En kittel full av kärlek (3:e generationen)

ny läsare c:

du är så sadkaskdhkjhd grym på att skriva

hoppas Rose och Scorpius blir sams :3

Kapitel 22- Cousins
Scorpius
Det sämsta med att bo med flera hundra ungdomar är att skvallret flyger fram i korridorerna. Alla vet att jag och Rose har gjort slut. Och självklart vet de varför. Just nu är det skolans samtalsämne.
- Har du hört?
- Ja, det trodde jag inte. Från Scorpius kanske men inte Rose.
- På tal om Rose, har du sett henne? Hon ser förskräcklig ut.
De två tredjeklassarna står bara ett par meter ifrån mig och pratar. Och ja, de gånger jag klarat av att titta på henne så har hon sett förskräcklig ut. Inte så där prydlig som Rose Weasley ska vara. Och enligt Sarah så mår ho lika dåligt som hon ser ut. Men jag bryr mig inte. Hon förtjänar att må sådär dåligt. Hon var otrogen. Kallas det för karma? Jo, jag tror att det är karma som har drabbat Rose. Nej, nu kan jag inte tänka mer på Rose. Hur ska jag kunna komma över henne om hon konstant är i mina tankar? Men jag mår faktiskt bra. Klarar av att kliva ur sängen på morgonen och kan umgås med mina vänner som om ingenting har hänt.
- Scorpius, ska vi åka hem över jullovet? frågar Sarah som kommer fram till mig utanför ett klassrum.
- Ja, men om du vill så får du stanna kvar här, säger jag.
Hon skakar på huvudet.
- Nej, självklart inte. Jag ser fram emot att fira jul. - - Träffa mormor, öppna paket och allt det där, säger min kusin men jag kan höra att hon inte låter särskilt entusiastisk.
Och jag förstår henne. Det är första julen utan hennes mamma. Inget kommer vara som det brukar.
- Vi kommer klara det. En dag i taget, säger jag och lägger armen om hennes axlar.
Sarah suckar och nickar.
- Ska du träffa Albus eller har du lite tid att spendera med din kusin? undrar hon.
- Jag har alltid tid för min kusin, säger jag och ler.
Vi börjar gå runt i korridorerna. Hela slottet är klätt i julprydnader. Den senaste tiden flugit fram. Det känns som om det var igår Sarah och Albus var mitt uppe i sina kärleksbekymmer och nu har de varit tillsammans på riktigt i ungefär en månad. Och precis som jag förutspådde så är Hogwarts inte sig likt med Sarah i korridorerna. Det är mycket bättre nu.

Albus
- Vad ska man packa och inte packa? frågar jag Ivan.
Han rycker på axlarna.
- Kan du göra mig en tjänst? frågar Jasper och tittar på mig.
- Vad för något? undrar jag.
- Skicka en bild på dina tjejkusiner. Speciellt, vad heter hon... Victorie. Det där är en snygg tjej, säger han och ler.
Jag himlar med ögonen.
- Hon är upptagen Jasper. Dessutom är mina kusiner alldeles för bra för dig, säger jag.
Som ett svar på mina ord kastar min kompis en kudde i mitt ansikte och snart har han startat ett kuddkrig.Ja, killar har kuddkrig. Det är inte bara tjejer i underkläder som har kuddkrig. Mitt i kuddkriget kommer Scorpius in.
- Hej, vad har du gjort? frågar Lucas och duckar för Ivans flygande kudde.
- Träffat Sarah. Jag trodde att ni skulle packa, säger Scorpius och sätter sig på sin säng.
- Vi höll på men kom av oss, säger jag och andas lite ansträngt.
Man får inte särskilt bra kondition över att flyga runt på en kvast. Han himlar med ögonen.
- Vad sa min flickvän för roligt? undrar jag och slänger mig bredvid honom.
Scorpius rycker på axlarna.
- Vi pratade lite bara. Kusinprat, säger han.
Jag nickar.
- På tal om kusinprat, har du pratat med Rose? undrar jag,
Scorpius harklar sig.
Nej, varför skulle jag? undrar han och lägger sig ner på armbågarna.
Försöker spela oberörd men jag vet hur han känner. Ingen i det här rummet vet inte hur han känner. Jag menar, vi har alla hört hur han har pratat i sömnen. Rose hit och Rose dit.
- Scorpius, hon ångrar sig verkligen, säger jag.
Han suckar.
- Du kan väl i alla fall prata med henne. Jag menar, inte kan du väl slänga iväg ett helt år på grund av... en sådan sak, säger Jasper försiktigt.
Men han var tydligen inte försiktig nog. Scorpius gråa ögon ser ut att ta eld. Han nästan hoppar ur sängen.
-En sådan sak? Rose kysste en annan kille. Framför mina ögon. På vår ettårsdag! Jag struntar fullständigt ifall hon ångrar sig. Jag har all rätt i världen att vara förbannad på henne eftersom hon var otrogen mot mig! skriker Scorpius innan han stormar ut ur sovsalen.
Jag suckar. Jag antar att den där reaktionen skulle komma förr eller senare.

