VD Rollspel

"Varför så bitter, Bekah?"frågade han otåligt. Han hatade att vänta, det var slöseri med dyrbar tid. Nog för att han kunde leta upp Kol själv, fast det skulle endast ta mycket längre tid.

Bonnie tittade sig omkring för att få en skymt av Jeremy. Men hon undvek noga att inte titta på avskummen vid baren. Hon hatade dem. De borde inte få finnas i den här världen.
"Bonnie?" Hon vände förvånat på huvudet. Där stod Jeremy och log. Han satte sig mitt emot henne.
"Hur är det?" frågade han. Bonnie trodde inte han lagt märke till vampyrerna vid baren riktigt ännu.
"Det är okej", viskade Bonnie. "Men kan vi gå någon annanstans?" Hon nickade åt baren.
Jeremy höjde på ögonbrynen när han såg vilka hon menade. "Bara för dem?"
Bonnie svarade inte. Hon ville inte ha med vampyrer att göra överhuvudtaget.

"Medan du leker Sherlock Holmes ska jag, och du får verkligen ursäkta, ta reda på vad Bonnie absolut inte kan säga till Jeremy när vi sitter här - om du hade varit lite uppmärksam. Men vad ska man förvänta sig av världens två mest uppblåsta vampyrer?" Hon tittade först på Klaus, sedan mot Damon.
"Drick inte för mycket - det slutar aldrig bra." Sedan reste hon sig upp i sina skyhöga klackar och gick ut ur baren - och hon kunde känna Damons blickar bränna bakom henne där hon gick.

När Jeremy såg Bonnies besvärade ansiktsutryck reste han sig upp.
"Kom då", sa han till henne. Bonnie ställde sig upp och tillsammans gick de ut ur The Grill.

Rebekah bet sig hårt i läppen och försökte hålla sitt temperament i schack. Klaus och Damon väckte eldar inom henne. Eldar omöjliga att släcka.
Hon såg hur Jeremy och Bonnie försvann ut från grillen - men hon hörde dem fortfarande; deras andetag, deras steg, deras puls.

"Bonnie vad är det med dig?" Jeremy tog tag i henne när de kom ut. "Varför ska de få förstöra?"
"De hör allt, Jeremy. De är omänskliga. Vill du verkligen att de ska lyssna?"
Jeremy tog bort händerna och Bonnie började hastigt gå bort från The Grill. Jeremy hann ikapp henne. Med snabba steg kom de längre och längre bort från baren.
"Vart ska vi gå då?" undrade han.
"Till ett ställe där vi kan prata ostört", svarade Bonnie tyst.

Rebekah skrattade inombords. Jeremy var så...naiv. "Vart ska vi gå då?" undrade han.
"Till ett ställe där vi kan prata ostört", svarade Bonnie tyst.

Rebekah smög ut från the grill, och skyndade sig till sin bil som stod parkerad en bit ifrån. Hon lyssnade ständigt efter häxan och Jeremy.
Hon öppnade bagaget som var packat med allt från blodpåsar till peruker. Hon rev hastigt upp en av påsarna och drack som om det vore vatten. Hon drack det mycket mer elegant än vad t.ex. Damon gjorde. Aldrig kom något utanför hennes läppar.
Hon kände att krafterna blev starkare. Hur hennes tänder gradvis ändrades inuti gommen. Och hon hörde Jeremys frågor ännu tydligare.
"Dags för en liten makeover." Mumlade Rebekah för sig själv med leende lekandes på sina blodröda läppar.

Stefan sitter hemma och läser.

(( themarauder: Shit vad du är duktig, riktigt bra för att vara första gången du rollar! :o ))

"Min blus, tack" Katherine tittade uttråkat sig i spegeln, nu såg hon exakt ut som den där Elena. Katherine avskydde att se ut som någon annan, hon ville vara ensam med sitt utseende, ensam. Hon tänkte irriterat att Stefan och Damon aldrig skulle blivit kära i Elena om hon inte såg ut som henne. "Och skynda på lite" Katherines betjänt räckte henne blusen som skulle få henne att efterlikna Elena. Katherine fnös, hon hade varit i Mystic Falls i några dygn, det enda hon hade sett Elena bära var några fula byxor och en blus. De var inte alls lika, Katherine skulle i alla fall visat upp de vackra drag som de hade, de drag som Elena inte förtjänade.

Jeremys frågor började gå henne lite på närverna. Men Bonnie låtsades inte om det. Hon svarade bara när hon var tvungen.
"Till mig då?" frågade Jeremy. "Vi kan gå till mig?"
"Nej", svarade Bonnie kort. Hon började gå snabbare mot sitt mål.