Rent blod

Vad kul att du gillar den! Lite mycket överraskningar här kanske, men det blir bättre xD Och förlåt för att jag inte har skrivit men skolan är igång och jag leder mördarleken vid sidan om denna. Men jag ska försöka få upp ett kapitel ikväll!

Längtar♥

Äntligen! Den här är verkligen super!

Kapitel 16- Hotet

Tre dagar senare när jag och Draco hade hittat en tom korridor ställde jag honom mot väggen.
“Du vet vad jag tänker,” sa jag.
Under de här tre dagarna hade jag tänkt. Tänkt tills det kändes som att huvudet skulle sprängas. Jag älskade Draco, och hade egentligen inget gemensamt med Potter och hans små goda vänner. De hade aldrig gjort mig något, men samtidigt kunde jag inte hata dödsätarna heller. De var min familj på något sätt, även om de kastat ut mig. Och jag kunde tänka mig att någon gång i framtiden bilda en ny familj, kanske med Draco, som kanske skulle vara 100% dödsätare. Då skulle jag inte ha något val.
“Du måste inte, jag…”
Jag avbröt honom:
“Visst, jag gillar inte direkt att din lilla herre dödar oskyldiga människor, men jag följer dig. Vart du än går. Jag bryr mig inte om dom.”
Hans armar låg runt min rygg och jag lutade huvudet mot hans axel. Att ha honom så nära fick mig att rysa till.
“Fryser du?” mumlade han.
“Nej,” sa jag.
Han log och jag visste att han förstod varför. Vi släppte taget om varandra och började vandra mot stora salen, där vi skulle äta middag. Det var fredag, och vi hade få läxor över helgen.
Jag lämnade honom motvilligt och gick och satte mig vid gryffindorbordet. Maten fyllde redan bordet och jag slog mig ner bredvid Ginny. Hennes hår hängde ner som en gardin över ansiktet, och när hon strök undan det såg jag att hon hade gråtit.
“Vad har hänt?” frågade jag oroligt.
“Det… Allt. Allt är bara för mycket,” sa hon och snyftade till.
“Vad menar du?”
“Det spelar ingen roll. Det är inte ditt problem.”
Jag kände på mig att jag inte skulle hinna slutföra planen, och bestämde mig för att säga det direkt.
“Det är Voldemort, va?”
Hon ryckte till när jag sa namnet, men samlade sig snabbt.
“Du? Också?”
Jag nickade utan att se på henne och jag kände hur hon slappnade av.
Bra, ett steg lyckat. Nu trodde hon att jag också var hans spion, och hade inget att dölja för mig längre.

Precis när jag tänkte lämna stora salen landade en uggla på bordet. Mitt framför mig. Och brevet den höll i näbben var flammande rött.
Varför kom post nu?
Jag lossade försiktigt brevet och stirrade på det. Jag ville inte öppna det, men jag måste.
Rösten som strömmade ur brevet var inte vad man kunde förvänta sig från ett illvrål. Den lät nästan obehagligt lugn, och var så kall att blodet frös till is i mina ådror. Vad rösten sa lät ännu värre.
“Lucent Sheldon. Jag tror att du redan vet om det här, men du har inte lång tid kvar. Du skall infinna dig på angiven plats innan klockan tio. Du vet vad som händer annars. och till er alla; Ni vet vem som talar.”
Ordvitsen på slutet var så sarkastisk att jag nästan började gråta. Jag visste vad som skulle hända. Folk skulle dö. Och det fanns inget att göra. För ingen skulle någonsin vilja dö för mig.
Den angivna platsen stod på baksidan av kuvertet som långsamt singlade ner mot bordet. Det stod met omkastade och felvända bokstäver, men det var läsligt:
Malfoy Manor
När jag såg upp var det första som mötte mig Ginny Weasleys blick. Hon visste såklart vem jag var nu. Ingen av Voldemorts medhjälpare. En helt vanlig liten tjej. Som tyvärr hade fel bakgrund.


Förlåt för kass uppdate, ska försöka bli bättre Men nu är mördarleken snart slut, tror det blir bättre då.

Superbra!

Helt fantastisk!

Superduperbra. Älskar den!!!!

Fantastiskt!!

Ah vad jag fick dåligt samvete nu X( Måste verkligen skriva vidare på denna!

Håller med till 100%!