Resan genom tid och rum (Privat rollspel)

"Skit i det då", muttrade Nik, han som endast tänkt vara vänlig. Han vänder tillbaka blicken mot flickorna och hoppas på att de skulle göra något intressant snart.

"Du, jag tror inte vi ska hjälpa till här." Säger Olivia och reser sig försiktigt.
"Olivia!" Ropar den blonda flickan förvånat och går fram till den brunhåriga som fallit.
"Fan!" tänker Olivia uppgivet.

Nik ser snabbt mot Olivia innan han vänder sig mot flickorna igen, vad var det som Olivia skämdes så över?

"Olivia hur mår du, ska vi gå hem igen??" Frågar den blonda och Olivia minns knappt om hon svarat ja eller nej på den frågan. Men oturen slår igen dörren av lycka för henne, igen.
"O-okej Nellie." Svarar hennes lilla jag ledset och båda två skyndar sig förbi igen. Olivia gömmer sig i nästan samma stund som de två kommer förbi.

Nik tittar efter flickorna och suckar, det var ju inget intressant med det hela heller.
"Jaha", sade han, "vad gör vi nu då?"

Olivia går sakta efter hennes lilla jag.
"Vet inte... men av någon anledning tror jag att vi ska knuffa någon ut i vägen..." muttrar Olivia surt. Hennes storasyster hade nästan blivit påkörd, vem fick ta skulden? Jo, Olivia. Självklart...

"Vänta vad?"sade Nik snabbt och sprang efter Olivia.

"Jag ska knuffa ut en av tjejerna på vägen." Säger Olivia lätt och följer efter sin lilla storasyster och hennes lilla jag så tyst hon kan. Inte långt ifrån fanns en väg, någon bil ska komma precis då och någon måste vara på vägen och ta smällen. Hon kanske kan knuffa ut sig själv på vägen och hoppas på att hon hamnar på sjukhus tills ... för alltid.

Nik såg på Olivia, var hon sinnessjuk eller? Han trodde så, om inte så hade hon verkligen en psykisk sjukdom, att knuffa ut någon på vägen var ju inte friskt.

Hennes syster och hon går mot vägen. Den är större än hon minns. Kanske hon kan bara rusa fram och knuffa någon iallafall... kanske hon kan gå ut själv i vägen och stoppa bilen... lastbilen vad som än kommer. Irriterande nog stannar hennes lilla jag upp på grund av ett par blommor.
"Titta, vallmo!" Utbrister hennes lilla jag lyckligt och plockar genast upp de röda blommorna.