Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

OMG HELT UNDERBAR HUR KAN MAN VARA SÅ BRA PÅ ATT SKRIVA, längtar suuper mycket till mer Sibryella ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

SÅ. OTROLIGT. FANTASTISKT. UNDERBART. JAG. DÖR.

älskar nästan den nya mer än den gamla

Hej allesammans!
Tack för era kommentarer, de värmer så oerhört mycket!
Nu är jag klar med kapitel 20 och anledningen till att det är ganska kort är för att jag kommer att försöka uppdatera mer under denna kvällen så hoppas ni gillar det :3

Vet inte vad mer jag ska säga, så hoppas ni tycker om kapitlet och glöm inte kommentera vad ni tycker, gilla inlägget om det förtjänar det och fråga om ni undrar något.

Sedan kom jag att tänka på en sak...
har ni någon koll på Krum släkträdet (obviously not, men alltså t.ex vem som är Kristinas och Katarzynas mamma etc.?)
för i så fall kan jag göra ett litet släktträd åt er om det underlättar just för att Krum kusiner kommer nämnas och även fastrar och farbröder så kommentera ifall ni vill det!

KRAM!


Kapitel 20 Återförening (Gabryellas perspektiv)

Det hade gått en timme sedan jag haft kontakt med Sirius efter flera månaders tid och jag hade ännu inte förstått att han skulle vara här vilken sekund som helst. Jag kunde inte heller förmå mig att känna mig löjlig när jag gång på gång slätade ut min klänning och rättade till mitt hår och smink. Jag var inte heller ensam om att tycka det.

- Han kommer knappast bry sig hur din klänning ser ut, Gaby, säger Kristina och biter sig i kinden för att inte skratta åt mig.
- Sirius kommer endast vilja få av dig klänningen, säger Katarzyna medan hon sitter och speglar sig.
- Tyst med er båda, säger jag till mina kusiner och fortsätter släta ut kjolen.

Flera av mina släktingar dök upp familj efter familj. De hade alla envisats om att komma även fast Pasha bett dem att inte komma, men ingen ville missa ett ögonblick att vara tillsammans. Inte under denna tid då alla med efternamnet Krum var misstänka för att hjälpa mig under min flykt från ministerierna och stora delar redan blivit gripna.

- Jag är så trött på mitt hår, muttrar Kristina irriterat.
- Det hade jag också varit om jag var du. Du har verkligen förstört ditt vackra hår, Kris, säger Katarzyna menande, men jag kunde inte hålla med.

Kristina som förut haft långt jämnlångt blont hår hade nu rakat ena sidan och hade svarta snirkliga mönster tatuerade där som spred sig ut i hennes ansikte och slutade strax innan hennes öga. Hennes nya lock var dock inte så populär hos sin familj som ständigt ville påpeka om hur vacker hon varit innan.

- Du kanske borde fixa ditt eget utseende, syster, svarar Kristina lugnt som blivit van av sitt ständiga påhopp av sin syster.
- Det vore ju som att försöka förbättra, Afrodite, svarar Katarzyna självbelåtet och jag och Kristina utbyter blickar och himlar med ögonen.
- Gabryella, de är här, hör jag Pasha säga och jag vänder mig om och får syn på min bror vid dörröppningen till mitt sovrum. Han hade på sig samma klädnad som förra året och hade samma bittra ansiktsuttryck som vanligt.
- Är Remus här? Tjuter Katarzyna uppspelt.
- Håll käften Katarzyna, säger Pasha och jag reser mig upp och börjar gå ut mot hallen.


För varje steg som jag och Pasha tog ökade vi farten mer och mer. Vi hade båda väntat på detta ögonblick. Vi skulle båda få återförenas med de vi älskade mest.

- Andas, annars kommer du helt klart skrämma dem, säger Pasha och jag börjar tänka på min andning. Jag behövde inte längre andas, men brukade göra det för att inte göra folk i min omgivning obekväma.
- Jag kan inte andas, säger jag när vi kommer fram till trappräcket.

Då får jag syn på dem.
Abigail springer upp för trappan upp till Pasha och de omfamnar varandra, men varken jag eller någon annan kunde röra sig. Chocken av faktumet att få se mina vänner igen efter all den tid som gått kändes helt surrealistiskt. Det var till slut Sirius som tog det första steget och då allt släpptes och jag skyndade mig ner för trappan in i hans armar.

Tårarna började forsa ner för mina kinder och jag kände hur klumpen jag burit under en lång tid släpper. Det kändes som om tiden stannat och att alla världens bekymmer var borta när jag var i hans famn. Varken jag eller Sirius kunde släppa taget om varandra och slutligen föll vi bakåt i trappan och ingen av oss kunde låta bli att skratta.

