Hemlig kärlek

♥♥♥♥

När Fanny äntligen hade ätit klart gick jag med snabba steg ut genom slottsporten. Fanny kom lite småspringande ikapp mig.
"Jess... Vad, varför... Ta det lite lugnt!" flämtade hon bakom mig. Jag var längre än henne, en dryg decimeter, och hennes ben var inte lika långa.
Jag suckade irriterat. Sedan undrade jag varför. Det skulle inte spela någon roll om vi kom dit tidigare, jag skulle ändå inte prata med honom. Eller?
Nej, Jessica. Du ska inte prata med honom. Eller ens se på honom.
"Varför har du så bråttom, Jessica?" klagade Fanny en meter bakom mig. Jag suckade igen, men avbröt mig själv. Jag brydde mig ju inte, eller hur?
Jo, det gör du... sa en liten röst i mitt huvud. Jag ignorerade den så gott jag kunde.
När vi kommit ner till kanten till Förbjudna skogen var vi ensamma. Jag hade skyndat mig så mycket så vi var 20 minuter tidiga. Det var ingen här.
Nu var det Fannys tur att sucka. Hon såg irriterat på mig. Jag höjde händerna i försvars position.
"Förlåt, Fanny..." sa jag. Hon såg på mig utan att säga något.
"Vad ska vi göra nu?" sa hon. Jag skakade på huvudet för att visa att jag inte visste.
Vi såg mot Hagrids hus. Jag tyckte att jag såg honom genom gardinen, men det kan ha varit Fang.
"Åh, vilken tur." hörde jag Fanny bakom mig. Jag vände mig om och såg en grupp elever komma mot oss. Fanny vinkade till sina vänner. Jag vände mig om igen.
Eric hade inte varit en utav eleverna som kom. Det var det enda som jag faktiskt brydde mig om.
Fast du skulle ju inte bry dig, Jessica... sa den lilla rösten igen.
Håll klaffen, sa jag åt den.
--------------------
Okej, det hände inget i det här kapitlet. Men jag ville skriva något... Nästa blir mer intressant, jag lovar!

bra skrivit!

Såååå bra!!

bra ♥
*BEVAKAR*

Alltid så bra som vanligt!!! Och nu dör jag av längtan efter ännu ett kapitel!♥ ♥

JÄTTE BRA! ♥

Det gör verkligen min dag att läsa era kommentarer♥
Ge gärna lite kritik också

Jag och Fanny stod med en annan grupp. De diskuterade om något utan att jag lyssnade.
"Vad tror du Jessica?" frågade någon av dom. Jag såg förvirrat upp på dom.
"Va?" frågade jag.
"Du är så borta, Jess..." sa Fanny och såg bekymrat på mig. Hennes mörka hår svajade lätt i vinden.
"Förl..." började jag men avbröt mig. Jag såg en grupp elever komma gående. Slytherin. Han.
Fanny såg på dom. Hon vände sig om så att hon hade ryggen mot dom.
"Kom Jessica." sa hon. Hon släpade iväg med mig därifrån.
Professor Sprout kom fram alldeles bakom oss. Hon gick mot ett utav växthusen och vi följde efter. Jag sökte efter honom med blicken, men utan att se honom.
Vi gick in i ett växthus. Professor Sprout började berätta vad vi skulle göra men jag lyssnade återigen inte. Jag hade sett honom. Han såg också på mig. Hans vackra isblåa ögon såg djupt in i mina.
"Miss Ceasar?" hörde jag professor Sprout fråga mig. Jag slet blicken från Eric för att se på henne. Hon måste ha sett att jag inte lyssnat i mina ögon, för hon frågade en Slytherin tjej istället. Jag vände min blick mot Eric igen. Han log mot mig och drog en hand genom sitt redan rufsiga blonda hår. Jag ryckte lite på axlarna och han skrattade till lite. Hans vän såg på honom. Han verkade fråga Eric vad han skrattade åt för han slutade genast och såg lite skyldig ut. Eric sneglade på mig och hans vän också.
Jag såg bort med arga tårar som steg i mina ögon. Jag visste inte varför, jag brukade inte gråta. En tår rullade ner för min kind och jag vände ryggen mot klassen.
Mina ben började springa. Jag sprang upp mot slottet. Fler tårar följde den första. Jag förstod inte varför. Jag brukade inte vara så här känslig.
När jag hade kommit in i slottet hörde jag steg bakom mig. De hade inte hörts på gräset men på stengolvet ekade de högt. Jag kastade en blick bakom mig men tårarna i mina ögon gjorde allt suddigt. Så, såklart när jag vände mig om snubblade jag. Innan jag slog i golvet tog händer tag i mig och jag såg upp på ansiktet.
Det var det vackraste jag sett. Det perfekta ansiktet såg ner på mig och log snett. Hans isblåa ögon var oroliga, för mig.
"Gick det bra, Jessica?" frågade han. Jag var stum så jag bara nickade. Då log han.
"Har jag presenterat mig? Jag är Eric." sa han. Någonstans i mitt bakhuvud frågade den irriterande rösten:
Hur kunde du veta det innan han berättat för dig?

Jättebra

HELT AWESOME!!!

MEEER!♥ ♥ ♥

SUPER BRA! ♥ ♥