ett kort kapitel men hoppas ni gillar ändå!

Hahaha. Kan verkligen se typ en ung Draco i typ tredje årskursen efter misstaget med vingfåle springa ut ur sovrummet. xD

Natthumor, hmm?

Grymt bra kapitel i varje fall. Längtar tills fortsättningen! ♥

Ofc!
Jättebra som vanligt!

Jag är barap å kapitel 6 nu, men ska läsa ikapp så fort jag får tid till det.

Gillar verkligen hur du skriver! Jag har läst mycket av det du skriver, och älskar den ena efter den andra. Jag är nästan säker på att den här är minst lika bra som de andra

Åååzzzuuummm!!

HÅLLER MED!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awsome!!och fantastisk !!!

Kapitel 23- Coming Home
Rose
Tågresan hade varit hemsk. Jag satt med Hugo, Lily, Sarah och James. Albus kom också in och satte sig medan Scorpius han sätta en fot på tröskeln, få syn på mig och sedan gå därifrån med ursäkten om att kupén redan var ganska full. Albus gav oss, speciellt mig, ett ursäktande leende innan han skyndade iväg. Om jag inte gråtit bort alla mina tårar de senaste dagarna så skulle jag ha brustit ut i gråt på plats. Mamma och pappa samt moster Ginny och Harry står och väntade på oss vid perrongen. Jag ville bara komma hem. Så långt bort ifrån allt som har med Hogwarts att göra. Och här är jag nu. Liggandes på rygg i min säng och stirrar upp i taket. På undervåningen står resten av min familj och lagar mat. Jag kan höra hur grytor slår mot varandra och mammas klagande på att pappa skär brödet i alldeles för stora bitar. Själv ligger jag här. Känner mig helt förlamad. Imorgon ska vi åka till farmor och farfar för att träffa alla kusiner och pappas syskon. Jag vet inte hur jag ska orka. Gå runt med ett brett leende och prata om hur fantastiks den här terminen har varit. Ingen människa med alla hästar hemma kan gå runt och låtsas vara så glad. Jag vrider på huvudet och tittar på mitt nattduksbord. Där står han. Blond och blek med världens underbaraste, gråa ögon. Jag vet inte när den där bilden togs men det är helt klart min favorit av alla. Det är inget speciellt med honom.Scorpius sitter bara där och ler mot kameran. Jag kommer aldrig få se det där leendet igen. I alla fall inte mot mig. Det knackar på dörren. Mamma kommer in.
- Din farmor undrar ifall Scorpius följer med imorgon. Har ni pratat något om det? frågar hon.
Mina ögon börjar rinna som om någon vridit på en kran. Mamma tittat förskräckt på mig och skyndar fram. Lägger armen runt mina axlar och stryker mig över håret.
- Rose, vad är det som har hänt? undrar hon.
- Det är slut, snyftar jag.
Mamma suckar och kramar om mig hårdare.
- Jag var dum, riktigt dum. Jag kysste en annan kille och Scorpius såg det. Han har inte pratat med mig sedan dess, gråter jag.
Min mamma vet nog inte riktigt vad hon ska säga. Hon är tyst en långstund.
- Allt kommer att lösa sig, säger hon sen.
Jag tittar upp på henne och skakar på huvudet.
- Jag tror inte det mamma. Scorpius hatar mig. Och jag klandrar honom inte. Det jag gjorde var hemskt och jag förtjänar att aldrig mer bli kär, snyftar jag.
Mamma skrockar.
- Alla gör vi misstag. Ingen är perfekt. Du gjorde ett misstag och du ångrar dig. Scorpius kommer snart komma över det. Om inte, då är det hans förlust. Torka nu tårarna också går vi ner och äter, säger hon.
Jag nickar och torkar mina kinder rena från tårar.
- Hur ser jag ut? undrar jag.
- Jättevacker, säger mamma stryker min kind.