- Om det där känns som ett bra beslut att ligga där, hör jag Pasha säga, men orkar inte svarar honom.
- Hej, säger Sirius skrattande.
- Hej, svarar jag och skrattar lika så.

Vi reste oss upp och kysstes och återigen var det som om hela världen stod still och inget annat hade någon som helst mening. Vi var tillsammans igen. När vi avslutade kyssen vände jag mig om mot de andra och omfamnade var och en av dem.

- Jag hade rätt, säger jag när jag går mot James och Lily som håller hand.
- Håll tyst, Gabryella, säger Lily tårögt och slänger sig runt min hals.
- Okej, skrattar jag och vänder mig om och kramar James.
- Du lyckades till slut, Potter, säger jag och han bara skrattar.
- Kul att se dig med, skrattar han och släpper mig. Nu återstod bara Remus som jag inte hade träffat för så länge sedan.
- Remus, säger jag och går fram mot honom.
- Gabryella, svarar han och ser en aning obekväm ut.
- Vi lägger det bakom oss, eller hur? Säger jag och går fram till honom och kramar om honom.
- Ja, svarar han och kramar om mig tillbaks.

När vi småpratat en kort stund går vi upp till den stora salen och inte för en enda sekund släpper jag och Sirius taget om varandra. Vi var återförenade och nu återstod endast bara att se om vi alla skulle klara oss helskinnade genom kvällen med nära och kära, och även några mindre nära till oss. Kai.

OMG AMAZING H.A.R I.N.G.A O.R.D

... SNÄLLA SLUTA SKRIVA SÅÅÅÅÅ BRAAAA ( ta det där inte allvarligt såklart) JAG KAN INTE SKRIVA MER EN ATT NÄR JAG LÄSTE DET HÄR KAPITLET, när Gabryella och Sirius träffades igen, var det som om hela världen stog stilla för MIG med.

God Jul allesammans!
här kommer del 1 av kapitlet och ska börja skriva på del två nu!

glöm inte kommentera och gilla inlägget om ni undrar något :3

I spoilern kommer det komma ett litet släkt träd bara för att det ska bli lättare att förstå vem som är syskon med vem och så sen är alla som är en ''Krum'' i fetstil ;3


Hoppas ni gillar denna delen!

KRAM!♥

Kapitel 21 Stelt (1 delen: Kristinas perspektiv 2 delen Sirius)

Jul på Krum Gard brukade alltid vara mer storslaget med höga prydnader och flera dussintals väl prydda granar. Allt detta till minne av Solines stora kärlek till julen. Men nu var det inga granar inne i herrgården, inga höga prydnader och inte mycket glädje. Den enda glädjen som fanns var glädjen att hela familjen var tillsammans, även den de från Storbritannien.
Jag hade inte sett Gabryella vara så glad som hon var med Sirius hand om sin midja på jag vet inte hur länge. Likaså strålade Pasha med sin Abigail vid sin sida och att få se någon av dessa Krum syskon glada under julen var sällsynt.
- Låt oss få detta överstökat, muttrar Pasha och sätter sig ned vid det uppdukade bordet.
- Grinch, suckar Abigail och Pasha kysser hennes hand.
- Varför detta julhat, Pasha? Skrattar Stanislav.
- Endast slöseri med tid och pengar, sedan måste man vara glad och låtsas tycka om varandra, svarar Pasha enkelt.
- Du har gott om tid och pengar, käraste, säger Abigail.
- Likaså hat till flera, svarar Pasha och alla skrattar en aning.

Vin glasen och tallrikarna fylls under tystnad och efter att glasen tömts och fylls börjar samtalen flyta på. Fler gäster kommer efterhand och nästan alla hade kommit innan det närmade sig midnatt.

- Var är Ritané? Frågar Tatianna.
- De kommer snart, svarar Pasha.
- De? Frågar Sirius Gabryella.
- Hon och Branimir, svarar hon och ler mot honom.
- Kommer faster Alessandra och Todorov snart? Frågar Aurora som suttit knäpptyst under en lång tid.
- De blev gripna för ett par veckor sedan, svarar Eleftheria, som var det äldst av deras barn som fortfarande bodde hemma.
- De kommer bli frisläppta, Thea, säger hennes äldre bror Yadko som ansvarade för dem för tillfället.
- Hur många har blivit gripna? Frågar Lily försiktigt.
- För många; Nikolaj, Niko, Maria, Alessandra, Todorov, Vitaly, Elita, Alina, Far och Stefan, svarar jag och Lily, Remus, Sirius och James ser chockat på oss.
- Har Stefan blivit gripen? Utbrister Gabryella.
- Ja, han blev gripen här om dagen, käraste, svarar mor.
- Vad exakt blev han gripen för? Frågar Abigail.
- Han tros ha försökt få Elita, Maria och Alina frisläppta från sina anklagelser för att ha försökt få ut Vitaly från Azkaban, svarar Stanislav bittert.
- Ska vi ta och byta samtal kanske? Säger Vita besvärat, dotter till Stefan.
- Självklart, svarar nästan alla i mun men inget nytt samtal kommer utan alla fyller i stället på sina glas.

