Tårar syns inte i regn... [SV]

ska du säga aja i alla fal sà tycker jag att det är bra !

OK!!!! jag med det är roligt att bli spammad

alvarligt jan, det där var lite spamit. jag tycker också att det är bra ( inte att spamma alså)

bra

Mer :]

Okej då sory va bara tvungen att visa att jag älskar historien !!!

Jag verkligen LÄNGTAR till nästa kapitel! Heja Riddiculus Du är bäst!

Sorry att det tagit tid xd


Kap.9 ~

"Vad har vi här då?"
En brummande röst fick Eve att se upp. En stor man, och då menade hon inte tjock, utan stor, med lurvigt skägg tittade ner på henne.
"Du kan ju inte sitta där i gräset, ställ dig upp innan du blir sjuk, det regnar ju!" Brummade den stora mannen vänligt.
Eve ställde sig lydigt upp.
"Så.. vem är du? En av förstaåringarna? Inte sett dig förr..." fortsatte jätten.
"Oh... nej, jag är en av andraklassarna... jag gick inte här först..."
Jätten nickade lätt, han verkade tänka på någon annat.
"Sir?" frågade hon tvekande.
Jätten ryckte till.
"Javisst, kom, vi går in..." mumlade han tillräcklig högt för att hon skulle höra.
Eve traskade efter den stora kroppen.
"Vad sa du att du hette förresten?" frågade jätten över axeln.
Eve tvekade.
"Evangelin.... Evangelin Dolder..."

Ooooooo! Det var värt all väntan! Jag verkligen ÄLSKAR hur du skriver! Jag vill redan ha mer!

Haha, blev lite kort >-<