Sarah
Att få en kram av min moster känns nästan som att få en kram av mamma. Jag håller kvar moster Astoria ett par extra sekunder innan jag släpper taget om henne. Hon ler mot mig.
- Hur har ni haft det? undrar morbror Draco och bär min koffert mot bilen.
- Det har varit... speciellt, säger jag. Både upp och nedgångar.
- Vad säger du då Scorp? undrar hans pappa.
Men Scorpius lyssnar inte. Han går bara och sätter sig i bilen utan ett ord. Hans föräldrar tittar förvånat på mig.
- Jag märker att Scorpius inte berättat om honom och Rose, säger jag och grimaserar.
- Vad har hänt? undrar Astoria.
Jag suckar.
- De har gjort slut, säger jag.
Scorpius föräldrar ser chockade ut.
- Rose var...typ...lite otrogen, berättar jag lite tveksamt.
De ser bara ännu mer chockade ut.
- Hur mår han? undrar moster.
Jag rycker på axlarna. Han säger själv att han mår bra och att det inte är någon fara men Albus har berättat för mig om utbrottet. Om man får ett sådant utbrott så mår man inte bra och man har definitivt inte gått vidare. Men frågan är bara hur man ska få honom att erkänna det.
- Jag tycker att vi åker hem nu säger morbror förståndigt.
Vi nickar och sätter oss i bilen. Jag vet inte hur många gånger moster Astoria ger Scorpius medlidsamma och lite oroliga blickar genom backspegeln. Min kusin suckar och tittar på mig.
- Vi har inte ens varit hemma i tjugo minuter men du har redan berättat det för dem, säger han.
- De frågade! säger jag.
Scorpius suckar och lägger armarna i kors.
- Bli inte arg på Sarah, Scorpius. Vi frågade faktiskt, säger morbror.
- Men ni har inget med det att göra, fräser min kusin.
- Inget med det att göra? Menar du att vi inte ska bry oss när vår son kommer tillbaka ifrån skolan och här sur och tvär? undrar Draco.
- Precis! säger hans son.
Genom backspegeln möter morbror min kusins blick. Det blir en stirrtävling mellan dem. Deras gråa ögon bränner in i varandra.
- Nu räcker det! Draco, håll blicken på vägen och Scorpius, jag förstår att du är arg och ledsen men ta inte ut det över oss! När vi kommer hem ska du och jag ta ett allvarligt snack om din attityd, säger moster Astoria och vänder sig mot Scorpius.
Han säger inte emot henne. Han vågar inte. Mosters gröna ögon har det där brinnande skimret som även Scorpius och Draco får när de blir arga. Jag tittar ut på det vintriga London. Någonstans på stadens gator åker Albus i en bil. Jag andas på rutan och målar ett hjärta på fukten. I hjärtat skriver jag S+A.

Jag tycker jättemycket om det kapitlet!!!