Alla satt i egna små samtal under middagen och jag satt tyst och tittade på Gabryella och hennes vänner medan de pratade och skrattade som om inget hade hänt mellan dem. Jag tröttnade snabbt på att titta på dem och började i stället titta på när Stanislav försökte få sin dotter Nikola att frivilligt äta.

- Ät lite, Niki, säger han och flickan nickar trotsigt.
- Vill inte! Säger hon ilsket.
- Lite måste du äta, säger Tatianna till sin brorsdotter.
- Vill inte, [/b]svarar Nikola bestämt.
- Ät annars växer du inte, flicka, säger Yadko.
- Titta Pasha äter ju, säger jag och Nikola tittar upp på mig och sedan mot Pasha.
- Lite, säger Nikola och går med på att äta. Hon gillade Pasha ovanligt mycket för att vara ett litet barn, eftersom de flesta småbarn nästan alltid varit rädda för Pasha.
- Jita! Tjuter Nikola plötsligt och alla vänder sig om mot dörren och in kommer Rita och Branimir.

Branimir håller ett stadigt grepp om Ritas midja medan de sakta men säkert kommer fram till bordet. För ingen som visste om deras situation hade varit förvånade över att se dem, men britterna satt med förvånade ögon när de gick fram till dem och Rita kramade hårt om Gabryella.

- Allt bra med dig? Viskar hon.
- Jadå, med er? Frågar Gabryella och Rita nickar och går vidare till de andra.
- Så skönt att se er alla i behåll, säger hon när hon omfamnar Lily.
- Detsamma, säger Lily i en aning onaturligt gäll röst och Rita ler mot dem och vänder sig om mot Pasha som rest sig upp.
- Lika bitter som vanligt, skrattar Rita och kramar om sin bror.
- Lika fet som vanligt, svarar Pasha och kramar tillbaks.
- Snart kommer han, säger Rita och lägger handen på sin gravida mage.
- Han? Frågar Abigail.
- Jag är säker på att det är en liten pojke, svarar Rita och ler mot sin mage.
- Så får Viktor en liten bror, säger mor glatt.
- Var har ni honom, förresten? Frågar jag.
- Han kommer nog snart, svarar Rita med ett stort leende.
- Viktor är en liten pojke som Rita och Branimir adopterat eftersom hans föräldrar blivit mördade, men det vet så klart pojken inte om, berättar Gabryella för sina vänner som lyssnar noggrant på henne. Då kommer en liten rultande kille springande in i rummet och ställer sig halvt gömd bakom Ritas klänning och kikar blygt fram.
- Ska du hälsa på din morbror och dina mostrar? Frågar Rita och tar tag i pojkens hand.
- Hej, säger Viktor snabbt och börjar osäkert leka med Ritas ringar innan de sätter sig ned mellan Gabryella och Abigail.

Resten av kvällen flöt på och stämningen lättades upp efter tid, men ingen kunde slappna av helt och hållet eftersom vi väntade på två gäster. Kai och Kia, men om de ens skulle dyka upp var oklart med tanke på deras senaste besök hade slutat i kaos och Georgiev hade förbjudit dem att komma tillbaka, men med hans död kunde jag tänka mig hur de skulle komma och riva hela Krum Gard vilken sekund som helst. Jag hade delvis rätt.

Det här är altså den bästa dan före julafton som jag någonsin har varit med om ♥♥♥♥

Suuupeeer när kommer delen med sirius då TheFifthMarauder?

God jul allesammans!♥

OBS! skrivet via mobil med helt fucked up autokorrekt! xD

Kapitel 21 Andetag del 2(Sirius del)

Medan kvällen gick och flera samtal bland Krum kusinerna gått började middagsbordet tömmas av gäster. Fler och fler hade däckat och burits upp av husalverna i gästrummen och barnen sprang runt och lekte med varandra. Den enda som satt fint kvar var Viktor som satt och pratade med Gabryella.

- Så du vill lära dig att flyga, säger Gabryella mjukt och Viktor skakar på huvudet, om det inte varit för att jag vant mig vid faktumet att i Bulgarien skakade man på huvudet om man höll med och nickade om man inte gjorde det, så hade jag varit helt borta.

