I Will Always Love You (roooolspeeel)

Damon lutade sig mot stenväggen utanför klassrummet, de flesta andra hade redan kommit dit. Men Damon brydde sig inte, än en gång lade han handen på sin högra handled som hade stuckit till av någon konstig anledning. Nog för att det brände till ibland, fast Damon brydde sig inte.

Dörren öppnas, fast Hannah sitter ju förstås redan i rummet. Binns har inte märkt henne så hon har inte flyttat på sig. Hoppas bara inte den irriterande pratkvarnen sätter sig bredvid henne.

Damon smiter snabbt in i klassrummet för att överta platsen längst bak i ena hörnet, han lade väskan på bordet och vägde stolen bakåt, varför kunde inte året börja lite bättre i alla fall? Det verkade som om alla odds var emot honom.

När Kiara kommer in i klassrummet är det bara några platser kvar, alternativen är en bitter och konstig pojke från Slytherin eller att sitta bredvid Damon, så tvekande går hon fram till den platsen vid Damon.
"Ehm... Får jag sitta här?"

"Överdrivna förhoppningar ger oss den största besvikelsen." Tänker Hannah när hon ser att pratkvarnen fått syn på henne. Hon kan inte riktigt ignorera folk på trollkonsthistorian, vilket stör henne. Men när hjärnan lägger av så blir iallafall hennes instikter skärpta och med också det hörseln.

Jacob gick in i klassrummet. Professor Binns hade fortfarande inte kommit in så Jacob gick lugnt och satt sig bredvid en tjej med besynnerligt hår som han kände igen som Hannah.

Hannah får lust att le när en annan kille än pratkvarnen sätter sig bredvid henne. Killen sätter sig bredvid en annan kille med ett bistert uttryck och Hannah känner sig faktiskt inte så hemsk som hon gjort innan.

Damon vände sig mot tjejen bredvid sig och gjorde en gest mot stolen.
"Visst", svarade han lätt och log mot henne.

Jacob suckade.
"Du heter Hannah, va?", sa han och höjde på ena ögonbrynet. "Snygg frissa, måste ag säga"

"Tack." Kiara satte sig på stolen men gjorde ingen ansats att ta upp sin trollkonsthistoria bok, hon skulle ändå inte behöva den.