade sett i biblioteket häromdagen, som han nu såg tillhörde Gryffindor.
"Du tappade den här", sa han och höll fram fjäderpennan som Scorpius inte hade lagt märke till att han tappat.
"Åh", sa Scorpius och försökte befria sin ena hand för att ta emot pennan. "Tack."
Så fort han skulle ta emot den ramlade en av hans böcker ur famnen på honom.
"Oj då", sa han och hukade sig ner för att plocka upp den.
"Du... har inte tänkt på att kanske använda väskan?" flinade killen och tog upp boken åt honom.
Scorpius tittade på honom. De blå skinande ögonen fick honom att tappa orden.
"Jag er... Jo", sa han och tittade snabbt ner för att lägga sina saker i väskan.
"Jag kan hjälpa dig", sa killen, som Scorpius fortfarande inte visste namnet på, och höll upp väskan åt honom så han kunde lägga ner sina böcker.
"Tack", sa Scorpius blygt när han var klar.
"Cole O'Brian", sa killen efteråt och höll fram sin hand.
"Scorpius", sa Scorpius och skakade hans hand.
"Jaså? Så det är du som är vän med Albus? Hans bror går i min klass."
"Jaha. Så du går alltså ditt sista år?"
"Ja precis. Så var är Albus nu?"
"Med sin flickvän", sa Scorpius i förhoppning att inte behöva gå in på det ämnet.
"Åh. Ja vi alla vet ju hur det känns."
"Äh. Det spelar ingen roll. Däremot gjorde jag slut med min flickvän igår, så lite ensamt har det varit."
"Aj då. Tja, om du känner dig ensam någon gång kan du ju alltid komma till mig", erbjöd Cole.
"G-gärna det!" sa Scorpius glatt.
"Perfekt! Men du. Scorpius. Jag måste gå på lektion nu, men vi kanske kan ses vid middagen?"
"Det låter jättebra det", sa Scorpius med ett stort leende.
"Vi ses sen då, Scorpius", sa Cole och gick.
"Hejdå Cole!"

* * * * *

Senare på kvällen berättade Scorpius allt om Cole för Albus.
"Och det är bara början", sa Scorpius. "Du Skulle bara ha sett hur han tittade mig rakt in i ögonen, åh de var så vackra!"
"Kul att du har gått vidare", sa Albus och klappade honom lätt på ryggen.
"Jag tror fan att jag är kär på riktigt. Jag känner det på mig! Det pirrar i magen så fort jag tänker på honom. Är det så det är? Är det så det känns, Albus?"
Albus flinade och nickade.
"Precis så känns det", sa han.

Så himla bäst!♥ Love itttttt