- Mm, säger Viktor.
- Moster Gabryella kanske kan lära dig att flyga i sommar? Föreslår Ritané.
- Självklart, svarar Gabryella glatt och Viktor ser uppspelt på sin moster.
- Så jag kan bli världens bästa Quidditchspelare! tjuter den lille pojken och Gabryella skrattar lätt.
- Den titeln ger jag gärna till dig, säger Gabryella och vänder sig om mot oss.
- Förlåt, vi pratade om att Viktor vill lära sig flyga och bli Quidditchspelare, säger Gabryella.
- Vilken tur att han har dig som moster då, säger James.
- Det får vi väl se, svarar Gabryella med ett leende som snabbt slocknar när hon ser bort mot dörröppningen.

In kommer Kai, Kia och en kort brunett med stora bruna ögon. De ser kallt bort mot bordet och Pasha reser sig upp och går mot dem.

- Kai, Kia, säger han kallt.
- Pasha, du tycks ha glömt att bjuda in oss, säger Kai lugnt.
- Det är endast för familjen, svarar Pasha.
- Vad gör de här då? frågar Kia och pekar på oss.
- De är här med Abigail, säger Pasha.
- Det tror jag knappast, skrattar Kai och ser på Gabryella med en hatisk blick.
- Du nämner inget om henne. Jag har inga problem med att döda, hotar Pasha och Kia höjer sin stav mot honom.
- Lugna dig, syster, säger Kai till sin syster när de har allas stavar riktade mot sig.
- De är mer oförskämda än du berättat, Kai, säger brunetten.
- Vem är er gäst? frågar Abigail när hon reser sig upp och går fram till dem.
- Detta är Santa Trahir, säger Kai.
- Kais hustru, säger Kia och Santa sträcker på sig och blänger bort mot mig och Gabryella.
- Det är nog bäst att ni ger er av, säger Pasha.
- Ja, ni Krums är ju fördömda hela bunten redan, säger Kai och vänder sig om.
- Syns i Azkaban, skrattar han och ser en sista gång på Gabryella innan de går sin väg.

När de gått återgår alla till den goda stämningen som om inget hade hänt. Jag antar de alla var vana vid Kai och Kias oväntade besök.

- Kom vi går, säger Gabryella och vi reser oss upp och går vår väg mot Gabryellas sovrum.

Vi satte oss ned vid hennes soffmöbler. Vi samtalade lite kort om vad som hänt under tiden vi varit borta från varandra, men vi undvek alla ett visst samtalsämne; Marlene.

- Vad tänkte du egentligen när du sprang mot mantikoran, suckar Gabryella.
- Jag tänkte inte, svarar jag.
- Och det märks, svarar James och Remus i mun.
- Men det var en liten flicka inblandad! säger jag till mitt försvar.
- Ditt argument är invalid, du var korkad, säger Gabryella och jag himlar med ögonen.
- Men du älskar mig ändå, säger jag och kysser hennes panna.
- Tyvärr, så gör jag ju det, svarar hon med ett skratt.
- Det börjar bli sent, säger Lily och James och Remus ser frågande på henne, men hon ser menande på dem.
- Nej, det är det inte, säger James, men Lily sparkar till honom.
- Jag tror Gabryella och Sirius vill vara ifred. Vi kan umgås mer i morgon, säger Lily bestämt och slutligen lämnar de alla.


Jag och Gabryella sitter tysta under en lång stund, men det gör inget för det var ingen obekväm tystnad utan en bekväm. Men vi visste båda att vi hade saker att diskutera.

- Hur kunde du veta om Marlene? frågar jag.
- Det spelar ingen roll, svarar Gabryella.
- Jo, det gör det, Gaby, säger jag och Gabryella sätter sig rakt upp och ser in i mina ögon.
- Det är verkligen inte viktigt käraste, säger hon och tar tag i mina händer.
- Jag vill veta, precis som jag vill veta om hur du fick reda på mantikoran, säger jag och hon tar ett djupt andetag innan hon ser på mig.
- Aurora har smugit runt bland tavlorna på Hogwarts, svarar hon.
- Säkert? frågar jag skeptiskt.
- Ja, svarar hon med ett leende.
- Okej, svarar jag och hon lutar dig mot min axel.
- Jag älskar dig, Gabryella, säger jag.
- Och jag älskar dig, svarar hon.

Vi pratar bort flera timmar innan vi bestämmer oss för att lägga oss och ju längre natten går desto tyngre blir våra andetag och innan mina ögon slöts kunde jag nästan tro att Gabryella inte andades alls.

(Detta är det sista kapitlet som kommer i dag så jag får passa på att önska er alla en god jul!♥)