Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Kapitel 27.

Albus perspektiv

Trots ilskan Albus hade känt skulle han träffa sin pappa idag. Han hade fortfarande svårt att tro det han hade läst i brevet han hittade igår.

Han och Scorpius var påväg till Hogsmeade för att träffa Harry på Tre kvastar. Albus huttrade till i kylan.
"Fryser du?" sa Scorpius.
"Lite", sa Albus.
"Kom här." Scorpius drog honom intill sig för att värma honom. Dom fortsatte gå, med Scorpius ena arm runt Albus.
"Vi hade ju lite rätt ändå", sa Albus. "Om min pappa."
"Ja", sa Scorpius. "Jag trodde dock inte att min pappa var den han älskade. Det känns lite lustigt ändå när man tänker efter. Du vet. Först dom två. Och nu oss."
"Antar att det skulle kunna gå i generationer", skämtade Albus. "En Malfoy och en Potter. Tänk så gör vi slut, får varsin son och så blir dom ihop och så går det vidare."
"Försöker du säga något eller?" sa Scorpius. Albus stannade upp och skrattade.
"Jag skojar bara med dig fattar du väl?" Han slog armarna runt Scorpius hals och kysste honom. "Jag kommer aldrig lämna dig."

När dom kom in på Tre kvastar såg dom Harry sittandes vid ett bord och väntade. Albus var fortfarande arg på honom och kände sig inte alls bekväm med det här. Men han ville veta vad han hade att säga. Både han och Scorpius gick fram och satte sig mittemot honom.
"Hej", sa Harry till att börja med. "Har ni haft en bra jul?"
"Bättre än någonsin", sa Albus bestämt och tog Scorpius i handen för att visa hur bra han hade det med honom. Harry var tyst en kort stund.
"Vill ni ha något? Honungsöl eller nåt?" erbjöd han.
"Det är bra tack", sa Albus. "Så vad har du att berätta?"
"Jag vet inte riktigt vart jag ska börja", sa Harry och tog ett djupt andetag. "Som du vet ska jag och mamma skiljas. Jag tänkte att ni får vara dom första att få veta varför."
"Jag tror jag vet varför. Får jag gissa?" sa Albus. Harry tittade på honom förvånat men väntade samtidigt på vad han skulle säga. "Du är homosexuell eller hur? Du hade aldrig känslor för mamma. Och du tyckte ett gaypar som oss hade rätt att få veta först." Det tog ett tag tills Harry svarade.
"Det lutar åt det hållet", sa han tillslut. "Men det är inte riktigt därför jag berättar det för er." Harry kunde inte få fram det han skulle säga.
"Fortsätt", sa Albus och var beredd på att höra vad som helst.
"Jag har träffat någon", sa Harry kortfattat. "En man."
"Vem då? Vänta nu..." Nu slog det till Albus. Hans pappa hade träffat en man, lät han och Scorpius få veta det först och han fick veta igår att han en gång var ihop med Draco. "Säg inget. Jag vet vem det är." Han och Scorpius tittade på varandra. Scorpius såg också ut att ha fattat. Albus kunde inte få fram ett ord så Scorpius fick prata åt honom.
"Det är min pappa eller hur?"
"Hur visste ni..?"
"Det kvittar!" snäste Albus. "Varför är inte han här också? Varför har han inte berättat något för Scorpius själv?"
"Han ville göra det", förklarade Harry. "Han visste bara inte hur." Scorpius satt som förstenad. Albus hade aldrig varit såhär arg på sin pappa förut. Allt kändes bara fel nu. Han vägrade tro på det han fått veta.
"Ursäkta mig, men jag klarar inte av att vara här längre. Kom Scorpius så drar vi." Albus drog med sig Scorpius ut ur puben.
"Albus kom tillbaka!" ropade Harry efter honom. Albus vägrade lyssna. Han ville inte höra ett ord från honom. Harry reste sig upp och följe efter. "Albus! Vi kan väl prata om det här?!"
"Det finns inget att prata om!" ropade Albus tillbaka och vände sig mot honom. "Tack för att du förstör mitt liv. Hejdå." Han vände ryggen mot sin far och gick tillbaka mot slottet, hand i hand med Scorpius.

Super

Kapitel 28.

Scorpius perspektiv

Varken Albus eller Scorpius hade sagt ett ord till varandra efter att dom lämnade Hogsmeade. Scorpius var lika besviken som Albus, men visade inte det lika mycket. Han var mer besviken på sin pappa. Varför hade han inte sagt något? Han som alltid sa att han inte var redo att gå vidare efter att hans mamma dog.

Dom satt i soffan framför brasan i Slytherins uppehållsrum. Albus satt helt tyst och stirrade in i elden. Scorpius kom inte på något att säga.
"Varför gör dom såhär mot oss?" sa Albus tillslut. Scorpius la armen om honom och Albus lutade sig mot hans axel.
"Oavsett vad som händer kommer inget ändra mina känslor för dig. Det vet du väl?" sa Scorpius.
"Jag har en idé", sa Albus och lyfte på huvudet. "Vi rymmer. Vi glömmer vad vi har hört, och sen när terminen börjar så drar vi. Var som helst. Nånstans där ingen hittar oss. En plats bara vi känner till."
"Räckte inte förra årets äventyr?" sa Scorpius.
"Men det här är annorlunda. Ingen Delphi ska förstöra för oss och vi ska inte resa i tiden. Vi ska bara börja ett helt nytt liv, bara du och jag. Så vad säger du?" Scorpius blev tveksam.
"Inte för att jag inte skulle uppskatta det", började han. "Men är det verkligen en bra idé?" Albus nickade.
"Vi kan väl ha det i baktanken? Snälla." Albus tittade på honom med valpögon.
"Vi får se", sa Scorpius och tog hans hand.


Det var nu nyårsafton. Albus och Scorpius var fortfarande ihop. Känslorna hade bara förändrats. Scorpius älskade Albus lika mycket som han alltid hade gjort, men Albus verkade inte veta vad han ville. Det var som att han ville vara med Scorpius men kände sig hindrad.

Dom hade gått upp till astronomitornet för att titta på fyrverkerierna tillsammans.
"Fin utsikt häruppe", sa Albus. Scorpius kramade om honom bakifrån och lät sin haka vila på hans axel. Det fanns verkligen inget bättre sätt att fira nyår på.
"Tänk dig oss två flyga omkring därute", sa Scorpius. "Bort från verkligheten."
"Jaså nu passar det att rymma?" skrattade Albus. Scorpius gav honom en puss på kinden.
"Eller så flyttar vi bara in häruppe", sa han.

Klockan slog tolv och utsikten fylldes av färgglada fyrverkerier. Albus vände sig mot sin pojkvän och tittade honom i ögonen.
"Gott nytt år Scorpius", viskade han.
"Gott nytt år Albus", viskade Scorpius tillbaka och lutade huvudet närmare tills deras läppar möttes.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Ja ni vad tror ni? Hur tror ni förhållandet kommer fortsätta? ^^

Super

AWESOME som vanligt!!

Bra! Coolt att några är kära i samma kön! NICE!

Jag typ upptäckte den igår, så är bara på tredje kapitlet, men asså gudar vad bra den är.

Håller verkligen med. Det här är den bästa ff jag har läst

Aydane Haha håller faktiskt med dig lite där. Jag gillar inte heller romantik så mycket, men när det gäller mina OTPs är det en annan femma x)

Tack så mycket för alla fina kommentarer säger jag bara! ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 29.

Albus perspektiv

Jullovet var slut och tack vare The Daily Prophet så visste hela skolan om vad som pågick mellan Harry och Draco. Det underlättade inte att Albus fick höra viskningar och att alla såg han och Scorpius som skolans incestpar, något som Peeves inte heller kunde hålla tyst om.

Albus låg i sin säng och hade svårt att sova.
"Psst. Albus. Är du vaken?" viskade någon. Han vände sig halvvägs för att se vem det var. Det var Joseph som stack in huvudet mellan draperierna. "Får jag komma in?"
"Visst", sa Albus. Han satte sig upp och tog fram sin trollstav. "Lumos." Joseph satte sig vid fotändan mittemot honom.
"Är ryktet sant? Om din pappa." Albus nickade mot sin vilja. Det var det sista han ville tänka på just nu. "Och du och Scorpius. Är ni fortfarande..?"
"Ja", sa Albus.
"Jag säger det här som en vän. Du kanske inser att det inte funkar när era pappor är ihop."
"Jag vet", sa Albus och drog sina händer genom håret.
"Förlåt. Jag menade inte att göra dig bekymrad. Du älskar verkligen honom, eller hur?" Albus behövde inte svara för att få Joseph att förstå. Joseph hävde sig fram för att ge honom en kram. "Det kommer ordna sig. Scorpius är en fin kille. Han tillhör dig." Dom släppte taget om kramen. "Jag ska låta dig sova nu."
"God natt", sa Albus när Joseph började gå mot sin säng.
"God natt Albus", sa han.
"Nox", sa Albus och la i undan sin stav.

Nästa morgon gick Albus upp till stora salen själv för att äta frukost. Självklart hindrade det inte honom från att höra kommentarer.
"Hej Albus, var har du din bror? Är han fortfarande bra i sängen? Hahaha!" Albus ignorerade och försökte kontrollera sin ilska.

Under nästa lektion i försvar mot svartkonster satt han och Scorpius bredvid varandra utan att ens prata. Även om Scorpius försökte. När lektionen var slut ville Albus skynda sig ut, men Scorpius stoppade honom.
"Albus. Kan vi prata?" Resten av klassen hade gått ut och dörren var stängd. "Varför undviker du mig?"
"Det gör jag väl inte?" sa Albus utan att se på honom.
"Är det nånting?"
"Om det är nånting? Ja du, vart ska vi börja? Vi kan ju börja med våra pappor. Att hela skolan snackar skit bakom ryggen på oss efter vad The Daily Prophet skrev. Behöver jag förklara mer?"
"Albus..." sa Scorpius och försökte ta hans hand för att lugna ner honom men Albus slog bort den.
"Rör mig inte!"
"Albus, det här är löjligt."
"Vad är löjligt?! Jag menar, din pappa... och min pappa... och oss två. Hör du inte hur fel det låter? Jag är ledsen men det här går inte längre."
"Albus..." Scorpius lät nästan gråtfärdig. "Jag älskar ju dig." Det tog ett tag tills Albus svarade. Han visste att vad han än skulle säga skulle han ångra det. Tillslut tvingade han ur sig det.
"Tänk om inte jag älskar dig då?" Scorpius såg ut att inte fatta vad han precis fått höra, och Albus ville inget annat än att be om ursäkt och krama honom. Men han kunde inte det.
"Det där menar du inte", sa Scorpius.
"Jo", sa Albus och ansträngde sig för att inte börja gråta han också. "Det gör jag." Scorpius stod still ett tag. Han tog sin väska och slängde den över axeln.
"Om det är så du vill ha det så", sa han och stormade ut ur klassrummet. Efter att ha hört dörren smällas igen var Albus ensam kvar. Tårarna började rinna och dom ville inte sluta hur mycket han än försökte. Han hade sårat Scorpius och det här kändes mycket värre än sist dom splittrades.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Med tillägg att som en hardcore Scorbus shipper var detta kapitel väldigt svårt att skriva

jag gråter nu.

bra kapitell